Örjan Wikström

Örjan Wikström målar med ljuset

Det handlar nog ytterst om vad det är att vara människa


Örjan Wikström ställer ut måleri och grafik på Galleri Panncentralen i Mariestad.

Vi ser direkt att han har en unik förmåga att måla med ljuset. Han gör det på ett säreget sätt som ger hans bilder karaktär av en kombination av nästan vetenskaplig ljusskildring och utpenslade känslor.

Han sätter ofta sina figurer i motljus. Ljuset löser upp konturerna och skapa nya. Ett slags andliga dunster bildas i bilderna som ger figurer och arkitektur nya dimensioner och visuella egenskaper. Bildytan känns också aktiverad och ibland erfar man en rörelse i stillheten.

Hans verk innefattar många referenser till annan konst och litteratur, både till form och innehåll.

Jag bor i Stockholm och Paris numera. Till Paris kom jag första gången1950, när jag var 2 år gammal. Jag tror det satte spår ändå. Mina föräldrar var konstnärer och de köpte en skola i Gamleby där jag bodde när jag var ung.

Jag åkte senare själv till Paris och gick på konstakademin där.



Vi som följer utställningslivet stöter ofta på verk av Örjan Wikström.

Utställningar är mitt sätt att leva. Jag har ställt ut mycket och genom detta fått ett kontaktnät. Jag ställer nog ut 5-6 gånger om året. Och överallt i landet. Sverige har ju genom konstföreningar som Panncentralen ett aktivt konstliv av hög kvalitet. Något motsvarande finns inte i Frankrike. Nivån på svensk konst är hög tack vare konstföreningarna.

På den här utställningen visar han främst måleri, men även litet grafik.

Man känner direkt igen Örjan Wikströms bilder, även når de ser olika ut.

Min stil är min konstnärliga röst. Människorna och ljuset har varit en röd tråd i mitt arbete.

Örjan Wikström är en produktiv konstnär.

Jag målar jämt. Jag har begränsade motivkretsar. Jag gör mina motiv om och om igen. Testar dem på olika sätt. Ser motiven i olika ljus.

Han tar ofta kända verk ur konsthistorien som utgångspunkt för sina arbeten.

Jag har på senare tid jobbart med Rodins berömda skulptur Kyssen. Jag har gjort den i en massa olika varianter på mitt sätt.

Han begränsar sina motiv medvetet.

Jag gillar Giacometti. Han har ett smalt område han borrar sig djupt ner i. jag begränsar mig på samma sätt. Det är ett sätt att koncentrera sig.

Jag lärde mig stentryck i Paris.  Och på den vägen är det.



Många av hans målningar är gjorda på papper.

Jag gillar att jobba på papper, och det har jag gjort i många år. Jag jobbar med akrylfärger. Jag har min ateljé i ett rum hemma i lägenheten.  Då är det skönt med färger som inte luktar.

Han jobbar i tusch, akvarell och akryl.

Jag går mellan teknikerna. Jag kanske börjar bilden i akvarell och sedan tynger jag bilden med akryl. Jag målar en bild. Så suddar jag ut den och gör en ny. Den gamla blir en skugga ur det förflutna. Jag jobbar med färgerna för att skapa närhet. Jag jobbar gärna med smultna färger. Lager på lager. Gör gärna blå skuggor man vill gå in i.

Man känner igen hans bilder genom spelet av siluetter.

När man ser en person kura skymning blir det siluetter. Jag gör gestalter, inte specifika människor. Och så har jag min handstil som målare. Bilderna är som personliga brev. Om man har en konstnärlig röst är det viktigt att man stannar i den och fördjupar. Konsten moden går upp och ner, kommer och går, men jag har stannat i mitt.



Hans målningar har blivit ljusare med åren.

Det har de nog. Kanske beror det på att jag lever ett gott liv. Egentligen lever jag ett dubbelliv. Dels i Sverige. Och så ett helt annat liv i Frankrike. Kanske det ljusa också kommer av det sydfranska ljuset. Kollegan Björn Wessman och jag bor i samma oråde i Rhonedalen.

Och så försöker vi kategorisera hans måleri.

Jag har svårt att genreplacera mig själv. Nån sorts expressionism är det. Jag jobbar med gester och rörelser. En humanistisk expressionism. Jag gör ju ofta gester och rörelser. Det blir bilder om relationer.  Jag hade ett tema med människor som gick ut med hunden. Många av mina bilder handlar om ensamhet. Det handlar nog ytterst om vad det är att vara människa.

Jag hade Staffan Hallström som lärare. Det har nog satt sina spår. Bonnard är en annan stor inspirationskälla.



Varifrån kommer bildidéerna.

 

 

 

-       Jag har många litterära ingångar. Har gjort flera författarporträtt, t e x Gertrude Stein, Osip Mandelstam och Rilke. Jag gillar gamla bilder. Jag har inspirerats av ett gammalt foto AV Rilke i en länsstol. Och ett annat där Gertrude Stein går ut med sin hund. När man tog bilder med gamla kameror åt ljuset ibland upp motiven. Det ger en målerisk effekt jag gillar.

 

-       Musik, bluesen och dess blå toner ger också sina avtryck i bilderna.

 

 

 

Vad händer härnäst.

 

 

 

-       Jag är med i en utställning på Ljungbergsmuseet i Ljungby. Den heter Den blå timmen, och jag jobbar tillsammans med Björn Wessman, Mikael Kihlman och Karin Almlöf. Författarna Ludvig Rasmusson och Jaques Werup medverkar också.

 

-       Och så ska jag ställa ut på Dalslands museum i sommar.

 

BO BORG

 

 

 

Panncentralen Mariestad

 

Örjan Wikström

 

Måleri

 

Utställningen hade vernissage den 26/2 - 13/3