Manifestet Absolutely Free
20/8 -  5/9
Galleri KC Väst
Erik Dahlbergsgatan.

Medverkande konstnärer:
David Myrvold, Yvon Wei, Erik Betshammar,
Anna Wickbom, Susanne Kvist, Jenny Berntsson, Ann Löwenstein, Gunilla Samberg, Elisabeth Ödmann, Eva Österberg Ericsson, Paula Fohlin Svanberg, Ida Persson, Sonia Hedstrand, Johanna Schartau


OVÄRDERLIG KONST SÖKER FRIHET
 
Konstnärer ger politiker och tjänstemän svar på tal

 

Årets dörrmatta - anno 2010.  Yvon Wei kritiserar de goda samhällsmedborgarna som i grova skor trampar på dörrmattan.

Tomas Niklasson och Jenny Johansson ser att konstnärer pressas allt hårdare att definiera sin konst i ekonomiska termer. Marknadstänkandet skrapar på den fria konstens levnadsutrymme, konsten bör inte vara olustig eller provokativ. Manifestet Absolutely Free ska ge politiker och tjänstemän svar på tal.  

 

Absolutely Free är ett manifest för fri konst. Det är också en utställning på galleri KC där konstnärerna ska ges rätten att definiera vad fri konst är för dem. Upptakten till utställningen började redan för ett år sedan.

Göran Hägglund skrev i DN att konstnärer störde folkets miljö genom att provocera och sprida olust i det offentliga rummet, berättar Tomas Niklasson, Konstnärs Centrums vice ordförande.

Tomas menar att partiledarens debattinlägg är en del i en alltmer tillskruvad verklighet för landets konstnärer. Tjänstemän skriver handlingsplaner för att näringsutveckla kultursektorn. Staten vidarebefordrar jobbet att fördela anslag till regionerna, där konstnärlig kompetens oftast saknas. Västra Götalandsregionen har utvecklat nyckeltal som ska tala om hur mycket regionen tjänar på konsten och vilken nytta den har för samhället.

Tomas tänkte på att högskolornas konstutbildningar kallas Fri konst. Då är det egendomligt att de färdigutbildade konstnärerna ska regleras och skapa nyttoinriktad konst som inte sprider olust. Många arbetar som pedagoger eller lärare fast det inte alls är vad de är utbildade till. Han började skriva på ett manifest, som under året utvecklades till en utställning, med verk av 14 konstnärer från hela landet.


Cut through. Anna Wickbom har lånat texter och delar av andra verk hon blivit inspirerad av. Hon vill framhålla verket som en process i ett sammanhang där konstnären är en del.


Det var 139 sökande och verken valdes ganska intuitivt. I juryn var vi överens till 90 procent av fallen. Vi utgick både från verken och från konstnärernas texter om dem.

Jenny Johansson utbildade sig på kulturverkstan och hade sin första separatutställning på galleri KC när hon fick höra talas om Tomas idé. Hon blev genast intresserad av ämnet fri konst och dess odefinierade betydelse. Det hela mynnade ut i rapporten, Den fria konsten - i ingens tjänst.

‒ Kanske kan det finnas helt fri konst. Det är svårt att tänka sig en helt fri människa och människan är ju skapare av konsten, säger Jenny.

Hon ser ett problem i att makthavare försöker värdera konsten i pengar. Jenny menar att det är erfarenheterna och inte efterfrågan som gör konsten värdefull, därför är det svårt att sätta pris på ett verk. I vårt samhälle tenderar samtidigt det som är gratis att ses som mindre värt.


Skulle det kosta 50 kronor att gå in på galleriet så kanske vi skulle få fler besökare, säger Jenny.

I sin rapport problematiserar Jenny en konst som inte ska ha något värde utöver sig självt, varken ekonomiskt, politiskt eller samhällsförbättrande. Då kan även konstnärer se sig själva och de dem gör som värdelöst. Samtidigt vinner samhället stort på konstnärernas billiga arbete.

Utan några verk skulle det inte finnas några konsthallar, påpekar Jenny.

Hon tror att det är viktigt att det finns ett utrymme för konsten utanför de ekonomiska ramarna. En del konst går inte att sälja, en del av installationerna på Absolutely Free är osäljbara, som kollaget med sax, pappersrullar och affischer, eller igloon på gården.

Konstnärer behövs för att blåsa liv i samhället, att politiker kan känna sig hotade av konsten visar att den fortfarande har kraft. Hägglund använde Anna Odell som ett exempel på olustig konst han inte ville se, men vem annars hade kunnat kritisera på det viset, undrar Tomas.

Jenny och Tomas vill inte se en konst som bara är estetiskt tilltalande och lättsmält. Jenny har fascinerats av ett offentligt verk på en akutmottagning i Göteborg, nära Järntorget.

Där inne finns en hel vägg täckt med ansikten med fruktansvärda uttryck, på just en plats där man redan mår dåligt. Det är ett bra exempel på offentlig konst, man blir drabbad av verket, även om man vänder sig om så känner man det i nacken.

Tomas menar att konsten ofta problematiserar medan kommersialisering för det mesta innebär en förenkling. Tomas och Jenny ser Hägglunds reaktion som ett gott tecken på konstens kraft, att en politiker i maktställning bryr sig om vad en konstnär gör på en bro i Stockholm signalerar att det inte är förgäves.

Man vill att konsten ska bli enklare att ta till sig, att det ska gå snabbt. Hägglunds uttalande spär på en bild av att konstnärer är ute efter att förstöra. Det blir ett tryck på politiker att inte satsa på fri konst, säger Tomas.


Igloo Construction II. Jenny Berntssons verk har använts i ungdomsprojekt och behandlar det mentala klimatet på en plats. Hon menar att det är i konstupplevelsen som konsten kan vara absolut fri.


Det är svårt att formulera en idealbild av hur det borde vara, eller en verklighet där helt fri konst är möjlig. Jenny trycker på att konst inte är effektiv, det är viktigt att den får ta tid. Hon tycker inte heller att det är självklart vem som är konstnär eller vad fri konst är fritt ifrån.

 

Tomas tycker att Norges konstnärslöner är en av de bättre lösningarna, runt 500 personer som gjort en betydande kulturell insats får en årlig minimilön. I Sverige finns ett liknande system där drygt 150 personer har en livslång inkomstgaranti, men riksdagen röstade i maj 2010 igenom att inga fler konstnärer ska beviljas inkomstgaranti.

 

Absolutely Free kommer i lagom tid till valet. Det är ingen slump, konstnärerna vill själva lyfta frågan om den fria konsten.

MIRIAM LÖWENSTEIN

 

 


 

 

 

20100827
Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst