Vrångsholmen norr om Tanumshede Skimmer 31/7-12/8 2010
Vernissage på ”möjligheternas hus”
 
Deltagande konstnärer, Skimmer 31/7-12/8 2010:  Bosse Anås, Anna Backlund, Lena Birath, Staffan Björnell, Camilla Boström, Thomas Brolin, Elisabeth Eriksson, Marie Falksten, Gunilla Fridholm, Margareta Fürst, Marianne Gunnemark, Elinor Gustafsson, Rolf Gustafsson, Torbjörn Hahne, Cecilia Hjelm, Fredrik Johansson, Jonathan Josefsson, Caroline Lindqvist, Otto Lundbohm, Ulla Magnusson, Yusuke Nagano, Anna Elisa Nilson, Kerstin Nilsson, Henriette Ousbäck, Nisimo Poschat, Ditte Reijers, Ulrika Wallin, Rastislav Vilim, Eva-Lo Västvik
 

Med sin distangerade grånad vilar det 100-åriga kulturhuset Vrångsholmen, f d ”uppfostringsanstalt”, nu på fastare grund efter länsstyrelsens bidrag till en omfattande dränering.  Foto: Bengt Franzén
 
 

Med fler konstnärer än tidigare år  bjuder Vrångsholmen norr om Tanumshede in till sin årliga utställning på lördag. Konstnären Ulla Magnusson, som svarar för hängningen, ser fram emot ett hus sprängfyllt med konst i de mest skilda tekniker och material.

-Kul att så många vill vara med, särskilt nu när vi har en så stor upprustning på gång. Roligt kunna visa att huset lever, säger hon.

Detta hus som byggdes som ”räddningsinstitut för vanartiga gossar från Göteborgs stad” fyller i år sina modiga 100. Det ska uppmärksammas den 7 augusti med en föreläsning om den så kallade svarta pedagogiken som härskade under det tidiga 1900-talet. Numera är husets slogan snarare ”möjligheternas hus”.

 


 
Vävsalen är den mest använda verkstaden i huset. Här laddar Staffan Björnell en av stolarna för ännu en matta.  Foto: Britt Nordberg


Vernissage på 100-åriga Vrångsholmen


Tyst vilar den mäktiga trävillan i ett skydd av klippor och grönska, allt medan det ena vidlyftiga turistprojektet efter det andra planeras och punkteras i dess grannskap. Husets väggar bär på vittnen om kränkande ”svart” pedagogik. Det ska påminnas om när husets 100-åriga födelsedag firas. Men först bjuder Vrångsholmen in till ännu ett Skimmer, det åttonde i ordningen med vernissage lördag 31 juli, och med fler deltagande konstnärer än tidigare år.  En av de 29 är Ulla Magnusson i Karlstad, som också ingår i utställningsgruppen och ansvarar för själva hängningen.
-Det är ju jätteroligt  att så många vill vara med, flera också som inte varit med  tidigare. De tre hallarna och trappuppgången kommer att bli sprängfyllda. Det är särskilt kul nu med den upprustning som är på gång att kunna visa att huset lever.  Jag tror huset mår bättre än på länge, säger hon.
Som tidigare år blir det en rik variation av material och tekniker när måleri, textil, skulptur, grafik, keramik och collage stämmer möte i de luftiga rummen.
-Det ska verkligen bli kul att komma dit och hänga, tillägger Ulla Magnusson på telefon från Karlstad allt medan bidragen till utställningen strömmar in till Vrångsholmen, där föreningens ordförande Bengt Franzén håller ställningarna.
Idén med en sommarutställning på Vrångsholmen föddes 2003 i en strävan bland medlemmarna att bli mer utåtriktade och göra huset mer tillgängligt för allmänheten. Behovet av visningsmöjligheter för västsvenska konstnärer har ju inte precis ökat sedan dess.  När det nu är dags för en åttonde utställning kan man tala om tradition.
-Vi har ju också fått bekräftat att huset är skyddsvärt, säger Bengt Franzén, eftersom vi fått ekonomisk hjälp från Länsstyrelsen Västra Götalands län, kulturmiljöenheten, för att framför allt kunna genomföra en nödvändig dränering.  Det finns också intresse att återställa husets exteriör.
Själv pedagog har Bengt Franzén engagerat sig mycket i husets 100-åriga historia.  Till 100-årsfirandet den 7 augusti har han därför bjudit in Silwa Claesson, docent i pedagogik vid Göteborgs Universitet som skrivit en rad böcker i ämnet. Hon kommer att hålla föredrag om begreppet ”svart pedagogik” som härstammar från den i våras avlidne psykoterapeuten Alice Miller, som alltid tog rakryggat ställning för barnets rättigheter.  Silwa Claesson kommer också att knyta an till sin forskning om Ellen Key, som myntade begreppet ”barnets århundrade” för 1900-talet, ett århundrade som till en början behärskades av denna svarta pedagogik, som byggde på hot, kränkningar, bestraffning och korrigering, en pedagogik som bröt ner i stället för att bygga upp och som i hög grad gällde på Vrångsholmen under dess tid som ”räddningsinstitut” fram till 1938.
 Efter att ha varit i försvarets ägo från och med andra världskriget köptes huset 1981 av en grupp musik- och bildkonstnärer och drivs i form av en stiftelse med vidhängande förening. 
-Huset är ett stycke svensk utbildnings- och uppfostringshistoria men numera framför allt en stimulerande arbetsmiljö för konstnärligt arbete och temporär undervisning på olika nivåer, säger Bengt Franzén.

Britt Nordberg

 
 
  "Interiör från förra årets Skimmer på Vrångsholmen med de gamla tvättställen kvar som vittnar om husets ursprungliga historia."
 
     
       
       
       
     

 

 
 
 
 


Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst