Rayne Månsson

Rayne Månsson visar bilder från en svunnen tid

Fotograf i österled


Början av 1990-talet var slutet för Sovjetunionen, men också början på något nytt. Rayne Månsson besökte vid flera tillfällen Sanktt Petersburg med sin kamera. Vid långa promenader på gatorna fångade han staden och Ryssland i en brytningstid.

Rayne Månsson kallar sig inte själv för fotograf, även om han nu ställer ut ett 40-tal fotografier från Sankt Petersburg och vid tiden för besöket i staden hade 25 års erfarenhet av att fotografera på hobbynivå.

– Jag älskar att fotografera, jag älskar kameran. Bilderna ska vara enkla, förklarar Rayne Månsson som ser det egna bildskapandet som en viktig livsnerv.

Han fotograferar även natur, men när det handlar om den gatufotografi som han visar prov på i utställningen är han en klassisk flanör som till 99 procent har människor med i sina bilder.


Telefonkiosk

Vägen till Sankt Petersburg 1991 och framför allt 1992 kom sig av hans egentliga försörjning som lastbilschaufför. Rayne engagerades som bärhjälp när ett hobbyband under en vecka hade spelningar i mångmiljonstaden. År 1992 låg Sovjetunionen i sina sista dödsryckningar, livet på gatan visade dock inga tecken på oro.

– 1992 var det lugnt, människor var trevliga. Nästan för vänliga. Jag var där även 1993, men då var det annorlunda, höll på att bli rånad ett par gånger, berättar Rayne.

 

Utställningsbilderna innehåller ofta olika kontraster, men kanske handlar det också om vilken bild av Ryssland man som betraktare har med sig till utställningen. Leende och glassätande soldater, lekande barn och vuxna på gatan, är ett par motivområden. Från ett foto som visar vad som skulle kunna vara en tremastad bark i bakgrunden skulle man kunna göra en tolkning om ryssarnas förhållande till sin kultur och historia.

 

– Blir ett djup i bilden med det där kroppsspråket, förklarar Rayne och pekar på en ensam vakt på den i övrigt folktomma kajen.


Motorcykel

Själv säger han att han hade inte någon personlig bild av Ryssland som han ville förmedla utan han tog bilderna som de kom under promenaderna i stan. Något särskilt tema har han inte heller jobbat med.

– Jag ser bilden, och tar den. Sen får man se efteråt om den var bra och om även andra ser något i bilden.

 

Att Ryssland 1992 var inne i en brytningstid var han inte omedveten om när han tog sina bilder. Ett av hans foton visar en pampig husfasad som speglar sig i vindrutan till en betydligt enklare bil av ryskt märke.

 

– Sankt Petersburg är en av världens vackraste städer, men redan då hade man börjat riva för att bygga nytt, berättar Rayne Månsson och visar en annan bild som exempel.


Matros

Till bilderna använde han sig av en Leica med en brännvidd från vidvinkel till normal, eller 21-50 millimeter i faktiska tal.

– Det blir en ärligare fotografi, förklarar han.

 

Knepet med att lyckas ta sådana bilder är att utstråla självförtroende, om man ser ut att veta vad man gör så får man hålla på, är hans erfarenhet.

 

Fotografierna är i de flesta fall både tagna och kopierade 1992 på fiberpapper, men de har legat undanstoppade sedan dess. Varför detta uppehåll?

 

– Vet inte varför. Men Ryssland är inne nu, analog fotografi är också inne nu. Jag visar bilderna nu för att kunna släppa det och gå vidare, förklarar Rayne Månsson och tillägger att det också är skönt att kunna hänga bilderna på ett ställe som bara ägnar sig åt analog fotografi.

Kenneth Eriksson