Stealth unlimited

Bygglov åt alla drömmar

Stealth vill diskutera stadens byggande

Röda Stens konsthall 11/6-21/8 2011
Karl-Johan Sellberg är en av två byggcoacher i projektet och utställningen (De)monterat.

Området kring Röda Stens konsthall ska enligt gällande detaljplan vara ägnat åt hamnverksamhet och varvsindustri. Men eftersom det beslutet togs på 1950-talet och Göteborgs utveckling sedan dess delvis har tagit en annan riktning har områdets invånare fått en utmaning att bita i.

Bakom beställningen av bland annat 48 säckar sand, 200 träbjälkar, 300 brädor, 100 plywoodskivor, 40 tomma tunnor och 5 fruktträd ligger arkitekturgruppen Stealth unlimited, med bas i nederländska Rotterdam. På konsthallens tredje våning finns inte bara allt byggmaterial samlat, här står också några tv-skärmar och visar som inspiration dokumenterade projekt från andra håll i världen.
– I gränslandet mellan konstutställning och arkitektur vill Stealth utmana folk att skapa en bas för interaktion som man sedan kan jobba vidare med, säger Karl-Johan Sellberg, arkitekturpedagog och en av två byggcoacher för (De)monterat.
Deltagare har innan byggarbetet satt igång kunnat vara med i workshop där man fått möjlighet att bolla idéer och slipa på dem ytterligare innan man skrider till verket. Stealth har särskilt efterfrågat genomtänkta idéer från sina deltagare. Även en sandlåda finns på plats eftersom projektet och utställningen vänder sig till alla åldrar.
När Zenit hälsar på denna junidag står bland annat en husoberoende altan i fri form färdig ute på den avgränsade yta utanför konsthallen som deltagarna har till förfogande. Altanen är komplett med ett litet träd. ”Rumslig installation” kallar byggcoachen den uppställning av blåa tunnor som är uppförd.
– Någon har byggt en flotte för odling ute i älven, tyckte att det behövdes, berättar Karl-Johan.


En del av ingredienserna för att bygga en "ny" stad.

Finns det någon kritik mot den nuvarande stadsplaneringen i det som deltagarna bygger?
– Ett inlägg i debatten snarare, säger Karl-Johan Sellberg som tycker att kritik är ett för starkt ord.
– Det är upp till besökaren att formulera sig, men inte förrän man antagit utmaningen, fortsätter han.


Ett torrdass är Unni Lundbergs bidrag till platsen.

En av dem som antagit utmaningen denna soliga dag är Unni Lundberg som diskuterar de sista byggdetaljerna med coachen. Hon bygger ett torrdass.
–  Eftersom det här inte är permanent kan man göra det på lättaste sätt, sammanfattar Karl-Johan sitt svar på Unnis funderingar.
Varför torrdass?
– Ett alternativt sätt, säger Unni Lundberg som dock inte ser införandet av torrdass i hela Göteborg som riktigt praktiskt genomförbart.
När torrdassets placeras på utställningsytan välkomnas dess tillkomst till platsen  högljutt av en grupp medelålders män och kvinnor som samlats utanför byggområdet för att grilla. Kanske kommer någon annan att fortsätta jobba med det Unni startade, själv hinner hon inte snickra längre på sitt verk


John Rafstedt fäster rampbeläggningen under överinseende av Nils Gustafsson.

Några meter bort pågår ett intensivt arbete med att uppföra en skateboardramp. Bygget framstår varken som originellt eller nyskapande.
– Det är väl inte det egentligen, säger John Rafstedt vars milda leende avslöjar att han kan leva med det.
Dock har skateboardåkare länge önskat se en ramp på platsen. Den gamla rampen var mot slutet sliten och även eldhärjad, berättar Nils Gustafsson som anlitats som bygghjälp av Jonas Ousbäck.


Nils Gustafsson provåker rampen.

Trion är medveten om att det de bygger inte kommer att vara permanent, men de hoppas ändå att rampen får stå så kvar länge den kan.
– Jag ser inga anledningar till att den ska rivas, den stör ingen, säger John Rafstedt.

Kenneth Eriksson
Text och foto