GALLERI ÖHRSTRÖM
10/1–25/1 2004

Mats Ahlgren

Mats Ahlgren


Vistelsen som stipendiat i franska byn Grez-sur-Loing i maj och juni 2003 satte fart på Mats Ahlgrens måleri.
– Man slipper vardagskneget med räkningar och telefonsamtal. Ansvaret släpper. Det visade sig att jag hade en kapacitet som jag glömt bort att jag hade, säger han.
– Det har betydelse att komma hemifrån. Man kan vara sig själv.
Rent klimaktrologiska faktorer spelade in.
– Det var ett intensivt ljus. Alla föremål liksom lyser, det finns inte här. Vardagsprylar fick något dynamiskt intensivt, en stark identitet som jag inte ser hemma på samma sätt. Det räckte med att jobba med enkla saker. Han pekar på en målning med solparasoll, en grön trädgårdsbänk, en grön vattenkanna och en röd hink mot en murrig bakgrund på masonitskivan som delvis lämnats omålad. Motiv från eftermiddagar i solen som går igen i flera bilder, ofta finns också en vit huskropp med. Formellt sett är han som konstnär intresserad av att hitta spänningen på ytan. Spela ut det större objektet mot det mindre.
– Jag är rädd om ytmässigheten.
Han arbetar på ett okonventionellt sätt och sprayar ut rostskyddsfärg som är torr och ser transparent ut. Sen gör han finmåleriet med oljefärger på penseln.
– Jag prövar hur långt han kan gå utan att det blir meningslöst. För målare som arbetar fotografiskt är det alltid en balansgång.
– Jag är ute och letar efter stämningen, den stilla och lite unkna. Jag är alltid ute efter måleriets kvaliteter.
Efter hemkomsten från Frankrike målar han i sin lägenhet vid Skanstorget.
Mats Ahlgren hade först tänkt att bli designer. Han började på HDK men hoppade av för att måla på Valand 1973–78 där han tog intryck av lärare som Alvar Jansson och Lena Cronqvist.
– Det var en vital tid på skolan. Många arbetade politiskt men jag deltog inte i det.

JAN BERGMAN