Jubileumsutställning Välkommen tillbaka

Saltarvets konsthall 10 år

Återkomst med hög igenkänningsfaktor

Saltarvet, Fiskebäckskil 2/7-28/8 2011
Karin Wikström

Ingen tvekan om att Mårten Castenfors hade fingertoppskänsla när han för tio år sedan kaxigt sa sig ha valt ut svensk samtidskonsts tio i topp. Uppdraget från entreprenörsbrödratrion Nilsson var att skapa en konsthall att räkna med i det annars i sammanhanget rätt perifera Fiskebäckskil. Castenfors har trofast hållit sig fast vid sitt uppdrag som konsthallens konstnärlige ledare, sedermera parallellt med rollen som chef för Liljevalchs konsthall i hemstaden Stockholm. Den 2 juli kunde han så inviga jubileumsutställningen ”Välkommen tillbaka” med nya verk av de konstnärer som endera ingår i samlingen eller ställts ut separat under de gångna tio åren.

Den som minns dödförklarandet av måleriet för några decennier sedan
inser hur svårbedömd konstmarknaden är.  För just måleriet, och dessutom
ett berättande, figurativt och reflekterande måleri, är det som kommit
att gälla på Saltarvet. Bara en blick på prislapparna på dagens verk
säger en del om att en tidig investering i konst av det här gänget, som
nu omfattar 25 svenska samtida konstnärer, må ha givit god utdelning.
Men nog står man frågande inför hur dessa värden fastslås och hur
beständiga de kan vara.  Det känns visserligen oanständigt men ändå
oundvikligt att hänge sig lite åt värderingsfrågan.

Det är just ingen tvekan om vem som gjort vad av nytillskotten. Så om
den här utställningen ska sägas ge en vink om framtiden, som antyds i
inbjudan, tycks inte mycket nytt vara i görningen.


Claes Jurander

I entréhallen spänner Karin Wikströms alltid lika märkliga som oroande och suggestiva figurer, likt måleriska teaterstycken, sina ögon i betraktaren som för att skärpa sinnet inför fortsatt rundvandring.  En vandring där varje bild skulle kunna resultera i en längre berättelse allt eftersom associationerna frigör sig. Claes Jurander känns igen på tonen vare sig han skulpterar boxaren Jack Johnson i trä till den permanenta utställningen, eller kommer tillbaka med en stillsam målning av en Aksel Sandemose som sitter ute i höstlig natur vid ett litet bord och skriver på en gammaldags skrivmaskin med blicken riktad ut ur bilden. En målning som både associerar till Sandemoses bok Nybyggare i Alberte och Juranders När man ritar hästar, där konstnären beskriver hur han själv sitter i det fria och ritar.  Att Juranders målning är värderad till en tiondel av Jockum Nordströms nytillskott ”Innan det blir mörkt”,  även den med litterära anspelningar, hör till det svårbegripliga.


Karin Mamma Andersson

Lena Cronqvist är trogen sina flickmotiv och sina metaforer. Hennes bidrag till jubileet är en stor och egendomlig målning som skildrar tre schablonbilder av nakna flickor på en klippa mot havet. Men i stället för att vara vända mot havet som för att bada vänder de ryggen mot havet för att bli duschade från ovan av tre änglalika figurer i röda kaftaner som svävar över deras huvuden med vattenkannor, allt medan flickorna griper efter varandras händer.  Jan Håfström håller för sin del fast vid sin Mr Walker. Jarl Ingvarsson vid sitt expressiva måleri, ett sorts frosseri i färg och figurer i nästan än högre grad än för den tio år äldre bilden i samlingen.  Det är lätt att instämma i beskrivningen av honom som en målare med absolut gehör, som Castenfors gör i katalogen.
Det högst värderade av de nya verken, tätt följt av Lena Cronqvists, är ännu ett utslag av Ernst Billgrens fascination för vad som kan dölja sig och hända i nattens mörker. Här låter han ett av sina många rådjur stå på vakt framför en liten flicka i en nattlig stadsmiljö. Reservation när det gäller priset får dock göras för Karin Mamma Anderssons senaste målning, som inte fått något pris, då den är lovad till en utställning i USA efter sommaren. Motivet är ovanligt dystert för att vara Karin Mamma, ett höstlikt landskap intill vilket tre personer i skydd av en mur av träd och en av sten, eller om det är husrester, är i färd med att gräva en stor grop. Vad den ska tjäna till förblir en obesvarad fråga.


Linn Fernström

Linn Fernström, som verkar i en berättande närmast sagorelaterad tradition, deltar med två nya målningar, dels Ängeln, nyinköp till samlingen, dels Dopet för jubileumsutställningen. I den senare blandar hon måleri och teckning i en komposition med tre figurer sammanförda i ett dröm- kanske mardrömslikt tillstånd.  Dan Wolgers och Jens Fänge är de främsta humoristerna i sällskapet. Wolgers tycks att drabbats av en släng av Göteborgshumor i de tre mycket små bilder ur sviten Sufflör som deltar här.  Jens Fänge, som sedan han ännu tämligen okänd visades i Konsthallen på Bohusläns museum, mer än tjugofaldigat sina priser, överraskar ständigt med att se tillvaron ur ovanliga perspektiv i klara, karamelliga färger.  Här försöker han få oss att förstå vad som kan pågå i ett provrum om man bara ser nedre delen av det.


Magnus Larsson

Anders Widoff, som när det begav sig, överraskade med sitt rödrutiga köksduksmotiv, återkommer nu med ett än mer slitet rutmönster, nu i form av ett stort kollage av diverse lappar.  Magnus Larsson knyter an till metaforiken med en underfundig geometrisk konstruktion, en rosafärgad ballong som tycks ha sprängt det ramverk som inhägnat den och snart kan förväntas släppa från sitt fäste och luftintag.  Det skulpturala försvaras av Bianca Maria Barmen, vars lilla groda i samlingen fått en uppföljare i en annan hotad djurart, sköldpaddan. I det inre rummet utgör Johanna Karlssons verk Gläntan ett veritabelt smycke.
Utställningen Välkommen tillbaka är knappast av det överraskande slaget, snarare ett tryggt möte för den som vill känna igen sig i konsten och konstnären på sina verk. Inga provokationer, inga tidskrävande videoverk.  I det stora hela är det en samling bilder i en berättande, delvis målerisk tradition med hög faktor av mångtydighet och som inbjuder till reflektion mer än till spontan reaktion.


BRITT NORDBERG
Text och bild


Johanna Karlsson