Workshop i experimentell
växtfärgning på Nääs
16/6 - 18/6



EKOLOGISKA EXPERIMENT SKAPAR EN MÅNGFALD FÄRGER
 
Naturens mysterier förtrollar ännu


                       Jeanette Schärings "Shibori".
                     
                     


 

Från Floras rike
transformeras färg utan like
plantor som är globala
eller lera från ditt eget dike
ger toner i varierad skala
Vibrerande sinnlighet når fysiska former
inslagen rostig järnspik slår ut alla normer

Det ekologiska tänkandet gör sig på flera sätt alltmer gällande i vårt samhälle. Intresset för växtfärgning har, om vi ser tillbaka på 1900-talet, kommit och gått.

Själv deltog jag i flera växtfärgningskurser under senare delen av 70-talet, men då använde vi rätt mycket kemikalier. Vid sekelskiftet omkring 1900 var intresset ändå starkare i Väst-världen på grund av industrialismens framväxande och impulser från Arts and Crafts rörelsen i England.

 1992 deltog jag i det första Internationella Shibori Symposiet i Japan. Shibori är en japansk term för "reservagefärgning", då tyget på olika sätt täcks för, så att färgen hindras från att tränga in i materialet. Nu har både själva färgningen och dess förstadium med bubbliga strukturer slagit igenom stort internationellt. Den globala rörelsen har också skapat lokala varianter.

 

Jeanette Schärings sidenskulptur.

 

Flera lärare vid Slöjdföreningens skola/Konstindustriskolan – nuvarande HDK – i Göteborg har haft en förkärlek för att färga textilier med olika plantor. Ledaren för workshopen på Nääs var en f.d. HDK-elev (MAF 2006), Jeanette Schäring, som förutom flera resor i Asien, en längre tid varit bosatt på Nya Zeeland. Där har hon också undervisat i experimentell växtfärgning vid Textile Design Massey University i Wellington. Under våren samarbetade Jeanette med Livets Vetenskaper, Institutionen för Evolution, Genomik och Systematik, Evolutionsbiologiskt Centrum vid Uppsala Universitet.

 

Hennes förhållande till ämnet är passionerat, ödmjukt och generöst. Vilka fantastiska resultat kan man inte uppnå med hjälp av blåbär, färska eklöv, lökskal, mögel, ståltråd och rostiga metallföremål - och utan tillsatser av miljöfarliga metallsalter! Djupfryser man blommor, t.ex. gul tagetes och blåfärgad krysantemum, i en tätslutande plastpåse, samlas pigmentet i växten och starka färger pressas ut på tyget. Deltagarna uppmanades pröva att färga med växter från omgivningarna. Vattnet och temperaturen - och inte minst tidsprocessen - påverkar resultatet, liksom de kärl som används. Med hjälp av vanliga livsmedel som vinäger, bakpulver, ägg och sojamjölk styrs materialets färgupptagningsförmåga.

 I Jeanettes juni-workshop deltog 9 personer, alla kvinnor och med mycket olika bakgrund.

Här fanns vävare, kläddesigners, lärare i olika textila tekniker, en internationell smycke-konstnär och en pensionerad gynekolog i chefsposition. Entusiasm och koncentration präglade deras insatser. Det stora arbetsrummet i Slöjdseminariet var belamrat med burkar, kärl för både kallt och varmt, några elplattor, tyger i olika kvalitet, växter, grenar, böcker och diverse redskap. Även trätrappan till huset användes för färgbad, lindning och öppnande av tygpaket. På klädstrecket hängde proverna till tork.

 

Siden färgat med vitmårarötter, järntråd och rostig järnspik, av Maria Stawåsen.

 

Första eftermiddagen hade en aluminiumgryta med ett kallt tebad gjorts i ordning och där fick små paket av välanvänd, urtvättad lakansväv, siden och ylle, ligga över natten. Däri hade Maria Stawåsen, lärare vid Textilhögskolan i Borås, lagt ett sidenpaket med järntråd och rostig järnspik. Senare under workshopen gjorde Maria en sidenfärgning med torkade vitmårarötter, som hon länge haft liggande. Den svarta ståltråden, inlindad i paketet, gav en tunn grafisk effekt.

