Pasi Välimaa

Pasi Välimaas brända textilkonstruktioner

Ett föränderligt tilltal

Galleri Anna H 2/4 ufffd 17/4 2011
Pasi med Förår

Skönheten finns i det slitna, nedbrutna och förgängliga. Skeletten kan uppfattas som negativa, men låter man sig inte skrämmas, ger de plats åt många uppbyggliga tankar.

Vid en första anblick av Pasi Välimaas textilkonst blir man kanske något konfunderad. På väggen rakt fram hänger små konstruktioner som ser ut att vara sammansatta av rostiga metallskenor. Skiftningar syns i det bruna, som ibland också tenderar att bli kyligt stålgrå. Vid närmare betraktande ser man att det är tyg, textilbitar sammansatta till något som ser ut som husplaner eller tecken, slutna eller öppna rum, här och var också med hängande trådar. Det är bomullstyg, som fått en läderartad yta, färgat och inlöddrat med sadeltvål och sedan bränt med strykjärn. Illusioner där mjukt gjorts hårt, tendenser som under de senaste decennierna gjort sig gällande inom textilkonsten.


Verk ur serien Ma

Alla de över 20 små konstruktionerna kallas Ma – ett japanskt ord för tomrum. Varför har du kallat dem så?
– Det är rum eller tomrum, ibland med öppningar, en glipa. Jag har flyttat om bitarna, så att formen stämmer för mig. De har något skissaktigt över sig, som jag tycker om, säger Pasi. De små konstruktionerna, cirka 25-30 cm breda, är egentligen resttyger, som varit underlag då jag arbetat med större tygstycken av siden i olika grovlekar. Strukturen har gjort rasterliknande avtryck på den skiftande bottenfärgen.
Jag medger att verkens yta därigenom blivit levande och varierad, lite akvarellartad.
Alla Ma hänger några centimeter ut från väggen. En besökare tycker sig se djurformer, särskilt fåglar, genom skuggverkan. Pasi står intill det äldsta verket i utställningen Förår. Det är det enda som inte är bränt.
– Det gjordes för några år sedan då jag jobbade med att överföra färgen på blöta sidenremsor, berättar han.
Den violetta färgen har letat sig in i trådarna med olika intensitet. Kanske kan man se för sig ett landskap om våren, där ljus och färg undan för undan kommer tillbaka.


Den tätaste Ma

Nu är Pasis verk råare och sidenet grövre, nästan säckvävsliknande. Har han tvålat in ordentligt, får tygerna en styv vaxad yta och den svarta färgen kan skifta mot brunt genom uppvärmningen. Med grov vaxad tråd har han sytt samman bitarna som hänger som fallande sotflagor i installationen Bränt, som kan visas antingen horisontellt eller vertikalt i varierad rörelse.
Fem japanska studenter går länge runt och betraktar verken med vördnad. Några konstföreningar är på sin runda och kommer in. Pasi blir ombedd att tala om sin utställning. Hela tiden kommer en ström av besökare, till arrangörernas tillfredsställelse. Galleristen Susanne Wiel Fredén märker att för vissa betraktare verkar konsten ”svår”. Men stannar man upp ett tag, sätter sig ner och betraktar verken, upptäcker man en sublim känslighet, ett meditativt spel med många toner. Tomrummen fylls med tankar.


Bränt, ovanför trappan

Pasi Välimaa förnyar sig hela tiden. Han arbetar både i litet och monumentalt format.
Hans allra senaste uppdrag är en sidenrelief för väggen och en matta, ”Isblock”, formvävd vid Märta Måås Fjetterström AB för Skandias nya huvudkontor i Stockholm.
Hans minutiösa minibroderier i svart-vitt är lika intressanta på baksidan som framsidan.
2004 tilldelades han Nordic Award in Textiles, Europas största pris för innovativ textilkonst, av Stiftelsen Fokus Borås. Till Abecita Konstmuseum har man beställt några små broderade tält.
Förhoppningsvis kommer Röhsska museet snart att ställa ut ”Jag står ensam bland blommorna som fallit till marken”. Det består av åtta skira tygstycken, färgade i rött och orange, som alluderar på en dikt av den kinesisk-australiensiske författaren Ouyang Yu.
Naturen och poesin är närvarande i Pasis konst. Uttrycket kan vara rustikt och jordnära som i hans mörka ryor eller finstämt som dinglande blomblad i organza. Hantverket är hans skaparådra och processerna måste få ta tid. 

Marianne Erikson


Bränt, detalj

Faktaruta Pasi Välimaa:
Född i Nystad, Finland, 1968
Utbildad vid Nyckelviksskolan och Konstfack
Har läst konst-, litteratur-, och teatervetenskap vid Stockholms universitet.
Har ställt ut internationellt på flera håll i världen
Har haft designuppdrag för Linum, Kasthall och Klässbol
Är förordnad som professor i Textil Kläder och Formgivning vid Stenebyskolan på tre år.