Eva Zethraeus

.Jag kan uttrycka det jag vill i små format.

Större är inte bättre.


Mötet med Japan har satt djupa spår i Eva Zethraeus skapande. Det förändrade och fördjupade hennes syn på landskap och miljöer. Hon kom att ta fasta på den energi de japanska trädgårdarna utstrålar.
Som en del av de influenserna gör hon nu fragment av växter i keramik som hon på sina utställningar ställer samman till märkliga miljöer, annorlunda, vackra, på en gång både kraftfulla och trevande poetiska.
Hon visar nu en utställning på Galleri Panncentralen i Mariestad.

Mötet med Japan har satt djupa spår i Eva Zethraeus skapande. Det förändrade och fördjupade hennes syn på landskap och miljöer. Hon kom att ta fasta på den energi de japanska trädgårdarna utstrålar.
Som en del av de influenserna gör hon nu fragment av växter i keramik som hon på sina utställningar ställer samman till märkliga miljöer, annorlunda, vackra, på en gång både kraftfulla och trevande poetiska.
Hon visar nu en utställning på Galleri Panncentralen i Mariestad.
- Jag är stolt över att vara konsthantverkare. Jag valde materialet först. Och jag brinner för den här formen av skapande. Många säger att det är mossigt och traditionstyngt. Men de ändrar sig när de får se en konsthantverksutställning av idag. Som i allt skapande bygger det på lustan att jobba och jobba. När den finns märks det i verken.
Eva Zethraeus hade en lång väg till keramiken. Hennes föräldrar flyttade omkring när hon växte upp. Barndomen i England. Flyttade till Spanien när hon var 11. I närheten av hennes skola låg de stora spanska museerna, Prado och Thüssensamlingen.
- Jag såg och såg, och ville bli målare. Plötsligt var jag 18 och ville till Sverige för att söka mina rötter. Började på Lunnevads folkhögskola och studerade måleri. Fortsatte på Hovedskous. Under tiden där gick jag en kvällskurs i keramik. Och fastnade direkt. Jag kände att jag ville jobba tredimensionellt. Stortrivdes med materialet. Så jag sökte mig till HDK där jag gick 1993-1998.
Efter skolan hyrde Hanna Järlehed Hyvins, Helena Andersson och Eva en gemensam lokal. Det blev i Chokladfabriken i Göteborg, och där är de fortfarande verksamma.
- Vi stöttar varandra och hjälps åt. Var och en jobbar med sitt förstås, men vi ställer ut tillsammans då och då.



Naturtemat har varit en röd tråd i hennes skapande ända från början. Och det temat har utvecklats åt olika håll. Ett är ett tema med böljande undervattensväxter. Och så det hon är inne på idag med avskurna kvistar som installeras i stora mönster och system som utgår från utställningslokalens speciella förutsättningar.
Utställningen heter Lustarnas trädgård efter en målning av Hieronymous Bosch som hon såg på Pradomuséet och greps starkt av den kraft och inspiration konsten utstrålade.
- För mig handlar det om lusten till arbetet. Att jag vill till min verkstad. Jag längtar efter den processen där en sak leder till en annan och vidare till något nytt och annat.
Den här utställningen i Mariestads bestämdes för två år sedan.
- Jag har utgått från den här speciella lokalen och skapat ett projekt särskilt för den. Alla grejor jag visar är från det senaste halvåret.
Hon visar föremål som är inspirerade av naturen.
- Jag vill inte imitera växter. Jag fastnar för färger och former i naturen. Just nu är det små grenfragment. Sen i utställningarna kombinerar jag dem utifrån det speciella utställningsrummets förutsättningar för att se vad som händer.
Varje enskilt verk är litet till formatet.



Varje enskilt verk är litet till formatet.
- Större är inte bättre. Jag kan uttrycka det jag vill i små format. Det finns en känslighet i det lilla som kan försvinna i ett större format. När jag jobbar med mina skulpturer ser jag dem som stilleben. Jag redovisar det jag tycker om att göra. Jag vill inte att mina objekt ska stå på en piedestal. Jag vill skapa miljöer av dem.
Hennes verk har en direkthet i uttrycket som inte tar omvägen via det litterära eller teoretiska.
- Allt måste inte vara litterärt. Tvärtom. Mina former är upplevelsestyrda. Jag redovisar vad jag tycker om att göra på ett direkt och taktilt sätt.
Hennes objekt bildar sköna och meditativa miljöer som laddas av stillhet och eftertanke.
- Det är inte svårt att relatera till mina utställningar. Mina föremål ger associationer som gör att man känner igen sig. Jag vill göra dem vackra och jag tycker själv mycket om färgerna, formerna och ytorna. Men jag vill förstås inte vara pedagogisk och förklara sönder.
Det finns många influenser från Japan i hennes arbeten.
- Jag har varit där två gånger, den senaste gången en längre tid. Jag har blivit helt överväldigad av deras kultur och människornas sätt att ge den ett värde. De vördar det estetiska på ett sätt jag tycker om.
- Jag såg bland annat en minimalistisk kontemplationsträdgård där allt har ett symboliskt värde. Det finns en tanke att man ska rama in någonting, till exempel en bit natur för att ge den ett värde. Jag vill göra något på min ruta.
- Jag vill inte imitera naturen. Men jag fastnar för former och färger i naturen.



Vad handlar då bilderna om?
- Det handlar nog på ett omedvetet plan om min syn på naturen. Men det är hela tiden själva arbetsprocessen som för mig vidare. Jag älskar min arbetsprocess.jag drejar alla delar. Och monterar dem sedan. Jag har en sida hos mig som gillar att ordna och lägga till rätta.
- Jag hoppas man får en upplevelse av helheten i den miljö jag skapat på den här utställningen. Sen ser man de enskilda delarna. Det blir alltid så att man börjar titta efter vilken detalj man gillar bäst.
Den obligatoriska frågan till en konsthantverkare om tekniken.
- Jag är väldigt konservativ när det gäller keramik. Jag vill bara jobba med en riktig keramisk process med keramiska material. Jag skulle aldrig gjuta eller måla keramik. Det har med min yrkesstolthet att göra. Formmässigt hör jagh inte till någon keramisk tradition för jag kommer ur måleriet. Jag har hittat fram till min egen nisch i keramiken. Jag har jobbat fram mina glasyrer under 15 års tid. De är väldigt torra och matta. Det får jag genom att ta bort kvartsen ur glasyrerna. Jag bränner i lägre temperaturer. I och med att jag inte jobbar med bruksföremål kan jag jobba med ytor som inte behöver vara hållbara mot slitage. Färgskalan är dov , med mycket blågrönt.
- Till den här utställningen har jag jobbat med platina. Jag ville jha en silvrig yta i en glansig effekt. Jag ville skapa en konstrast mellan en metallisk yta och mina torra keramiska ytor.



Vad händer framöver?
- Samtidigt med den här utställningen  har jag en annan på galleri Anna H i Göteborg.
- Jag jobbar med att slutföra en utsmyckning till Rågården i Gråbo.
- Jag är också med på konstslöjdssalongen på Röhsska som pågår nu.Jag ska delta på den stora mässan Collect i London. Det är en stor grej för mig. Jag har ju rötter i England. Och så ska jag vara med på Blås och Knådas utställning på Röhsska.
BO BORG
Foto: Tomas Törnberg



Panncentralen Mariestad
Lustarnas trädgård
Eva Zethraeus
Keramisk konst
Utställningen hade vernissage den 26 mars och pågår till 10 april