Pia König

För mig var det rena drömmen när jag jobbade på systembolaget

- Jag gillar långa raka rader.

Pia

Det finns mycket hantverk i Pia Königs arbeten. Det är snickerier, gjutningar, tygmönstring och mycket annat. Hon valdes till årets konstnär i Konstkalendern förra året. På Skövde konsthall deltar hon i utställningen Oväntat. Där ställer hon ut tillsammans med Frida Fjellman och Mårten Medbo ut tillsammans. I det nya sammanhang som utställningen skapar förvandlas väntat till oväntat.
- Vi är uppvuxna med material allihopa, säger hon om mötet i Oväntat.
Pia König gick ut Valands konsthögskola i Göteborg 1997 och jobbar nu som konstnär och lärare på Gerlesborgsskolan.

- Kanske är jag mer installatör än skulptör. Det var en ren slump att jag började med blyet som skulpturmaterial. Likadant var det när jag gick på Måleri på Valand. Jag flyttade över till skulptur för att jag trivdes bättre där. Slumpen är en viktig följeslagare.
I utställningen ligger hennes små skulpturer prydligt ordnade och sorterade i rader.
- Jag gillar långa raka rader. För mig var det rena drömmen när jag jobbade på systembolaget. Där står likadana saker sorterade på snörräta linjer. Och jag köpte en bok i Estland  med bilder från butiker där varorna var lika och militäriskt uppradade.
Hon visar sina små skulpturer i speciella förvaringsmöbler eller rum.
- De små grejorna är i centrum. Jag för dem sen till olika miljöer.
Först gjorde jag mera slingrika skåp. Jag figursågade inspirerad av inrednings och hobbyreportage i gamla veckotidningar. De fick kontrastera mot de pilligt målade små skulpturerna.
Nu bygger jag stramare miljöer.
Pia König är en samlare.



- Jag gillar så mycket olika saker. Min lägenhet är mera modern och ett fritidhus får behålla sin ursprungliga puttinuttighet. Jag till och med förstärker den. Jag gör ett slags miniskyltningar i dockskåp, både i konsten och privat.
Hennes konstnärliga processer är långsamma.
- Jag hade tänkt på min utställning i Stenasalen på Göteborgs konstmuseum innan den blev av. Men nu har jag gjort mina små blyskulpturer isen 1996.
På utställningen står ett stort rum med dörr och stora öppningar.
- Det är byggt efter mina mått. Jag kallar det ”Arkivet”. Jag skulle gärna bo i det bland mina föremål. Tänk att kunna ha det hemma.
Här har jag gjort en hopsamling av föremål. Det blir ett slags mittilivetretrospektiv.
På ett annat ställe i Konsthallen(som den här utställningen verkligen gör till sin fördel) står en vägg tapetserad med hennes eget tapetmönster. Ett tyg bryter igenom. Det är vitt på baksidan och med en känslig randning på framsidan.



- Väggen markerar ett före och efter. Ett innanför och utanför. Tyget blev en annan rörelse och ett annat arbete än blyskulpturerna. Jag målade streck med tusch för hand direkt på bomullsväv. Det blev linjer och tuschplumpar. Det blev ett nästan meditativt arbete, det var nästan skönt när det blev en plump. Och hela tyget blev som en berättelse. Fast berättad på
ett annat sätt än jag brukar.

Vad handlar dina berättelser om, som du själv ser dem?

- De handlar om mitt liv och om hur jag tänker. Jag är ett enda barn, har inga syskon. Så jag har lekt mycket själv. Det här är en fortsättning på det.
Stil?
- Det finns ett surrealistiskt anslag. Jag gillar Magritte och det syns väl.
Vad händer med dina arbeten i olika sammanhang. Förändras de?
- När jag visade de här sakerna i Stenasalen var det en installation. För då var allt gjort dit och utifrån det rummet. Här blir samma saker en skulpturutställning. Jag har hela tiden nya idéer om skåp och vitriner som ska ge mina saker nya sammanhang och därmed nya betydelser. Till den här utställningen finns en produktkatalog med bild på skulpturerna och deras namn. Det ger på sitt sätt också en klangbotten.
Vad ska du göra framöver?



- Jag ska börja jobba med ett tunt material tillsammans med mina tunga.
Och så har jag tänkt på marsipan i fem år. Jag gillar formpressad marsipan. Kanske en blandning av mina ohälsosamma blyarbeten och marsipan man kan äta. Marsipan är ett perfekt konstnärsmaterial för mig. Det åldras på ett intressant sätt också. Vi får se vad det blir.
Till slut.
- Jag gör en summering av mitt liv med mina prylar. Kanske tankarna sammanfattas med Lena Larssons fantastiska boktitel ”Varje människa är ett skåp.”
BO BORG