Åsa Berndtsson, Marjut Börjesson, Hans Cullberg, Anita Johansson, Helene Wedel

Kvintett låter demonerna ropa

Fjäregruppen reflekterar över livet

Kungsbacka konsthall, 20/8-24/9
Hans Cullberg soundcheckar Kudde. Foto: Kenneth Eriksson

Otänkbart är det inte att besökarna av Kulturhuset ett tag framöver kommer att mötas av ångestfyllda vrål redan i entrén – från en papperskorg. Det är helt i linje med Fjäregruppens mål att skapa en interaktiv utställning.

Papperskorgen härbärgerar en högtalare som via kabel är kopplad till en mikrofon i en kudde på väggen i utställningshallen.
– Det är en terapimetod som går ut på att patienten skriker ut sina känslor i kudden, och med det ska det vara bra, förklarar Hans Cullberg som skapat installationen.
Kudden, som kan få ta emot både viskningar och rop, är inte den enda installationen som Fjäregruppens medlemmar skapat var för sig eller tillsammans inför utställningen. Totalt har man åtta stationer där besökarna ur olika perspektiv kan få känna på hur det är att ”brottas med livet”. Det var också tillsammans som den aktuella kvintetten Marjut Börjesson, Åsa Berndtsson, Hans Cullberg, Anita Johansson och Helene Wedel kläckte titeln Existentiell femkamp. De är fem individer med sina inbördes relationer och i viss mån konkurrens, men framför allt råder ett fruktbart samarbete i gruppen, menar de.


Anita Johansson, Helene Wedel, Hans Cullberg och Åsa Berndtsson är fyra av de fem konstnärer som skapat Existentiell femkamp. Marjut Börjesson saknas på bild. Foto: Kenneth Eriksson

Hans Cullberg har även gjort en serie akvareller i olika temperament. Varje titel (Sjukdom, Är jag älskad?, Hinnerjag allt?, Är jag för ytlig?, Svarta svanen, Åldras, Höst, Datorn, Lögn, Ekonomi, Bröder, Kvinnligt och Grannar)  kommer inifrån.
– Dessa är demoner för mig, de är inte så jobbiga men de finns där.
– Jag jobbar mycket intuitivt på ett sätt som har kallats för ”häll och dräll”, berättar han.


Jord av Helene Wedel. Tryck på sammetstyg, 266 x 308 cm. Foto: Kenneth Eriksson

Helene Wedel använder sig inte bara av ren akvarellteknik utan blandar även med gouache. I ett par stora bilder har hon applikationer på screentryck på sammetstyg. Hon är fåordig om sina bilder mot bakgrund av att hon är inte säker på att mottagaren uppfattar samma sak som hon tror sig ha uttryckt.
Bilderna belyser ensamheten i världen, hur svårt det kan vara att se någon på andra sidan jorden.
– Det är ju ingen som ser dem i Somalia nu, säger Helene Wedel.
I sina bilder tolkar hon människans utsatthet på jorden, och även som en kamp mellan könen.
– Mannen och kvinnan är dömd till evighetens balanskonst, kommenterar hon bilden Evigt på ena kortväggen.


Åsa Berndtsson vid Diskbänksflykt. Foto: Kenneth Eriksson

Vid utställningens finissage kommer två präster att dra de lappar som utställningens besökare skrivit frågor på och stoppat in i Klagomuren. Muren är uppbyggd av Åsa Berndtsson, och har fått om inte sprickor så åtminstone mellanrum där existentiella frågor kan lagras i väntan på svar. Det är inte nödvändigt för Fjäregruppen att ha just två präster som medverkande vid detta tillfälle, huvudsaken är att personerna yrkesmässigt är vana vid att möta sådana frågeställningar.
Vardagens disktrasor ser sällan flyktiga ut som fjärilar, och döljer än mer sällan guldklimpar. Men i Åsa Berndtssons version titulerad Diskbänksflykt gör de det.
– Är det inte det som är livet egentligen när vi går och drar med disktrasan, frågor hon.


Anita Johansson vid installationen Liten stol, stor stol. Foto: Kenneth Eriksson

Till livet hör absolut våra vanor att mer eller mindre tillskriva våra okända medmänniskor bestämda egenskaper, något som Anita Johansson har fokuserat på i några porträtt där hon jobbat med lager på lager.
I en av installationerna låter hon besökarna prova på de maktnivåer som uppstår när personerna tar plats på stolar i olika höjd. Anita Johansson har en bakgrund som journalist och det är inte svårt att tänka sig att installationen är ett verk ur erfarenheten av mötet med maktens män.
– Jag jobbar även med utbildning och det är meningen att upplevelsen ska komma från alla erfarenheter, förklarar Anita som jobbar med installation för första gången vid denna utställning.


Projektionstavlor av Anita Johansson. Foto: Kenneth Eriksson

Äktenskapliga relationer är titeln på en kollektion bilder av Marjut Börjesson. I hennes frånvaro får Åsa Berndtsson berätta att det skulle kunna handla om scener ur ett äktenskap där partnern istället för stöd ger giftiga kommentarer om den enes framgång och personliga utveckling.
Genomgående är Fjäregruppens medlemmar försiktiga med att slå fast en tolkning som den enda giltiga. Det skulle kunna betyda att utställningens besökare hamnar var som helst mellan eufori och en sådan svärta att man allvarligt funderar över meningen med livet?
– Vi kan bara ansvara för vad vi gör, inte vad andra gör, säger Åsa Berndtsson.
– Jag tror vi kan lita på människan, att man inte gör mer än vad man orkar, säger Anita Johansson.
De är eniga om att det finns gott om utrymme för upplevelser, känslor och reflektioner i utställningen, men att varje besökare bara går så långt vederbörande vill.


Äktenskapliga relationer av Marjut Börjesson. Torrnålsteknik. Foto: Kenneth Eriksson

För Kungsbackaborna behöver Fjäregruppen ingen närmare presentation. Den tillkom 1965 och består i dag av ett 20-tal medlemmar. Genom ett aktivt engagemang inom kulturen och politiken har gruppen genom åren satt stor prägel på ortens kulturpolitik med tillkomsten av en kulturnämnd men också Kulturhuset Fyren som konsthallen är inrymd i.
Frekvensen av gemensamma utställningar på hemmaplan är trots det inte överdrivet hög.
– Vi vill ha bra kvalitet på våra utställningar och det är lättare när man är fem medverkande än om man är 20 stycken, förklarar Anita Johansson.
2015 fyller Fjäregruppen 50 år. Då vill medlemmarna fira på något sätt, en bok kan det bli.

Kenneth Eriksson