Galleri Imma, Mariestad, till den 12 december 2010
Jag glädjer mig åt mitt nästa liv. I det ska jag bli arkitekt eller arkeolog.
 
Ulla Viotti
 

 
 
Vi låter Wikipedia presentera: ”Ulla Lilli Marianne Viotti, född 20 november 1933 i Eskilstuna, är en svensk skulptör och keramiker. Ulla Viotti utbildade sig på School of Art i Blackpool i Storbritannien 1950-51 och på Konstfack i Stockholm 1952-56.”
Hon är nu aktuell med en utställning på Galleri Imma i Mariestad.
     
  - Jörgen Persson på galleri Imma och jag har fört en diskussion om en utställning i över tjugo år faktiskt. Jag är så upptagen att jag inte hunnit förrän nu.
Utställningen visar den tegelkonst hon arbetat med de senaste åren. Inte de stora byggena den här gången, men byggstenarna.
-     Det handlar om det hon kalla bok - ord, till exempel arkeologiska spår av ordet. Jag har ju alltid varit intresserad av arkeologi och historia och det har, som nu, präglat mitt arbete som konstnär. Man kan säga att jag jobbar med arkitektonisk arkeologi, eller arkeologisk arkitektur.
Ulla Viotti är en av våra mest erfarna och meriterade keramiker.
-    1969 fick jag mitt första utsmyckningsuppdrag. Och på den vägen är det.
På den här utställningen visar hon olika teman hon arbetat med på senare år.
-    Här finns tecken i stengods jag hittade i Kina. På en keramisk fabrik gjorde man rörsystem i keramik. De skar rent kanterna och spillet hamnade på golvet. Jag såg direkt att för mig är det ett sorts abstrakt teckenspråk. Det blir magiska arkeologiska meddelanden från mystiska kulturer. De här tecknen är en symbol för hela den häär utställningen.
Hon visar också två stora tegelskivor. På en står det stämplat: ”Detta är inte en bok. En metakonstnärlig blinkning åt Magritte. På den andra en strof av en dikt av malmöpoeten Jan östergren som hon gärna samarbetar med. På ett annat ställe i galleriet står vad hon kallar en bokpelare. Bakom den finns kinesiska tidningar.
-    Jag har jobbat med tegel sedan 1983 då jag fick ett uppdrag att göra ett verk till en domstolsbyggnad. Jag hade tidigare gjort reliefer av upprepningar av keramiska grundformer jag gjorde. Nu valde jag att göra flera väggar i tegel. Och det blev början till något nytt för mig. Så småningom kom jag fram till att jag ville jobba mer med tegel. I Sverige tillverkas inget tegel. Men jag kom i kontakt med Petersen Tegl vid Danmarks gräns mot Tyskland.  Dom jobbar med kolbränt tegel i sin vanliga produktion.  Jag började jobba med det och nu är tegelbruket ett centrum för konstnärer och arkitekter.
Hon använder Pedersen Tegls stenar som byggklossar i sina konstverk. Deras kolbränning ger skiftningar som inte kan fås annars.
-    Tegelbruket är inspirerande. De gör formstenar som ser ut som en bok. Jag samarbetar ofta med poeter och musiker. Poeten Jan Östergren har valt ut texter ur sin lyriska produktion jag får använda. Ordobjekten har blivit en skulptural form.
   
 
   
  Kopplingen till boken fascinerar henne.
Kilskriften började på lera. Man kan skoja och kalla mina stenar för tegelstensromaner. Jag stämplar ord i den mjuka leran.
Honciterar Cicero som har sagt :” Den som äger en trädgård och en boksamling saknar inget.”
På utställningen visar hon svarta tegelstensböcker lindade med snören.
-    Bokobjekt med snörliv. De är så knutna och hemliga att man inte kan läsa dem. Det är viktigare att de sätter igång fantasin.
I en låda ligger blyertskalkeringar, så kallade frottage, hon gjort på stenar.
-    När man lägger dem i en plastlåda blir de museala och arkeologiska.
Hur kom det sig att brukskeramikern Ulla Viotti blev i huvudsak fri konstnär?
-    En resa till Israel ändrade mitt konstnärslivs riktning. Det hände i Petra. Jag kände mig iakttagen av bergen. Jag såg förstenade gestalter i klipporna. Efter det kunde jag inte vara brukskeramiker längre. Och jag jobbade med stora teckningar som i trans. Sedan dess är jag konstnär.
Hon har jobbat med olika konstformer sedan dess.
-    Jag har jobbat mycket med land - art. Jag var en av de första som drog in stora grus och sandlass i museisalarna.
Vad utmärker hennes skapande som hon själv ser det?
-    Jag jobbar mycket med installationer. Jag gör byggnader med så smala öppningar att man bara kan ana vad som finns därinne.
-    Ibland ser skulpturerna ut som lämningar från industrialismen. De är inte alltid vackra, men de har utstrålning. Men det är superestetiskt också. Det är dubbelt att ett så grovt material kan uttrycka så mycket skönhet.
Inte sällan är mina kompositioner nästan som musik. Det ser ut som en mystisk notskrift. Och så är det mycket matematik och proportioner i mina arbeten. Mina utställningar är scenografiska. Jag skulle gärna jobba med teater.
Intressen?
-    Jag är intresserad av trädgård . det är en passion jag fått genom mitt arbete med land -art. Jag är också intresserad av poesi. Alla konstnärer jobbar ju med olika ingångar till sin egen andlighet.
Vad jobbar du med efter den här utställningen?
-    Jag jobbar med en utställning hos Not Quite. Där ska jag mura upp ett tegeltorn som blir en konstnärlig referens till industrilokalerna. Jag ska jobba med det hela nästa år och ha vernissage 2012.
-    Och så jobbar jag med WABA (World Association of  Brick Artists).Vi ska ordna ett symposium med konstnärer från hela välden som ska jobba fram tegelskulpturala objekt.
Till slut.
-    Jag glädjer mig åt mitt nästa liv. I det ska jag bli arkitekt eller arkeolog.

BO BORG
 
 
   
 
 
 
 
     

 

 
 
 
 


Copyright: ZENIT kulturtidningen i väst