Avokadokärnor, krossade i marmor- eller järnmortel, ger olika färgningsresultat. De läggs i blöt i vatten över natten. I det första fallet drar badet mot gulbrunt, i det andra blir resultatet mörkt gråsvart.

 

Jeanette Schärings dotter Jessica öppnar ett färgningspaket.

 

Jeanettes dotter Jessica har flera gånger assisterat vid sin mors färgningar. Den här gången har hon arbetat med granatäpplekärnor, som krossats i järnmortel. Hon tryckte ett mönster med mortelstöten på lakansväv, som färgats i ett tebad med tillsats av sojamjölk och rismjöl.

 

Jeanette i sitt labb.

                                                                                                         

                                                                            

                                                                                                                                                               I två av de små stugorna, som tillhör projektet Bod 2010, har Jeanette fått plats för sin växtodling och ett ”labb” med torkade växter och färdigfärgade textilier. Där kommer hon också att närvara under sommaren, beredd att möta besökare för en dialog.

 

Färgning i tebad över natten..

 

Några av plantorna är välkända för färgare som carthamus tinctorius, vejde, krapp och färgreseda. I tätslutade burkar med vatten ligger blad av lupin och eukalyptus, ugnsstekta och skurna rödbetor. För färgtisteln – carthamus – tar det ca 60 dagar från sådd till blomma, berättar Jeanette – och det går åt många kronblad för att få färg. Luteola – färgresedan håller sin gula färg länge. När vi nu är inne på tistlar, tar hon senare fram floran och visar på ängsskäran, serratula tinctoria, en tistelliknande blomma – den kan i en snar framtid bli en viktig färgväxt i Europa. Den kallades förr i världen för ”färggräs”.

 

– Se upp för växter som har namnet tinctoria; de är gamla färgväxter, manar hon.

 

Jeanette betonar i sin inställning till färgning att det är färgen i sin helhet, den biologiska färgkraften och de medicinska aspekterna som fascinerar henne. I sin holistiska filosofi vill hon uppnå en balans mellan historia och nutid.

 

Madeleine Östling och Anja Hynynen tittar på tygprover i ekologisk ull, Ardalanish tweed, som de färgat lila med torkad johannesört.

                               

Den unga kläddesignern Anja Hynynen och den skräddarutbildade tweedvävaren MadeleineÖstling lockades till Jeanettes workshop genom sitt övertygade ekologiska engagemang.Nyligen publicerade Vävmagasinet 1/2010 en artikel om dem. Båda är djupt engagerade i väveriet Ardalanish på Isle of Mull i Hebriderna. Madeleine både färgar och väver. 2007 släppte Anja sin första kollektion därifrån ”Ardalanish by Anja Hynynen”. Se www.anjah.se

 

Rödlöksfärgning på olika tyger.

 

De hade också med sig fina vita ylleprover med olika bindningar för färgexperiment.

Madeleine sydde ett reservage på bomullsflanell och gjorde en färgning med vatten och gullöksskal och lite alun i ett rostfritt kärl. Ena sidan behandlades med pottaska – lite utanför workshopens inriktning - den andra med ättika. Sidan med pottaska fick en starkare gul färg. På bilden står Anja och Madeleine och tittar på tygprover i ekologisk ull, Ardalanish tweed, som de färgat lila med torkad johannesört.

 

– En fascinerande färg, säger Anja.

Hon talar om att växten krossats i en järnmortel och sedan fått koka upp. På spisen kokar en lav, som därefter skall stå länge och dra för att ge färg.

                                    

Flera av deltagarna provade att färga friskt gulgrönt – en verklig innefärg, nära den nyans på klänningen som drottning Margrethe av Danmark bar på kronprinsessan Victorias bröllop. Rödlöksskal upphettas i vatten med några korn alun i aluminiumkastrull.

 


Eva Martinsson visar upp ett färgat sidenstycke med spännande resultat.

                                       

Eva Martinsson som undervisar i textila tekniker vid Fristad fokhögskola, håller upp ett litet sidenstycke med några blå färgfläckar från Panduro hobbyfärg som hon kompletterat med doppning i färgbad: gullöksskal, rostig skruv, färska eklöv - ett litet paket som gav ett spännande resultat.

