Frida Fjellman

I både glas och keramik lägger jag uttrycket nära kitschgränsen. Där finns det sånt som är spännande.

Starka uttryck nära kitschgränsen.


På Skövde konsthall pågår utställningen Oväntat. Där ställs Frida Fjellman, Pia König och Mårten Medbo ut tillsammans. De arbetar, var på sitt sätt, med formspråk och material som utmanar våra sinnen och synliggör vardagen. En tanke med utställningen att krockar och synnergier ska uppstå. Att 1+1+1 ska bli 2. Eller 4. 3 vore lika oväntat som otänkbart.
Zenit träffade Frida Fjellman i utställningsbygget sista skälvande minuter.

Hon har gått på hellidens folkhögskola och hon gick ut Konstfack 1998.
-Jag gör mest utställningar och utsmyckningar. Och så är jag lärare i ”Eget projekt” på min gamla skola Konstfack.
Hon jobbar med i huvudsak glas och keramik, men också med trä, plast och belysning.



Bland hennes större utställningar på senare år märks Glasmusèet i Växsjö 2005, Röhsska museet 2006 och Gustavsberg 2008.
-Det var stora rum och stora ytor. Det fick mig att tänka större och mera rumsligt. Det gällde att göra åskådaren engagerad och delaktig i hela de stora rummen. Genom att utställningarna kom så tätt lärde jag mig allteftersom hur man tar sig an stora rum med små föremål som mina. Man kan som jag gör här i Skövde, jobba med delar som hänger ihop, små öar och styra med ljuset.



Frida Fjellman jobbar i flera material.
-Först bestämmer jag vad jag ska göra. Det får bestämma vilket material jag ska jobba i.
Hennes bilder är föreställande och berättande.
-Förut jobbade jag mycket med den svenska faunan och var människan befinner sig i den och hur hon förhåller sig till den. Det handlar om föreställningar om naturen. Jag jobbar med motiv som är starka symboler. Jag försöker ge dem en stark utstrålning, endera i gestaltningen. Eller så sätter jag en lampa i det, skrattar hon.



Det gäller att hitta och lyfta fram de enskilda djurens speciella egenskaper.
Skillnader mellan de olika materialen?
-Det är lättare med keramik. Då kan jag jobba med direkt med detaljerna som rynkor och sånt. Man kan vara mera spontan med leran. Glaset har transparensen. Och så blir det nästan som plast när det är opakt.
I båda materialen lägger jag uttrycket nära kitschgränsen. Där finns det sånt som är spännande.



På den här utställningen visar hon mest hundar.
-Det finns en naturlig närhet till hunden. Den är ju både människans bästa vän och en symbol för ägarens karaktär. Jag är medveten om att associationerna kan gå till kitschiga prydnader. Men den bilden vill jag ta mig an och utmana. Mina hundar är gjorda med största omsorg och utan minsta ironi. Jag har valt sådana hundar som har stark karaktär. Och jag föredrar korthåriga djur, för då ser man vad som finns under huden. Det kanske går tillbaka på att jag alltid gillat kroki. Det handlar också om att göra det som är litet jobbigt, fult och speciellt.
Hon har skapat en speciell miljö åt sina hundar på Konsthallens balkong.
-Mitt intresse för hundar har nog att göra med att jag skaffade hund. Jag har en ridgeback, de kallas också lejonhund. Hon heter Kylie för att hon är snygg och rödhårig.



-Jag har gett rummet en ljuslila färg. Jag prövade olika, men ville ha en ljus färg när man kommer upp. Det är ett rum som hundarna tagit över. Här finns tax, engelsk bulldog, mops och bullterrier. Jag ville skapa en stämning av en mässa eller en hundutställning, så jag har gjort podier som är integrerade med mattan. Mina hundar ska ju vara där till 30 januari så därför finns det kissfläckar på golvet.
Det handlar också om gränsen och likheterna mellan prydnadssaker och skulptur.
- Skillnaden ligger i uttrycket. Men det är lätt att det som liknar en tradition automatiskt fackas dit.



Vad händer framöver?
- Jag ska göra en utsmyckning i Skultorp. Sen har jag sagt Nej, Nej, Nej till allt. Jag behöver en aktiv vila för att tänka igenom hur jag ska jobba vidare.
BO BORG
Skövde Konsthall
Oväntat
Frida Fjellman, Pia König, Mårten Medbo
Utställningen hade vernissage den 4 december och pågår till den 30 januari