Götene Konstförening, biblioteket Götene
Ska det bli nåt gäller det att jobba på. Och det ska jag göra.
 
Jon Forssman - grafik
 

 
 

Grafik är kanske, så rätt det är, ett missvisande begrepp när det gäller mycket av Jon Forssmans arbeten. Det handlar inte främst om att göra upplagor av likadana bilder. Han går i stället in i tryckprocessen och ändrar och manipulera så att ofta blir varje blad helt olika de andra. Uttrycket i stället för upplagan helt enkelt
Jag Forsman visar nu en kollektion nya bilder på Götene konstförening.
-    Min konstnärliga bakgrund är den att jag är född 1944. Jag gick Konstfack och blev bildlärare 1971. Sen har jag jobbat parallellt med undervisning och eget skapande. Jag jobbade ett tag på anrika Atelier 17 i Paris 1982.1984. Där hade vii förstklassig handledning och jag fick tillfälle att träffa och jobba tillsammans med folk från hela världen. Sådant betyder mycket.

   
  Han jobbar som grafiker.
-    Man kan se mångfaldigandet på flera sätt. Att göra femtio likadana bilder är inte intressant för mig. Men tekniken, t ex när jag jobbar med linoleumsnitt, ger bilden ett alldeles speciellt utseende med hårda kontraster.
 I etsningen kan man skildra ljus med speciella nyanser och en unik gråskala. Och så är koppargrafiken en långsammare, kanske mera eftertänksam process än att teckna. Etsningen är ett djuptryck och det innebär att bilden är pålagd. Sättet att rulla på fäärgen ger också en annan kvalitet. Linjen får större pregnans och tyngd.
Allt det där är exempel på saker som bara går att göra i grafiken.
På den här utställningen visar Jon Forssman mest linoleumsnitt i större format.
-    Jag jobbar med två färger som också ger en tredje. Det är tryckeriernas vanliga färguppsättning; gul magenta och ocean som jag vill pröva konstnärligt i både etsning och linoleumsnitt.
Jag kan faktiskt få uppemot femhundra nyanser av de här tre när jag etsar.
Hans motiv på linoleumsnitten är märkliga stadsbilder som ses i olika färg och ljus och liksom med olika djup i skärpan.
-    Jag är intresserad av form. Men man måste också ägna sig åt ljuset för att kunna åskådliggöra volym och riktning. Jag vill gestalta på ett rytmiskt sätt. Därför gillar jag kubismens sätt just för att deras bilder rytmiserarljus, mörker och riktningar.
Grundmotiven återkommer i bild efter bild.
-    Har jag en bra bild vill jag jobba med den på olika sätt, så jag jobbar med variationer på samma tema i olika färgställningar.
Vad handlar bilderna om?
-    De handlar främst om volym och rytm. De är stadsbilder. Inte så många människor i dem, men det finns alltid något spår efter pågående mänsklig aktivitet, som en stege eller en byggnadsställning. Det finns nog en ödslighet i bilderna. Jag märker att det är ett återkommande tema. Kanske är det en existentiell ensamhet som tränger sig på.
Kanske får jag mina motividéer när jag tar mina morgonpromenader. Då går jag ensam och uppskattar det sätt ljuset faller på så dags. Sen tycker jag som man brukar säga att på något sätt är väl varje bild ett självporträtt.
En av etsningar heter Kväll med Bunuel. Det är tomma rum, men en TV är på. Och man ser en liten skymt av en del av en människa. Ensam framför TVn.
Ditt bildspråk känns sammanhållet .
-    Jag har inte valt en stil bland alla stilar. Jag har hamnat i det här uttrycket. När bilderna kommer upp på galleriväggarna ser också jag dem med andras ögon och det är en spännande och lärorik upplevelse.
Det finns en musikalitet i kubismen som jag gillar och vill åt i mina bilder. Jag giillar jazz och uppskattar att man spelar melodiskt igen. Melodins motsvarighet i mina bilder är berättelsen. Och det finns alltid rum gestaltade för berättelser i mina bilder. Det gäller att hitta varjje bilds melodi.
Det märks att han gillar Piranesis konst med dess märkliga bildrum.
-    Visst. Men jag gillar 1947 års män också. Och Kalle Anka har påverkat mig mycket
Bilderna har inga titlar.
-    Det är synd, för jag gillar titlar. Det är ett sätt öppna poetiska vägar in i bilden. Men jag har inte kommit på de rätta än.
Slutord.
-    Ska det bli nåt gäller det att jobba på. Och det ska jag göra.

BO BORG
   
 
   
   
       
     
 
  [Text]
     

 

 
 

 


Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst