Marie Beckman & Jussi Ojala

Beckman och Ojala i samspråk med kyrkorummet

Reflektion i Skara domkyrka

Skara Domkyrka 12/6-14/8 2011

Keramikerna Marie Beckman och Jussi Ojala kommer att tillsammans visa verk i domkyrkans södra sidoskepp. Marie och Jussi är bosatta och verksamma i Lilla Katthagen utanför Skara.
Förutom att vara en religiös centralpunkt är domkyrkan ett av Skaraborgs mest besökta turistmål. Kyrkan har över 130 000 besökare per år, de flesta på sommaren.

Mycket talar för att domkyrkan började byggas på 1100- talet. Sedan har den successivt byggts om och förändrats. Den senaste stora inre renoveringen gjordes under ledning av arkitekturprofessorn Ivar Tengbom i slutet av 1940-talet.
I kyrkan finns betydande konstverk som del av den fasta utsmyckningen. Ett högaltare i barock från 1663. Rummet domineras av  konstnären Bo Beskows livsverk,  de 39 fönster i glasmosaik han utförde mellan 1945 och 1976.
Det är en mäktig och krävande miljö som kräver konst som håde harmonierar och tar plats av egen kraft.



Keramikerna Marie Beckman och Jussi Ojala kommer att tillsammans visa verk i domkyrkans södra sidoskepp.
- De tunga pelarna och murarna i sandsten ger en fantastisk miljö för våra verk, säger Marie Beckman. Den här speciella rummet är impregnerat av kultur och stämning. Vi tror att det gör att man kommer att se våra verk på ett speciellt sätt.  Och så får vi ju en mycket stor ny publik av kulturintresserade människor, säger Marie Beckman.
De båda konsthantverkarna har ställt ut tillsammans i domkyrkan tidigare. Det var för 10 år sedan och temat var då Fastevandring.
Den här gången visar Marie Beckman och Jussi Ojala nya och äldre verk som de sätter i samspel och interaktion med kyrkointeriören. De visar sammantaget 22 verk.
- Vi vill att våra arbeten bara ska belysas av det ljus från fönstren som silar in vilket förstärker den speciella atmosfären i rummet, fortsätter Marie Beckman.
- Domkyrkan är ju inte vilket galleri som helst. Tvärtom. Det är väl så långt ifrån en vit kub med vita podier man kan komma. Det mesta är mörk och hemlighetsfull sten. Och det blir en spännande och annorlunda resa för oss, våra verk och publiken.
- Vi är medvetna om att de flesta kommer för att se kyrkan. Och vi hoppas det ska bli en positiv överraskning när de får se våra verk i södra långskeppet, säger Jussi.



Deras verk är olika till det yttre.
Marie Beckman har utvecklat ett uttryck i sina föremål som hon arbetar vidare med i små genomtänkta steg. Hon gör kärl vars ytor mönstras av klyftor som sticker ut från formen i rätt hög relief. De släta ytorna och den sobra halvmatta glansen, mestadels i svart, för tankarna till kulturens förfining. Men kärlen liknar ibland fröställningar eller andra märkliga naturformer.
- Maries grejor känns som en del av en hantverkstradition som hör hemma här i kyrkan, säger Jussi Ojala.
- Mina grejor är som dammtussar i hörnet, som mögel som kommer in i den sobra miljön, fortsätter han.
- Jag ser Jussis arbeten som ett slags naturpoesi, kontrar Marie.



Jussi Ojala gör sina drejade kärl till stubbar och stammar. Han arbetar sökande och fritt experimenterande. Glasyrerna får rinna i tjocka strömmar längs kärlformen. Det blir de märkligaste ytor. Ibland upplever man dem som förstenade lavaströmmar, eruptioner från det inre. Andra gånger som ytor i förgänglighetens förfall. Det är som om deformeringen är en del av formspråket. Så hårda de är uppfattar man formerna och ytorna som utsatta och sårbara. I hans verk bygger trasighet och fragment upp ömtåliga helheter som liksom söker sig fram. Hans bildspråk öppnar mot det inre.
Utställningen har fått namnet Reflektion.
- En miljö som domkyrkan startar förstås många reflektioner. Jussis och mina bilder har kommit till under våra tankepromenader. De speglar på sitt sätt våra tankar och reflektioner i livsfrågor, säger Marie.
- Vi kommer att visa förhållandevis stora verk. Allting krymper ju i den här jätterymden och kyrkans perspektiv. Våra verk kommer nog att få ett delvis annorlunda uttryck än vanligt i den här förtätade miljön. Vi tycker båda att det känns stort, svårt och roligt att få göra den här utställningen, säger Jussi.
Det märks tydligt att kyrkomiljön påverkar verken på ett speciellt sätt.
- Våra verk syns vanligen på vita podier med vita väggar där de har en självklar huvudroll. Här ska de samverka med en uttrycksfull miljö laddad med kult och historia, säger Marie. Allting liksom stillnar i en kyrka. Man stänger dörren till det som är omkring och går upp i miljön. Det ger en stillhet och koncentration i mötet.
- Vi försöker förhålla oss till de mänskliga måtten. Vi står för det jordiska som människor och keramiker, säger Jussi. Skulle vi famna rummet skulle vi få jobba i ett helt annat format.



- Det blir ett allvar kring verken som stämmer överens med det allvar de är gjorde med, säger Jussi.
Vad handlar verken om?
– Livet och döden. Vi ältar båda de stora livsfrågorna när vi arbetar. Och det tar sig säkert uttryck i de verk vi gör. Resultaten fungerar bra i den här miljön i Skaras mäktiga domkyrka.

BO BORG