Helen Backlund, jury

Blommor och knoppar i juryns bukett

Hög kvalitet
i Bohussalong

Bohusläns museum 3/12 2011 - 12/1 2012
Simon Grahn Danielsson, Min rosa elefant.

Om kreatören bakom verket har något att säga och dessutom känner sig trygg med tekniken brukar uttrycket gå fram till betraktaren. Så har juryn vid årets Bohussalong resonerat. Efter granskning av de inlämnade bidragen blev 76 stycken kvar.

Något färre verk än förra året kunde konsthallschefen Agneta von Zeipel räkna in till årets Bohussalong. Någon anledning till årets tapp i inlämning kan  hon inte direkt peka på, men konstaterar samtidigt att Gerlesborgsskolans elever inte är representerade i lika hög grad i år som tidigare. Från skolan brukar eleverna ofta bidra med något spännande videoverk, berättar chefen för konsthallen som också noterar bara två verk som inte är målade eller fotograferade bilder. Det ena är Susanne Beyers Venus, en skulptur i sten.


Lotta Karlsson, På väg. Foto: Kenneth Eriksson

Det andra är Lotta Karlssons luftiga, svarta bollar som svävar några meter över golvet i stora salen.
På väg heter verket, ett namn som i snarlika variationer är salongens vanligaste titel. Varje boll representeras av en person eller familj bland Lotta Karlssons anfäder. Genom sin släktforskning har Lotta Karlsson prickat ut personers geografiska födelseplatser, det blev efter hand många prickar i samma område som hon drog streck emellan och till slut grupperade till bollar som är på väg åt olika håll.


Johanna Wallin, Exponering.

Juryn gjorde sitt urval inte bara baserat på hur väl konstnären har hittat sitt eget uttryck utan har också till viss del påverkats hur verken kommer att visas i en stor respektive liten konsthall plus en gallerigång. Årets jury utgjordes av Helen Backlund som till vardags är chef för Dalslands konstmuseum.  
– Som ensam jury har jag fått lita till magkänslan, även om tekniken inte är fullständig och konstnären ännu inte hittat sin egen botten, förklarar Helen Backlund som tycker det är svårt att poängsätta konst.
Bohuslän är inget stort landskap, men har enligt juryn en spännande mängd konstnärer. I den skriftliga motivering juryn lämnat beskrivs kvaliteten som hög hos de inlämnade verken.
– Jag har nog valt bort en del som är rätt okej, kommenterar hon.


Maria von Arbin, Slufffdktportrufffdtt.

Majoriteten av de deltagande verken synes vara prov på teknik som komposition, ljus och färg, och som kan tolkas till uttryck för ett inre landskap. Få bilder sticker ut med att ha ett ”budskap”. Ett av dem är Maria von Arbins Släktporträtt där flera personer i efterhand i fotografierna med hjälp av en tuschpenna draperats i en niqab.
– Det här känns som en spröd form, ett minne finns med i bilderna, kommenterar juryn.


My Bäckström, Whos afraid of the big bad wolf?

My Bäckström sticker ut hakan med en gobeläng där ett kärleksfullt par är
avbildat. Med frågan och titeln ”Whos afraid of the big bad wolf?”
ställer hon vargmyten mot en sällan omtalad sida bland vargarna.

– I sammanhanget är det en provokation, säger Helen Backlund.

Hon har fått välja bland olika konstnärliga uttryck, och förespråkar en mångfald där.

– Det som är spännande med konst att det verkar finnas en naturlag att
konsten måste ha en likformighet. Då blir jag lite motvalls, säger årets
jury.


Håkan Olson, Interfusion in five.


Magnus Gustafsson, Thaimatkväll hos Buddha.