Lilian Bengtsson och Ingrid Haglund är systrar som båda väver mycket - mattor och handdukar. Lilian läste om workshopen och blev intresserad då färgningen skulle ske utan kemikalier. Ingrid sitter på trappan med sin kapsylfärgning. Hon är nöjd med sitt prov men tillägger:

Ingrid Haglund med kapsyler inlindade i bomullstyg.

 

– Man skulle ha haft mera förkunskaper!

Hon har använt vanlig sliten lakansväv, gjort ett paket med inlindade kapsyler och lagt det i en aluminiumkastrull med rödlöksskal.

 

... är nöjd med sitt prov!

Pamela Wilson, fick sin textila utbildning i Canberra, Australien. Internationellt har hon gjort sig känd som smyckekonstnär och hon finns representerad på flera svenska museer. Även hennes mor, som växtfärgat och vävt mycket i sitt hemland, är med. För Pamela är det dock första gången. Hon gjorde gulfärgning med berberis. Bitar på 2-3 cm lades i kallt vatten över natten. Sidenet tog upp färgen snabbt, medan yllet inte gjorde det.

 

Pamela Wilsons berberisfärg.

                          

Det prov som Margareta Wennergren hänger upp till torkning på klädstrecket är ett sidenstycke, som färgats i gullöksbad med färska ekblad, kapsyler och en rostig spik inpaketerade. Margareta är gynekolog, pensionerad chef för Förlossningsvården.

 –Textil har följt mig hela livet. Det har varit min livlina. Jag har ett par vävstolar hemma, säger hon.

 

Margareta Wennergren hänger upp färgat siden till torkning.

 Ingegerd Schönborg färgade sin schal grön. Det vita yllet kokades i bad med rödlöksskal och 2 tsk anis och fick ligga 1 timme i badet. Ingegerd har arbetat som förskollärare, har special-intresse för tygtryck och har länge haft lantbruk med ekologisk odling. Hon lärde mig om tvättnötter – från trädet Sapindus mukorossi i Indien.

 Ingegerd gjorde också ett experiment med lerreservage, sojamjölk och tvättnötter på lakansväv.

Det blev inte så bra, kanske på grund av att det inte fick ligga tillräckligt länge eller var leran inte den rätta? Bättre resultat blev det med blåbärsfärgning på silduk som fick ligga över natten.

 

Ingegerd Schönborg i sin rödlöksfärgade gröna schal.

 

Jeanette visar sin lilla gröna skulptur av vaxat siden, enligt en metod som hon själv utvecklat.Tyget är färgat med färgreseda och indigo och är oljeimpregnerat. Värmen från en hårfön har påverkat ytan. Sidenet har blivit ett 3-dimensionellt objekt. Ett behandlat siden kan känna in lokalen, betonar hon.


Organiska system sönderdelas, förändrar materialet i färgningsprocessen och transformeras till andligt uttryck. Det får hon snart möjlighet att mera påtagligt visa då hon skall ställa ut i Sädesmagasinet i Ludvika 10/7-16/8. Där fortsätter hennes komplexa, sinnliga arbete med naturens fenomen, nu i monumentalformat, i kombination med foto, film och ljud. Den fysiska dynamiken skapar eteriska konstformer.


Jeanette har flera önskemål som jag finner intressanta: en större utställning om färgning, som rör internationella kulturer i samarbete med Världskulturmuseet och invandrade personer av olika nationalitet.

 – Jag tror att vi skulle satsa på ett permanent växtfärgningslaboratorium, en kulturplats gemensam med invandrare, som ofta lever nära fenomenen. Här skulle forskning och experiment kunna utövas av en konstnär och en tekniker. Kanske vore Steneby en lämplig plats, funderar Jeanette. Det vi har tappat, glömt, kunde vi plocka upp med hjälp av andra kulturer.

Läs mer på:

www.jeanettescharing.net

Jeanette Schärings Experimentella Växtfärgningslaboratorium sker i samverkan med Nääs Konsthantverk och Bod 2010. Projektet genomförs med stöd av Wilhelm och Martina Lundgrens fond och Estrid Ericsons Stiftelse samt ingår i Nääs Konsthantverks ledarprojekt Nääs Arena.

 

MARIANNE ERIKSON

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

100708
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst