Malena Karlsson

Malena Karlsson förenar slump och tålamod i sin konst

Vikten av perception

Zenit höstnummer 2011
Malena i ateljén vid skissvägg. Foto: Marianne Erikson

Idérik, processinriktad och energisk  låter hon textilen falla och fångar den i stygn vid stygn till en föränderlig form. Malena Karlsson broderar och tänker.

å den här texten skrivs har Malena Karlsson både utställningar och flera projekt på gång.
I juni öppnades utställningen ”Ephemera and the bittersweet sadness at their passing” i Ronneby Kulturcentrum tillsammans med Jeanette Schäring. Den har dragit många besökare och återuppstår under hösten i Rydals Museum, men i något mindre skala.
Zenit möter Malena hemma på gården Hultaliden i Seglora. Det är hennes barndomshem, där hon nu bor tillsammans med maken och två döttrar. Ladugården har gjorts om till ateljé åt Malena och på loftet inryms makens musikstudio. Mitt i byggnaden finns en bastu och mot solsidan ett inbjudande och ljust uterum med fiskdamm och meterhöga tomatplantor.


”I giftmörderskans spår”, färgning m giftig spindelskivling, silkebroderi, ca 20 x 20 cm. Foto: Marianne Erikson

Malena började utbilda sig inom måleri, bland annat på Hovedskou i slutet av 80-talet.
Trenden var då video och installationer och hon kände sig inte så hemma med de uttrycken.
Genom generationer låg textil henne väldigt nära.
– Det var vansinniga skillnader mellan måleri och textil! Idé- och planeringsstadiet var så annorlunda. Själva den textila processen är i sig en kreativ väg, men hantverket får inte bli ett hinder. Det tog tid för mig att hitta mitt rätta uttryck.
Utbildningen i Textil vid HDK 1990-1996 förde henne närmare det material som hon sedan kom att ägna sig åt. I sitt examensarbete för mastergraden arbetade hon med hår, något som hon senare kom att ta upp i sina bilder.
På gården har hon utrymme och goda möjligheter att experimentera, att blötlägga tyger med förmultnande växter, att färga med svamp, att framställa fläckar, att hälla vax och låta det rinna över materialet eller helt resolut gräva ner det. Tre veckor lät hon tyg ligga i bäcken eller komposten för att åstadkomma förändring. Hon förvånades över att bomullsmaterialet förmultnade så snabbt, något saktare i sand.
I de stora internationella konstbiennalerna under 80-talet började influenser på nedbrytning av det textila materialet att synas – frätning, bränning eller nedgrävning gav överraskande förändringar. I Sverige var man länge försiktig med att blanda olika material och att bryta ner det. Kvaliteten och hållbarhetsaspekten var rådande. Textilkonsten var figurativ och gärna berättande. Så småningom vågade konstnärerna närma sig fiberkonsten – nya materialsam- mansättningar, konceptinriktning och tredimensionalitet gjorde sig gällande.


Broderi i ”Tillfälligheter” , ca 30 x 40 cm. Foto: Marianne Erikson

Malenas bilder är sällan figurativa.
– Jag har försökt att undvika det berättande. Jag vill sakta ner och fokusera på att känna igen.
Det gäller att öppna sinnena, att varsebli. Det tar ibland sin tid. Malenas former är abstrakta, men innesluter en rörelse, en förändring. En form danas, men kan även tolkas som något som håller på att upplösas. Det stora verket ”Tillfälligheter/Upplösning” fyller en hel vägg med sina åtta olika delar. Den största textilen är en gammal ”guskfilt", på vilken pappersmassan skakats av, där yllet draperats mjukt. De mindre beståndsdelarna är antingen broderade eller digitaltryckta och monterade på ett styvt underlag. Alla har de mjuka konturer och ger illusion av tredimensionalitet. Tätt, tätt har ” Tillfälligheter”  broderats med tunt silke, där ljuset reflekterar över stygnen, lagda i olika riktningar för att åstadkomma största möjliga kroppslighet. ”Upplösningarna” är hopknycklade eller fallande, delvis transparenta tyger, där ljus och skugga ger liv. Malena berättar att hon såg en vit stiliserad Kristusskulptur i en kyrka och hon tyckte det vita materialet såg ut att vara i en sorts upplösningstillstånd.


