"Ytspänning"
Medverkande konstnärer:
Jan Axelsson, Svante Ahlman,
Karin Omberg, Gunilla Cedmar,
Jennica Ring, Johan Svensson,
Susanne Ollinger, Nora Sundman,
Lina Svensson
Gutenberghuset, Mariestad
10/7 - 25/7

 
MÅLANDE SORGEBEARBETNING
 
I Gunilla Cedmars uttryck drar konsten och livet varandra


Gunilla Cedmar

Det är alltid kul att gå till Gutenbergshuset i Mariestad. Där visas alla möjliga sorters utställningar. Ofta är det samlingsutställningar; lokalerna är stora med flera rum.  Just nu pågår där utställningen Ytspänning. Zenit träffade Gunilla Cedmar från Mariestad, en av utställarna och arrangörerna.

– Y-et kommer från Y-linjen, som står för yrkesförberedande konstnärliga fördjupningar. Det är en fördjupningskurs på Hellidens folkhögskola i Tidaholm.  Y står för ”yrkesförberedande”. Förutom konst har vi lärt oss en massa matnyttigt.

–  ”Spänning” för att deltagarna spänner över olika uttryck och tekniker. Vi var elva på kursen, nio hade möjlighet att delta i utställningen.

På utställningen finns de flesta konstnärliga tekniker, temperament och uttryck.


Gunilla Cedmar

– Ja, här finns det mesta. Måleri i akryl och olja, teckning i färg och svartvitt, blandteknikarbeten, smide och skulptur.

– Vi vill visa vad vi håller på med just nu.

Gunilla Cedmar kommer själv från Mariestad.

– Jag är autodidakt, men har hållit på i många år. Min första jurybedömda utställning var år 2000. Jag jobbar mest med skräp som konstnärsmaterial. Sådant som blir över. Det kan vara papper, fjädrar, karamellpapper för att ta några exempel. Jag sätter ihop mitt skräp för att gestalta tankar, ofta från livet och tron.


Johan Svensson

– Jag har också skrivit och gett ut två böcker. Den ena kom 2004 och heter ”Efter Tankar”. Det är en bok med bilder och text som jag gjort. Det är, som i alla delar av min konst, tankar och funderingar om livet och den kristna tron. 2005 kom jag ut med ”Brittis och Nilla”, en barndomsskildring för dem som var barn på sextiotalet.

Hennes verk på den här utställningen går under namnet ”Transformationer av 38 års dagböcker”.   

– Det är en bearbetning av en sorg jag gått igenom, efter en traumatisk skilsmässa.


 
Karin Omberg

– Utställningen är en fortsättning på en jag hade på Gutenbergs gård och på ett galleri Filipstad. Den hette Novissima, som betyder ”det allt förnyande”. Då var det tredimensionella objekt och collage. Det handlade om den värsta krisen. Det var nio dikter och ett objekt till varje dikt.

De skulpturer hon gjort till den här utställningen visar en process från sorg till glädje.

– Materialet är bokstavligen dagböckerna från äktenskapet. Först har jag kört dem i dokumentförstörare. Sen har remsorna lagts i blöt. Och efter det har jag kört de blöta remsorna i mixern. Av detta blir det en pappersmassa som, när jag blandat upp den med tapetklister, blir den mycket speciella pappersmassa jag måste ha till det här projektet, där konst och liv drar varandra . Metoden och hantverket har varit viktiga för tänkandet och bearbetningsprocessen.


Nora Sundman

Hon har gjort en serie föremål som har en mycket starkt personlig och symbolisk laddning.

– Jag har gjort en serie svarta sorgeskålar. Och trettioåtta hjärtan, ett för varje års äktenskap. Gipsformerna av mitt ansikte för att det bara är jag.

– Och så kommer nu de röda glädjeskålarna, början på något nytt. Det här är ett väldigt personligt konstverk, och så jobbar jag.

BO BORG

 

 

100719
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst