Galleri KC
7/2–22/2 2004

Marie Almqvist

Marie Almqvist

Meditativ musik av Lars Falk ljuder till Marie Almqvists målningar med ljusöppningar, omgivna av fyrkantiga fält, ofta mörka.
Han har specialgjort den i sin dator till utställningen och besökarna kan sjunka ner i en fåtölj och lyssna i hörlurar för att få ytterligare en dimension till bilderna.
– Han var i min ateljé och tittade på hemsidan och jag pratade lite om hur jag tänkt. Jag har hört hans musik förut och tycker mycket om den. Det är det sfäriska jag har fastnat för, säger Marie Almqvist.
– Det är egentligen dit man kommer genom de här ljusöppningarna, tror jag. För betraktaren är det kanske lättare att komma ut till friheten genom öppningarna i mina målningar med hjälp av musiken.
De höga trapporna som ofta kommer tillbaka i hennes opolerade bildvärld har en symbolisk betydelse av att komma vidare i livet. Det kan också vara olika nivåer i en relation.
– Trappan betyder mycket för mig på olika sätt. På konstskolan fotograferade jag trappor. När jag var liten, 11–12 år, åkte jag spårvagnen in till stan för att gå in i gamla hus och titta på trappuppgångar där ljuset föll in.
– Det är inte alltid så lätt att ta sig upp för trappan. Den kan vara svårframkomlig.
Alla målningarna handlar om livet med dess kontraster och paradoxer.
– Mitt undermedvetna talar till mig. Alla rutorna kan vara en bild av hur mitt undermedvetna försöker strukturera in mitt liv.
På senare tid har ljusöppningen tagit formen av ett kors med två vägar som möts på mitten. En del tror att det är något religiöst men jag tror att målningarna undervisar mig. Jag lär mig jättemycket av dem för att lära känna mig själv. Hon tolkar den som hennes undermedvetna försöker få henne att kompromissa.
– Jag har svårt att ändra mig när någon säger till mig att göra på ett visst sätt.
De genomarbetade målningarna har grova krackeleringar som röjer undre lager. Hon arbetar ungefär två år med varje bild vilket ger väldigt många skikt.
– De förändras väldigt mycket med tiden. De underliggande lagren är minst lika viktiga och säger kanske ännu mer. Precis som i livet bestäms det slutgiltiga intrycket av det som ligger bakom.
– Jag arbetar mycket med ytan samtidigt som jag egentligen tycker att det som ligger bakom är viktigast. Det är paradoxalt, som livet.
Hon använder en palettkniv och lägger tjocka lager av oljefärger för att få struktur och stryker på lasyren med pensel. Hon torkar ofta av färgen igen med en trasa eller papper så det blir bara fragment kvar.
– Målningarna förändras hela tiden och jag vet aldrig hur det kommer att sluta. Jag trodde först jag målade hur jag känner mig men jag tror det är det jag saknar som kommer fram. Målet förändrar sig på vägen framåt. Är du på väg mot horisonten flyttar den sig.
Flera målningar genomsyras av ett gulbrunt ljus.
– Jag fascineras av rost och har sparat rostiga saker i många år utan att veta vad jag ska ha dem till. Skavda saker har en historia bakom som berättar om varför de blev så, avslutar Marie Almqvist.
Hon har gått Dômens konstskola och har en bakgrund som grafiker.
På vernissagen gör konstnären Gun Töllefsen ett inhopp med sin Kärlekskampanj.

JAN BERGMAN


Länk till Marie Almqvists hemsida www.gallerimarie.com