Elisabeth Ohlson Wallin

Drivs av kampen mot maktmissbruk

Elisabeth Ohlson Wallin

Konsthallen, Skövde kulturhus 10/9 - 26/10 2011
Elisabeth Ohlson Wallin. Foto: Bo Borg

Det finns få konstnärer med samma orädda och kompromisslösa engagemang som Elisabeth Ohlson Wallin. Hon är unik i sitt sätt att göra bilder som bränner sig fast båda bland känslor och tankar. Hon står upp för HBT-personers rätt att vara som de vill, att älska och bli älskade. Det man kan tycka vara självklart i vår upplysta tid väcker hätska motreaktioner.

Det blev upplopp av kristna när hennes utställning Ecce Homo visades i Norrköping. Och hennes senaste utställning, Jerusalem, behandlades med alla möjliga former av feghet och byråkratiska piruetter när den skulle visas på den statliga institutionen Världskulturmuseet i Göteborg förra hösten. En bild med titeln De bedjande censurerades till och med bort från utställningen och katalogen. Varför, frågar jag Elisabeth Ohlson Wallin.
– Bland annat för att de har bar överkropp och en av dem knäböjer på en bönematta. Och att det står Mohammad på den lilla tavlan i bakgrunden. Den tavlan finns i alla muslimska hem.
Den publiceras nu som en av illustrationerna till den här intervjun.
Höga chefer både på museet och hos polisen vågade inte stå för vad de hade sagt i diskussionerna om utställningen, vilket inspelningar från samtalen som publicerades senare tydligt visade. 


De bedjande, Elisabeth Ohlson Wallin.

Elisabeth Ohlson Wallin är nu aktuell i en bred presentation på Skövde konsthall. Zenit träffade henne där inför utställningen.
Hon har sina rötter i trakten, född i Skara. Hon var dålig i skolan, men hade ett specialintresse för teckning, historia och religion.
– Jag jobbade ett tag på åttiotalet på en lokaltidning som pressfotograf. Det är den enda anställning jag haft i mitt liv. Jag var kass på sportfoto och fick mycket skäll för det. Men de märkte snart att jag var riktigt bra på porträtt. Porträttfoto har sedan dess varit en viktig del av min verksamhet, och arvoden från sådana jobb är del i finansieringen av mina mer politiska projekt.
Efter Skara gick hon sedan vidare till GP som frilans. Efter hand märkte hon att hon inte ville vara dokumentärfotograf längre.
– Jag började arrangera och regissera mina bilder. Allt eftersom blev jag den kombination av folkbildare, dokumentärfotograf, konstnär och fotograf jag är idag.
För att ytterligare stryka under sitt budskap och sina ståndpunkter har hon ofta text till sina bilder.
– Jag jobbar som regissör, det tycker jag är mycket häftigare än att bara exponera. Jag tävlar mot tydlighet. Kanske är jag lite naiv i mitt övertydliga berättande. En del kallar det plakatkonst och det är väl OK. Men mitt ärende är så viktigt att det måste fram på ett så effektivt och slagkraftigt sätt som möjligt.


Dufffddskyssen, Elisabeth Ohlson Wallin.

Hon har dock först på senare år börjat betrakta sig som konstnär.
– Kanske beror det på att jag bor i Stockholm. Det finns så mycket hyckleri i konstvärlden där som trycker ner en.  Mina bilder är politiska. Ofta handlar det om religion och HBT. Konsten har en oerhörd kraft när den är provokativ.
Hon tycker att hon själv haft det bra som homosexuell. Men att hon reagerar starkt när hon ser hur svårt andra kan ha det.
För sitt projekt Jerusalem åkte Elisabeth Ohlson Wallin till Jerusalem i påsktid, då staden har som mest besökare. Med utgångspunkt från utsagor i de tre religiösa urkunderna iscensatte hon bilder som hon fotograferade. De medverkande utsatte sig för stora risker, för här skadas och till och med dödas i Guds namn.
I hennes stora utställning på Skövde konsthall visar man hela utställningen Jerusalem, inklusive den bild som censurerades på Världskulturmuseet.
– Det kom som en chockartad upplevelse för mig. Jag är uppväxt med att staten stod på konstnärernas sida. Så allt det otrevliga kring utställningen på Världskulturmuseet var något nytt.


I Skövde visar man också, för första gången någonsin, ett rum som presenterar människan bakom verken närmare, föremål som berört och inspirerat henne som konstnär, och ting som berört och kanske påverkat henne som människa och därigenom kanske indirekt gett avtryck i hennes konst och liv.
En viktig och avgörande del av vår kultur och våra tankesätt och värderingar är formade av religionen. Tre av de stora religionerna, islam, judendomen och kristendomen möts i Jerusalem.
– Där borde de tre religionernas tankar om kärlek och försoning ta sig tredubbelt starka uttryck. Men i stället möts här de tre religionernas oförsonliga och hjärtlösa hat mot HBT personer. De överträffar varandra i förakt och hat. Tydligast kommer det fram i de religiösa urkunderna.   
Här är ett av många hatiska citat som finns med i utställningen. Det eller liknande skulle ha kunnat hämtas från Toran, Koranen eller Bibeln. Just det här kommer från tredje Mosebok: ”Om en man ligger med en annan man som med en kvinna, har de båda gjort något avskyvärt. De ska straffas med döden, skulden för deras död är deras egen.”


– När Världskulturmuseet fick bilderna tog de dit religiösa ledare för att bedöma. De sa att ”det går inte”. Men jag ville just visa den sanning vi inte vågar se, bilder som konkret visar HBT-personers kärlek i den heliga staden. En del av dem är tagna på heliga platser, med stor risk för de medverkandes säkerhet och liv. En visar till exempel två kvinnor som kysser varandra vid Jesu grav. Jag ville ladda mina bilder med den rädsla religiösa skapat hos dessa människor. Och i det här fallet är alla religionerna lika avståndstagande och fördömande
På utställningen i Skövde visas också ett rum som heter Arkivet. Där presenteras människan Elisabeth Ohlson Wallin.
– Det är första gången jag fått frågan att göra något sådant. Här finns min favoritfåtölj. Gamla negativ. Bilder av andra som inspirerar mig. Bilder från mina olika ateljéer. Och kitsch jag samlar på, till exempel plastjesusar. Och annat som betyder mycket för mig som människa och konstnär.


Självklart frågar jag efter inspirationskällor och förebilder till hennes skapande.
– Jag följer nyheterna nästan maniskt. Jag är intresserad av gamla saker, tycker om känslan av det gamla.
– Jag är inspirerad av de första fotograferna. Där står motiven stilla och allvarliga. Personerna på mina bilder är allvarliga för allvaret bär en större uttrycksfullhet.
Många av hennes bilder tar upp stildrag från klassisk konst.
– I Ecce Homo var det en del parafraser. Och jag jobbar gärna med barockens ljusflöde som inspiration.
Men hennes främsta drivkraft är kampen mot maktmissbruk i alla former. Även om hon säger sig ha blivit snällare med åren är det få, om någon svensk konstnär idag som kan ladda sina bilder med en sådan både känslo- och idèmässig sprängkraft som Elisabeth Ohlson Wallin.

BO BORG