Carolina Sandgren

”Jag tror på den fasta ensemblen”

Carolina Sandgren från Puccini till hårdrock

Zenit höstnummer 2011
Foto: Tomas Törnberg

- Hej Ingvar darlingen. Det är din favoritsångerska.
Så inleder Carolina Sandgren sitt gratulationssamtal. Och Ingvar vet direkt.
Det är fullt pådrag i Göteborgsoperans personalfoajé. Ingvar Wixell, de svenska skönsångarnas legend och grand old man fyller åttio. Carolina ringer stressad från receptionsdisken och gratulerar.

Carolina Sandgren debuterade i de stora sammanhangen som Nanetta i Falstaff 1993. Och i den ledande manliga rollen, den då etablerade superstjärnan på den svenska operahimlen, legenden Ingvar Wixell.
- Ingvar Wixell är världens bästa baryton. Och han blev min mentor.
- Jag var next coming. En ung sopran i sin första stora roll efter skolan. Att få sjunga med en världsstjärna i sin första stora roll var förstås en oerhörd gåva och möjlighet för mig.
- Jag sjöng i en ganska hög koloratur. Italiensk belcanto. Jag sjunger högt och snabbt och blev fackad som koloratursopran.
Efter succén med Ingvar Wixell stod plötsligt alla vägar öppna. Hon gick snart in i stora roller i Mozartrepertoaren.
-Man föds med korta stämband. Det är grunden. Så blandar man sina grundförutsättningar med teknisk kunskap, som man skaffar sig med hårt och målmedvetet slit och den glada jordnära person man är.
Carolina Sandgren gillar också skarpt att spela teater.
- Då måste man visa allt och samtidigt vara ödmjuk.


Från Eugen Onedin på Göteborgsoperan. Foto: Mats Bäcker

Hon har haft massor av ledande roller. Hon har spelat på Kungliga operan, Drottningholms slottsteater, Malmö opera, Det Kunglige och Operan i Köpenhamn och många andra prestigefulla operascener i Sverige och internationellt.
-Jag är fyrtiofem nu. Jag har gjort ett fyrtiotal stora roller och rösten håller. Det är bara att vara tacksam och fortsätta.
Bland sina andra favoritroller nämner hon Mozarts Enleveringen från Seraljen i Tyskland. Och Gilda i Verdis Rigoletto mot Ingvar Wixell.
-Men det är svårt att välja favoriter bland all den fantastiska musik jag fått vara med att framföra. Det är som att välja bland sina barn.
Göteborgsoperan är hennes hemmascen.
- Jag tror på den fasta ensemblen. Det ger karaktär och tradition.
På Göteborgsoperan hade hon i våras bejublad huvudroll som Tatjana i Tjajkovskijs Eugen Onedin där hon var strålande som den psykologiskt sammansatta Tatjana.
-Huvudrollen i den här fantastiska operan är en av min karriärs många höjdpunkter. Vi hade en så bra dirigent i ryssen Alexander Polianichko. Jag fick en magisk kontakt med honom direkt. Magin uppstår och glimmar när allt funkar. Han skapade en kärleksakt mellan dirigent och orkester. Och han fick min röst att glida så vackert över tonmassorna.


Foto: Tomas Törnberg

I Eugen Onedin är den långa arian och sångduellen med Eugen i slutet höjdpunkterna.
- Det handlar om att både kunna sjunga mycket svagt och med övertygande dramatisk kraft. Och pensla ut kontrasterna till en sammanhållen personlighet och trovärdig människa.
Hon berättar att hon i instuderingsarbetet varit på Bolsjoj och jobbat med Ileana Cotnubas och säger att hon fångade upp mycket av den ryska andan där.
- När jag kom var det minus tio grader och isgata. Lilla Carolina från Tomelilla trippade fram i den svinkalla halkan och  skulle börja sjunga direkt.
- Jag har inte värmt upp mina stämband, sa jag.
- Dom kommer att bli varma, lita på det, sa Ileana Cotnubas bryskt.


Foto: Tomas Törnberg

Det var en hård men hjärtlig stämning under arbetet. Några repliker från Cotnubas ger stämningen. Carolina berättar skrattande några av replikerna.
- God gave a fantastic voice to a stupid little cow like you. But what happened, you´re so fat.
Cotnubas tyckte att Carolina skulle sjunga på Metropolitan och inte på en ”provinsteater”, som hon kallade Göteborgsoperan.
- Om det är rätt grej jag gör spelar det mig ingen roll om jag sjunger på Met eller i en bygdegård. Man ska akta sig för att hamna i ett fack och jag vill alltid leta vidare.
I fjol gjorde hon en bejublad roll som fru Mozart på trettioen (!!) bygdegårdar i Skaraborg.
- Det var en annan publik och mottagandet var fantastiskt. Det var back to basics och det var mycket roligt och välgörande. Om det är rätt grej, och det var det verkligen här, så spelar det ingen roll om jag sjunger på Met eller i en bygdegård. Jag längtar alltid efter föreställningarna. Jag njuter så mycket av musiken.


Hon har fått många erbjudande om olika engagemang genom åren.
- Peter Greenaway ringde en gång, men jag ville jobba här på min kära Göteborgsopera. Jag tror på den fasta ensemblen. Den ger karaktär och tradition.
Hon har ett hektiskt program i en blandning av operaroller, konserter och annat. När detta skrivs mot mitten av augusti har hon precis kommit hem från några konserter i Salzburger Hof i Österrike. Och om några dagar ska hon sjunga på Göteborgsfestivalen, Puccinis Toscas bön, en aria som de stora, allt från Maria Callas till Birgit Nilsson, tagit sig an.  En av textraderna …” Allt är skönhet, allting är kärlek” kunde sammanfatta Carolina Sandgrens konstsyn och attityden till operan.
Vad gör då en operastjärna på fritiden?
- Jag är en praktisk person och snickrar och målar gärna. Allt som andra slänger tar jag till vara. Och så är jag intresserad av ridning och hästar. Har tränat på högsta nivå. Jag har kommit in på häst och sjungit i långklänning. Det är det inte alla operasångerskor som klarar.


Hennes fantastiska insats som Tatjana i Eugen Onedin har gett ringar på vattnet. Hon har engagerats att konsertera på Mariinskyteatern i S:t Petersburg tidigt i höst.
I november ska hon sjunga tillsammans med Johnny Logan på Göteborgsoperan. Och detta är bara ett axplock bland hennes många engagemang under hösten. Samtidigt med detta har hon redan börjat instuderingen av sin roll i Dimitri Sjostakovitjs opera Lady Macbeth från Mtsensk som har premiär i början av nästa år.
Carolina Sandgren är alltid öppen för spännande sidoprojekt. Hon har gjort många komiska roller på operan, men också jobbat tillsammans med Hasse Alfredsson.
- Han har en benådad humor med flera svarta stråk i sig.
Det har sagts om Carolina Sandgren att hon har mycket rock n roll i sig fast hon sjunger opera. Det har hon tagit fasta på i ett samarbete med före detta Hammerfallbasisten Magnus Rosén.
- Vi sätter ihop ett hårdrockband. Jag ska sjunga opera och hårdrock och vi ska skapa vår egen mix av det. Det blir en skiva som kommer ut i höst.

BO BORG