Harry Moberg

Det handlar om att hitta någonting som inte är någonting.

Ord tycker jag inte om, det är därför jag gör bilder, säger Harry Moberg

Galleri Imma, Mariestad. Vernissage den 9 april. Utställningen pågår till den 20 april.

Harry Moberg är konstnären som större delen av sitt konstnärsliv pendlat mellan Sverige och Frankrike. Han har själv, utan att gå så mycket i konstskolor, letat sig fram till sina uttryck och tekniker. På senare år, han är en gammal man nu, har hans bildspråk gått mot allt större förenkling.

Harry Moberg är konstnären som större delen av sitt konstnärsliv pendlat mellan Sverige och Frankrike. Han har själv, utan att gå så mycket i konstskolor, letat sig fram till sina uttryck och tekniker. På senare år, han är en gammal man nu, har hans bildspråk gått mot allt större förenkling.
En av hans specialiteter som konstnär är så kallade artists books, ett slags konstverk där konstnären själv står för hela utformningen och produktionen. De trycks i små, ibland mycket små, upplagor. Moberg har gjort ett stort antal sådana genom åren. Denna hans speciella produktion har uppmärksammats bland annat med en stor artikel i Biblis, tidskriften för bokvänner.
Harry Moberg är nu aktuell med en utställning på Galleri Imma i Mariestad, där han presenteras i hela sin konstnärliga bredd med ett urval målningar, skulpturer, grafik och artists books. Han har ställt ut på Galleri Imma två gånger tidigare, senast 1998.



- Nu bor och verkar jag i Lilla Veddinge i Skåne, säger den vitale åttiofyraåringen.
- Du frågar hur jag blev konstnär och det frågar jag mig också. Egentligen vill jag inte kalla mig konstnär. Jag arbetar med att hitta en mening med det hela.
Harry Moberg kom till Paris redan 1946.
- Det fanns en stor öppenhet som kände befriande. Inga bilar, ingen TV. Jag träffade andra sökare där, bland andra fotografen Christer Strömholm.
- Det här med konsten var något helt nytt för mig. Det är nog svårt att föreställa sig i dag. Jag kom från Östhammar och hade väl sett högst två, tre målningar i min dag. Så det var inte konsten som drog mig till Paris. Det var äventyret.
Han är autodidakt. Han kan mycket, men han har lärt sig allt själv.



- Jag har aldrig trott på skolor för egen del, men jag har varit lärare på ABF och ett annat studieförbund från och till under tjugofem år.
- Jag kunde inte sjunga som Hoagy Carmichael så jag fick göra bilder. Jag började måla med mycket färg. Jag har inte lärt mig av någon. Jag har lärt mig direkt av livet. Jag målade, och målar, det Olle Baertling kallade ”gammelsnusk”, det vill säga landskap och stilleben. Jag minns att konstnären era Nordin sa att ”..dina målningar ser ut som sallad av tomat och gurka”. Efter det började jag tänka efter mera, försökte få ordning på mina färger och formen. Men det får man aldrig, det vet jag nu.
!980 började han göra så kallade artists books. Det är konstnärsböcker i sin mest renodlade form. Boken görs så att helheten blir ett konstverk i sig. De görs i mycket små upplagor, endast ett exemplar.
- Det är något mycket speciellt med känslan i en bok för mig. Mina är både artists books och något helt annat. Ofta gör jag mina böcker i ett, två eller fyra exemplar.
- Det kan börja med att grafiken ligger i högar. I en bok kan jag se dem på ett annat sätt. Jag vill skapa en dialog med både bilden och boken.



På utställningen visas stora ljusa målningar.
- Motiven är landskap från ingenstans.  Landskapen finns bara i min värld. De har senaste målningarna har med ett sorgearbete att göra. Min framlidna hustru gav ett omdöme om mina målningar som har betytt mycket för mig: ” Det är bra, det är ingenting.”Men tänker jag, det kanske kan bli något. De här målningarna är ett skimmer i ljusa färger.
- De har ingen ram, de hänger bara rakt ner. Det är ett japanskt tänk. Bara att rulla ihop och ta med sig.
Harry Moberg är en mycket mångsidig grafiker. Han jobbar mest med högtryck. Han trycker på sin egen press.
- Jag gör träsnitt med stockar i olika material. Mitt sätt att jobba ger så där 5-6 tryck. Jag tycker mycket om själva hantverket. Jag märker att ju mer jag lär mig desto enklare blir det.
- Jag har en liten press från 1865 av Digels fabrikat. Den tycker jag mycket om. Stockarna gör jag av olika material, både till exempel marmor och masonit. Spånplatta trivs jag med. De spricker upp och det ger motiven extra dimensioner. Slumpen hjälper till. På senare tid har jag jobbat mest med en färg.



Han gör också skulpturer i olika material.
-Jag jobbar med enkla motiv i enkla material. Det kan vara ett regnmoln som vilar på regnet. Skulpturen är gjord av papp och träpinnar.
Motiven?
- Ord tycker jag inte om, det är därför jag gör bilder.
- Det handlar om att hitta någonting som inte är någonting. Ett exempel: En ensam bonde talar med sin traktor. Han vill göra en öken av sina fält för att få en öken till sina pyramider. Gräslöken får vara dess palmer.
- Ibland räcker det att titta på muren vid terrassen och se fläckar och mönster som bildar sitt eget universum



Vad handlar din konst om?
- Säg det. Den som det visste. Det är infall jag får. Jag vill visualisera nåt som finns inne i skallen. Jag har ingen stil och vill inte ha nån. Jag gör det jag har behov att göra.
Var hör du hemma som konstnär?
- Även o folk upplever det som vackert nu för tiden är det i alla fall inte samtidskonst som tur är.Jag har inget intresse för samtidskonsten. Det är för lättköpt nu för tiden. Jag går tillbaka till Josephson och Redon. Och så hämtar jag mycket kraft ur litteraturen.



Vad har då åttiofyraåringen Harry Moberg för framtidsplaner?
- Jag ska försöka leva ett tag till!. När jag vaknar på morgonen och ryggen värker slår jag upp gårdagens Trelleborgs  Allehanda. Jag slår upp börsnoteringarna. Det är aldrig några bilder på den sidan. Så tecknar jag på den sidan. Det skingrar smärtan. 
BO BORG