GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



MITT ANDRA HEM
 
Becke Hinnerson återvänder varje sommar
till Skagen
 
 

En ridestig i Skagens klittplantage, en stilla sensommarkväll vid Nordstrand, en blåsig dag i Höjen, strandspåren vid Sandormens färdväg.

Becke Hinnerson skildrar sitt danska paradis med en kärleksfull pensel. Sedan över 30 år vistas han i Skagen varje sommar.

 
– En gång Skagen alltid Skagen. Det har blivit mitt andra hem, säger den fryntlige göteborgaren som utstrålar den danska livsglädjen, både i bilder och musik.

– Jag kom dit första gången 1960, för 46 år sedan, och har varit där regelbundet i 32 somrar, det blir den 33:e nu, berättar han.

Som mest har han en svit med åtta månader i rad med besök.

Han hyr ett rum om 14 kvadratmeter, spartanskt men med bred säng, kylskåp, TV, dusch och varm och kallt vatten, i en lada i Gammelskagen. Med vidhängande liten uteplats i lä bakom ett plank.

Det är nära till de berömda breda stränderna med havet utanför. Han blev förälskad i landskapet på en gång men det dröjde flera år innan han började måla det.

– Jag satte mig ner i lugn och ro och funderade hur jag skulle måla naturen. Jag kom in i det genom att skriva dikter, dagboksanteckningar och små prosatexter. Och beskrev hur det känns att sitta vid stranden.

På den tiden höll Becke Hinnerson på med experiment med bokstäver som mynnade ut i karteckningar av fantasiöar där han döpte platser och bukter efter kompisar och folk han gillade.

Här finns Drömmö (som blev en 60 kvadratmeters ridå på Burgården, ibland döljs det extra m:et i vecket) och Trummö (med bla Chet Baker-bukten). Och en Vocalö med Monica Zetterlund och Billie Holiday.

Men så småningom började motiven från stränderna att komma. Han kan sitta bland klitterna i timmar dag efter dag.
 
 

– När det blåser för mycket från havet yr sanden in i akvarellådan, går jag in i klittplantagen. Flyr in i skogen.

Det märks att det är mycket kärlek i dina Skagenbilder, Becke?

– Det är roligt att höra. Men när man mår så himla bra en sommardag och ser detta gröna komma in...vad annat kan det bli? Men det tog sin tid att få fram det, säger han och syftar med färgangivelsen på havet ovanför sanden.

Samma hav som han i en dagboksanteckning från 2/9 1990 beskrivit så här: ”Solglitter i det djupblå havet som skiftar mellan ultramarint och buteljgrönt”. I dagboken 17/6 1982 skrev han:

”Tänder en Hirschbrung-cigarr och tar en klunk ur flaskan med Carlsbergs gyllene öl, medan färgerna torkar. Friska vindar – salthavsvindar fyller mina lungor och blandar sig med röken.

Solen skänker sitt guld till sommardagen. Sjöfågel, över strandremsan där vågorna sjunger sin ändlösa sång.”

Han fortsatte:

”Jag sitter vid Nordstrand. Mitt eget himmelrike! Bland havsslipade stenar, strandgräs, strandblomster och sand. Solblekt vrakgods. Vid det fria landskapet där alla onda tankar blåses bort av den goda västanvinden. Där oro aldrig finns. Där naturens färger – ALLA – är mina vänner. Jag målar vid Nordstrand”.

 
 
Att han samlar släta små stenar har satt fysiskt avtryck i fönstersmygen. Av föremål han hittat på stränderna och lite varstans bygger han objekt.
På väggen hänger en stort låda från 1990 med krokar från en långrev, stenar och flöten.

– Jag har haft den hängande över pianot i ateljén hemma. Upptäckte att det saknades och vet egentligen inte om jag vill sälja det.

Han sätter ihop urklipp ur dagboksbladen med till exempel en biljett, ett arkivfoto från Den Tilsandade Kirke och en strandakvarell till collage.

Becke är den sanna konstnärssjälen som bejakar olika sidor av sin kreativitet, till dem hör musiken.

I en dikt på vrakgods formulerar han kärnan i sin filosofi:
”Är inte det konstens mål? Att överbringa ord och bilder och toner! Allt det som kallas irrationellt men likaväl är det ytterst nödvändiga.”

Sedan 1969 spelar han saxofon i Riverside Jazz Band. Med sin egen jazztrio (Charlie Merwik, Bengt Hård) spelar han i utställningen lördag 18/2.

Becke Hinnerson har sin ateljé på Syster Estrids gata i Guldheden, i ett hus han bott i sedan han gick ut Valand 1968. Han har bott i samma lägenhet sedan 1973.
 
 
JAN BERGMAN