Catarina Gnosspelius

Gnosspelius odlar kreativiteten i barockmiljö

Brittenopera gör Läckö kusligt

Läckö slott, t o m 5 aug 2011
Foto: Bo Borg

Sommaropera har blivit en stor framgång på olika platser i Sverige. Genom sommararrangemangen hittas en ny publik och uppsättningarna får imponerande besökssiffror. En som varit en starkt bidragande orsak till de stora framgångarna är Opera på Läckö Slott. Det började 1997 med en föreställning av Così fan tutte. Den uppsättningen har sedan dess följts av ett band av årliga musikaliska och musikdramatiska pärlor som lett till publik- och kritikerframgångar. I mina ögon och öron har man aldrig tummat på kvaliteten.

Operaansvarig på Läckö Slott sedan flera år är regissören, dramatikern, producenten, översättaren med mera Catarina Gnosspelius. Som en i sammanhanget rolig parentes kan nämnas att Catarina är släkting i rakt nedstigande led till generalen Carl Johan Adlercreutz som 1810 fick just Läckö såsom nationalbelöning för gjorda insatser.
Catarina Gnosspelius har gjort många uppmärksammade uppsättningar. 1999 fick hennes Kvinnornas Decamerone första pris på Nordiska Kvinnoteaterfestivalen i Torneå. Hon har också skrivit succébarnteaterföreställningen Det är för mycket fniss i den här sandlådan, som turnerade 2002-2004 med Riksteatern som producent. Musikalen Rebecca på Stora Teatern i Göteborg, scenverket Carmina Burana i Iggesunds Järnverk och flera operauppsättningar på Ice Globe Theatre vid ishotellet i Jukkasjärvi står också på hennes lista.
-Jag gillar att göra saker på annorlunda och knäppa ställen som i ett nerlagt järnverk eller på borggården till ett mäktigt barockslott. I början var vi en fri operagrupp som lånade Läckös borggård för uppsättningar av Mozartoperor. Det var 1997, -98 och -99. Sedan gjorde jag själv ett uppehåll och kom tillbaka som regissör 2002. Då hade Stiftelsen Läckö Slott tagit över som arrangörer.


Foto: Bo Borg

Operan har mer och mer blivit en integrerad del av verksamheten på slottet och sedan 2008 är Catarina Gnosspelius fast anställd av stiftelsen.
- Mina uppdrag är att göra det jag är bra på. Jag jobbar som informatör, skribent, operaproducent och skapar egna evenemang, till exempel i samarbete med Läckös restaurang.


Foto: Bo Borg

Genom att operorna spelas på slottets inre borggård ser hon spelplatsen som ett torg som blir till mötesplats.
- Sångare, musiker och publik vistas i samma rum. Det är häftigt men medför många tekniska och praktiska komplikationer. All dekor, alla sittplatser och allt uppbyggt i orkesterdiket måste till exempel tas bort efter varje föreställning. Men miljön ger oss större möjligheter att också få en annan publik än de vanliga operahabituéerna. Vi erbjuder något annat och något mer än vad en vanlig musikteaterscen kan göra.


Tove Nyquist som Flora och Nina Ewald som Miss Jessel. Foto: Petter Magnusson

En uppenbar fördel är förstås den pampiga miljön, med historien bokstavligen i väggarna.
- Regn och blåst kan ställa till det. Så sångarna måste till exempel ha särskilda frisyrer som klarar blåst för att kunna sjunga utan att få hårslingor i ansikte och mun.
- Vi får avstå många av teaterkonstens specialeffekter. Vi har ju inget tak att hänga ner teknik ifrån. Och vi får förstås absolut inte göra någon åverkan på väggarna. Men de tekniska svårigheterna har den stora fördelen att de tvingar oss att vara kreativa och hitta nya och annorlunda lösningar, så det har vi blivit proffs på.
Blandningen av olika sorters dagsljus och det konstljus dramaturgin kräver är en utmaning för de inblandade.
- Det är svårt, men när det blir bra blir det fantastiskt, ja helt magiskt.
I den här borggårdsmiljön med sin stundtals suveränt musikaliska akustik har man gjort många olika sorters opera. Samtida modernt och kända och mindre kända klassiker.
- Trots att vi är i en barockmiljö har vi faktiskt inte gjort någon barockopera än. Men det kommer…


Astrid Montén och Oskar Fagelund Svenberg. I bakgrunden Angela Rotondo. Foto: Petter Magnusson

Årets föreställning på Läckös borggård är Benjamin Brittens (1913-1976) The Turn of the Screw. Det är en relativt ”svår” opera i den betydelsen att musiken är ny och ovan för de flesta av oss.  Historien av Henry James är en komplex historia med många smärtsamma psykologiska bottnar. Men den uppsättning vi får se framförs både musikaliskt och dramatiskt (om man nu kan skilja på dem) på ett så medryckande och drabbande sätt att den blir en viktig angelägenhet för oss alla. Komplikationerna blir inte irritationsmoment utan sporrar oss till att engagera oss mer i storyn och dess musikaliska förlopp.
- Benjamin Britten läste novellen och blev djupt gripen.  Han var starkt berörd av outsiderrollen så hans val av Henry James text var ett mycket medvetet val.
Två år i rad har man tidigare visat Rossinioperor.
- Det har varit totalt fullsatt med extrainsatta ståplatser och lång kö efter eventuella återbud. Det går inte att toppa, särskilt inte om man kör vidare i samma spår. Så för oss var det naturligt att göra något helt annat. Vi tog den här mångbottnade och intrikata spökhistorien och ville se om det går att göra Läckö kusligt efter Rossini.
Man har en av de stora Brittenexperterna, Simon Phipps, som dirigent.
- Han kände Britten personligen och det här är hans tionde Brittenopera. Britten själv är en mästare på orkestrering. Phipps och hans tretton musiker låter ibland som en mycket större orkester.


Karolina Andersson som Guvernanten. Foto: Bo Borg

På scen finns fem vuxna och två barn. Alla gör fantastiska insatser som hyllats av en enhällig kritikerkår. Särskilt Karolina Andersson, som gör den kvinnliga huvudrollen och tidigare satt sin personliga prägel på andra roller på Läckö.
- Hon har den mångsidighet och flexibilitet som utmärker stora artister. I den här rollen gestaltar hon en kvinnas känslor i situationer som präglas av utsatthet, oro, rädsla och ångest. Hon gör denna svåra och sammansatta gestalt fullkomligt psykologiskt och konstnärligt övertygande. Hon har en uttrycksrik och känslobärande röst och en imponerande teknik.
Catarina Gnosspelius säger att hon är nöjd och glad och stolt över vad de gör.
- Vi når en bred publik. Vi lyfter fram makalösa operaverk som skuggats av de mer välkända verken. Vi har byggt upp en kompetens både konstnärligt och tekniskt. Vi är redan igång med nästa års produktion. En välbevarad hemlighet än så länge. Men det kommer – än en gång - att bli något spännande och annorlunda, det kan jag lova.

BO BORG