Jebah Baum

Jebah Baum berättar genom yta på yta

Direkta bilder i lagerteknik

27/8-25/9 2011 Galleri Imma Mariestad

Jebah Baum vill inte skapa bildillusioner eller illustrationer. Han vill att hans målningar ska vara ett faktum i sig. Han är skicklig att teckna men vill inte använda den talangen till avbildande.
– Min konst just nu handlar om färgernas och formernas egna relationer. Man känner igen, men vet inte vad.

Jebah Baum visar bildkonst i olika tekniker. Det mest anslående är de stora målningarna. De är gjorda i en lager på lager-teknik som ger dem ett mångtydigt och poetiskt uttryck. De är alldeles självklart egensinniga i den betydelsen att de inte försöker avbilda naturens utseende på något sätt. Däremot ger de liksom en bild av naturens processer som utveckling och förgängelse. Och som med all icke föreställande konst söker vi som betraktare associationer till det vi sett och känner till i det nya.
Bilderna är både väldigt påtagliga för ögat och undanglidande för språket.



En typisk svenskamerikansk accent ljuder när han själv beskriver tankegångarna bakom verken.
– Jag tillämpar ett färgfält, sedan ett annat och en annan, drar en linje med penseln, skrapar bort det och drar ytterligare en linje. Vad som återstår är som en palimpsest, ett dokument på ett dokument, en historia i en berättelse. Varje målning kan läsas som DNA evigt närvarande i ett hårstrå.
Hans bilder görs i ett måleriskt språk som är lika oprecist exakt som hans ord.
– Konst är vad konstnären säger, inte med sina ord, utan med sina verk. Det sker från förutsättningen att alla konstnärer och alla betraktare ser på olika sätt och upplever och framför allt formulerar sina upplevelser på helt olika och subjektiva sätt.



Han målar numera i akryl på duk efter att tidigare ha målat mest i olja. Efter en flytt till New York började han måla i akryl på papper i mindre format. Han är mycket intresserad av konstnärsmaterial och är noggrann med sitt val av material och teknik. I några av målningarna applicerar han färgen på duken med klossar med färg på.
– Olja liksom suger upp ljuset och har en fantastisk alldeles unik yta. Akryl ger en annan färgstyrka. Det är så svårt att få en levande yta med akryl. Det blev min utmaning och det tog mycket tid innan jag löste det problemet. Men nu är jag där.
I akryl kan man bygga upp ytorna i lager på lager på ett snabbt sätt. Den ger rena ytplan och torkar snabbt, så de praktiska fördelarna är många.
– Jag målar akrylen på polyester som har samma molekyltyp som akrylfärgen. Det passar ihop på samma sätt som linoljebaserad oljefärg hänger fint ihop med linneduk.



Han vill inte skapa bildillusioner eller illustrationer. Han vill att hans målningar ska vara ett faktum i sig. Han är skicklig att teckna men vill inte använda den talangen till avbildande.
– Min konst just nu handlar om färgernas och formernas egna relationer. Man känner igen, men vet inte vad.
Han har målat traditionellt föreställande och tycker om att göra det. Men vill inte göra det längre. De målningar han visar här har inspirerats av barns byggklossar.
– Yta på yta blir en berättelse. Inte en ordens, utan en måleriets berättelse. Det är min konstnärliga ambition att söka en större mening. Det handlar om närvaron i stunden. Det handlar också om skönhet, i det här fallet om ett slags klumpig elegans.
– Jag vill jobba med den effekt som uppstår när man suddar ut en text och gör nåt nytt i stället. Det gamla hamnar i en samverkan och dialog med det nya. Det närvarande möter det frånvarande. Och skapar en intressant spänning.
– Och det viktigaste av allt; allt finns i målningen. Den talar för sig själv. Man kan gå in i den om och om igen och kanske hitta sig själv i den.



Han är influerad av Albers färglära. Det handlar om att se färgerna och hur de reagerar på andra färger.
– I färgmötena skapas den visuella kraften.
En stor del av hans produktion är grafik. Han är utbildad i att kunna alla tekniker. Förutom att göra egen grafik har han också hjälpt andra konstnärer med trycket. En grupp träsnitt på utställningen bildar en miniinstallation.
– Jag vill att träsnitten ska vara fysiska och närma sig skulpturen.



Jebah Baum är född 1959. Han bor större delen av året i New York, men har ett hus i Skåne där han bor och arbetar några månader om året. Han kom till Stockholm när han var 19 år. Gick i konstskolor och tog en masterexamen när han var 23.
– Min strävan är att skapa en konst som är direkt. Konsten ska skapa närhet, inte som så ofta avstånd. Man behöver inte veta så mycket för att förstå mina bilder. Ju mindre man vet desto bättre är det.
Vad händer framöver?
– I nästa vecka har jag vernissage på en utställning i New York. Och i november ska jag vara med på en utställning om Artists Books på Malmö konsthall.

BO BORG