Göteborgs Konsthall
 
Claes Hakenäs
 
Galleri Olsson & Uddenberg
 


Huskroppar och rumsligheter i det grekiska landskapet målar Claes Hakenäs som framförallt intresserar sig för ljuset.




Han seglar i grekiska vatten sommartid och bär med sig bilderna i huvudet hem till Göteborg där målningarna utan förelagor blir förlösta med ett psykologiskt djup i ateljén i Konstepidemin.
– Jag vet inte varför jag snöat in på det här. Det är väl klangerna, säger Claes som målar fria former och valörer från Medelhavet.



– Om jag hittar den här mystiska formen med en litterär anknytning känner jag att jag träffat rätt, visar han på en målning med ett vitkalkat fyrkantigt hus med avlånga fönsterluckor, som kunde vara både från Grekland och Italien.
Annars är det ofta ståtliga stenhus med kolonner och antika drag. En stor målning vittnar om hans intresse för kupoler efter en arkaisk idé om att göra en liten målning lika monumental som en stor.



– Antika kolonner…Många tycker det är apokalyptiskt och skrämmande. Jag vet inte, kanske är det något ruinartat i allt.
Ofta är motivet målat med ett dubbelseende, som sett genom en kikare med ett brytningsfel på linsen. Målningarna ska ses på håll. Fenomenet bidrar till ett slags filmisk känsla, ibland med en krypande kuslighet som inger skräckblandad fantasi, lite som i Hitchcocks Fåglarna.
Claes Hakenäs förstår om betraktaren får en filmisk känsla.
– Jag var inspirerad av det där, men inte på allvar. Tag en operett eller opera, ingen tror på det. Men i den sortens yviga dramatik finns ett allvar, kommenterar han och slår fast att det inte är realistiska bilder.
– Men det gränsar till naturalism, det ligger på en nivå av mystisk abstraktionism.
Han målar mest i tempera och använder lite blandteknik.

JAN BERGMAN