”Broderar och tänker på japansk skräck” ca 2 m hög, 2010. Foto: Malena Karlsson

Malenas broderier är ytterst tidskrävande och tålamodsprövande. Under utförandet lyssnar hon på radion. Många tankar kommer. Med ”Jag broderar och tänker på…” inleds också ofta hennes titlar.
– Långsamheten laddar bilden. Det är som om känslan bevarades i ett fysiskt ting. Jag har ofta funderat på att det man gör kan kallas konst. Tolererar samhället att man sitter och broderar i 150 timmar?
Skall vi inte ställa tidsåtgången i relation till resultatet? undrar jag.
Slumpen ger upphov till oanade former. Malena kan låta ett tunt tyg falla från en stege.
Hon fotograferar resultatet och låter digitaltrycka det. Ovanpå kan hon utföra ett glänsande broderi i relief, där ljuset bryts i böljande rörelser. Kontrasten och spänningen fångar åskådaren.
Tobex i Borås är det företag som anlitas för digitaltrycken. Där försöker man arbeta miljövänligt och man använder sig av ekologisk bomull. Ägaren har tidigare god erfarenhet av traditionell tryckning.
– Genom handledning av någon kunnig tryckare skulle jag vilja söka bidrag för att gå vidare och finna ut nya processer för att uppnå nyanser. Hur kan man t.ex. kombinera hand- och digitaltryck och åstadkomma krackelerade ytor?


”Tillfälligheter/Upplösning”, broderi och digitaltryck. Inköpt av Västra Götalandsregionen, 2011. Foto: Marianne Erikson

Även hårda ytor i monumentalformat har Malena givit konstnärlig gestaltning. Bokbussen ”Glänta” för Marks kommun (2008) rullar ännu och berikar både med ord och bild.
Där har hon också använt sig av rastereffekten i svart och vitt, som bakgrund mot röda broderade trädstammar. Inbjudan till litteraturens värld blir både lockande och skrämmande, en glänta öppnar sig. Malena motiverar sitt verk med: ”Vi behöver andras berättelser för att se och förstå världen”
En av de få figurativa textilbilder som Malena gjort är ”Jag broderar och tänker på japansk skräck”. En flickgestalt står med håret hängande ner över hela ansiktet.
I händerna håller hon en avklippt hårfläta. Kroppen utgår från ett foto och är digitaltryckt,
allt av hår är minutiöst handbroderat. Att klippa av håret kan vara förknippat med en initiationsrit – övergång från barn till kvinna. Japanska demoner är mytiska och skräckinjagande. Kommer håret att resa sig?


Förutom att Malena är sekreterare i KRO Sjuhärad, sitter hon i styrgruppen för Rydal Design Center i Rydal, där hon har nytta av sitt redan etablerade kontaktnät för att utveckla verkstaden. I oktober förra året tog hon initiativ till workshopen ”Broderi som arkitektur” Det ingick i ett internationellt konstnärsutbyte, finansierat av IASPIS och Marks kommun. Företagen i trakten bidrog generöst med olika material. 11 deltagare från de nordiska länderna kom samman och jobbade över ett veckoslut.
– Det viktigaste var att mötas. Jag kan gärna tänka mig att göra om det med lite mera tid och styrning. Att dokumentera är viktigt. ”Ett dygn med stygn” heter den lilla skrift som publicerades.
Det nordiska samarbetet och de internationella utblickarna är viktiga. Malena är medlem i Nordic Textile Art och har även suttit i styrelsen. Sommaren 2009 gjorde föreningen en väl genomarbetad utställning i Textilmuseet Borås ”Changing Fibres”, som tyvärr uppmärksammades alltför lite i svensk press. Sverige tycks också ha förlorat greppet om granskande utställningar inom det aktuella textilkonstområdet, till skillnad från Norge och Baltikum.
Det är både viktigt att värna om utbildningen och att försöka höja statusen på textilkonsten.


Ett nystartat projekt i Marks kommun är ”Gränslandet”, där Malena utsetts till coordinator.
Det gäller att knyta kontakter bland konstnärer, formgivare och företagare. En databas vore önskvärd som ett verktygsbibliotek för företagare. Genom det skulle ges möjligheter för formgivare att t.ex. hyra in sig för tuftning på Kasthall eller laserskärning, där utrustning står till förfogande. Lokaler finns för kollektivverkstad och residensverksamhet, men ännu återstår några problem att lösa.
Snart startar Malena tillsammans med konstnären Britta Kleberg ett kulturinriktat feriearbete för tio ungdomar i RDC. Syftet är att de skall prova på att skapa en sittgrupp i betong för en förskola. Kanske blir det textila former i det hårda, mindre förgängliga materialet?
Samtidigt med Vävmässan i Borås den 15-17 september visar Malena Karlsson och Jeanette Schäring ”Ephemera (Förgänglighet) – textil i omvandling” i Rydals Museum.

MARIANNE ERIKSON