Else-Maj Johansson

Lofoten blev både hem och motiv

Extatiskt och
brinnande måleri

Lofoten 2012 -
Else-Maj Johansson i sin ateljé på Lofoten. Foto: Lisbeth Hedberg

Sedan 1986 bor konstnären Else-Maj Johansson i Sörvågen längst ut på Lofoten i ett ateljéhus säkrat med stålvajer för att klara höststormarna. Arkitekten Knut Gjernes har ritat huset som ligger högt och som är både ett landmärke och en ledfyr dit många av kommunens invånare söker sig för att delta i målarkurser.
Hon föddes i Varberg 1935 dit hon återkommer minst en gång om året men hon har inte haft någon utställning i västra Sverige på många år.

På bokmässan i Göteborg medverkade hon med anledning av den nyutkomna boken ”Mitt Lofoten” som berättar om Else-Maj och hennes konst.
- Att marknadsföra mig har jag inte varit bra på och det var länge sedan jag flyttade från Varberg.



Ljuset gör hennes målningar från Lofotens fjäll och hav både stilla och meditativa. Men lika ofta flammar de upp extatiskt och brinnande i röda och djupt mörkblå färger. I hennes hedniska backanalserie dansar, dricker och älskar nakna vällustingar, där bakgrunden är en fjord i Lofoten målad med isblå och dova färger. De dansande människorna är i kontrast till naturen målade i varma, sinnliga färger omgivna av fiolspelare och dirigent. Kontrasterna mellan de brinnande, brandgula färgerna och snöns ljusblå och gröna skiftningar finns också på hennes skymningsbilder från de norska fjordarna som öppnar sig mot Atlanten.
Hennes vinterbild på Trolldalen är målad i enbart vita, milda nyanser med en bakgrund som skiftar i kyligt blått. Svagt bruna stråk visar berget och den sparsamma vegetationen som på få ställen bryter fram. Stillheten och lugnet finns också som hennes oljemålning Bleke som visar ett nästan vindstilla hav där solen svagt lyser genom dimman. Torskhuvuden i olika varianter återkommer både som tecknade talangfulla skisser och som röda och mörkblå färgsprakande litografier.



Else-Maj Johansson är född i Varberg 1935 som ett av fem barn i en arbetarfamilj. Det fanns en stark konstnärlig ådra i familjen.  Modern målade gärna blommor, en av bröderna skulpterade i trä och lillasystern Ingela (1944-2004) gick i Else-Majs fotspår och blev själv konstnär, utbildad på Konsthögskolan i Stockholm. 16 år gammal reste Else-Maj till London för att arbeta som hembiträde. I folkskolan var målning det enda hon tyckte var roligt och nu träffade hon för första gången i sitt liv människor som intresserade sig för konst. På kvällarna efter jobbet gick hon på Chelsea School of Art. Här öppnade sig en ny värld med Rembrandt, Goya och de franska impressionisterna.
Efter två år återvände hon till Sverige och utbildade sig under fyra år på Slöjdföreningens skola i Göteborg.
– Sedan dess har jag levt som fri konstnär och haft en rad utställningar framför allt i Stockholm och Göteborg.  Min första separata utställning hade jag 27 år gammal i Stockholm. Jag sålde bra och fick fin kritik.


Som 20-åring besökte hon Abisko och fick då träffa konstnären Kjell Leander-Engström.
- Han tyckte att jag skulle besöka Lofoten och ordnade så att jag kunde resa dit. Men det dröjde ytterligare 30 år innan jag flyttade dit. I Lofoten är jag en del av helheten och här känner jag en tillhörighet. I mina första målningar från Lofoten syns att jag påverkats av Kjell Leander Engströms målarstil.
1957 målade hon för första gången Lofotens landskap med ett motiv från valfångsthamnen i Svolvaer. Sedan dess har det blivit många naturbilder från Lofoten.


Under många år drev hon ett slags växelbruk med somrarna i Lofoten, vintrarna i Kårsta i Roslagen eller i Teneriffa där hon har lägenhet. Sedan 1986 blev Lofoten hennes fasta punkt där ateljén blivit en institution i bygden. Hon driver kurser i måleri vilket också uppmärksammats av Moskenes kommun som 2004 gav henne ett kulturpris.
Hon sökte tidigt in på Konsthögskolan men blev inte antagen vilket gjorde henne förtvivlad. Då ställde hon sina målningar hemma hos mamma i Varberg och tavlorna sålde som smör i solsken.
Efter en tid i Ibiza flyttade hon 1963 till Paris där hon utvecklade sitt måleri. Hon målade abstrakta och nonfigurativa tavlor i starka färger; rött, blått, gult och grönt som snabbt och intensivt penslades ut på ett expressionistiskt sätt.  ”Färgbuller” skrev en kritiker berömmande. Enligt författaren Lars Nygren, som levde ihop med Else-Maj under tio år, var hennes målningar färgakustiska med vibrerande klangfärger. Jazzmusiker som Billie Holiday, Lester Young och Charles Mingus var några av inspirationskällorna.  Själv beskriver hon sig som både expressionist och impressionist.


När det gällde konstnärer inspirerades hon under åren i Frankrike av Goya och hans etsningar, Ensor och Soutine.
Hennes serie av erotiska litografier och akrylmålningar ingick 1969 i den banbrytande och skandalomsusade utställningen Erotic Art som visades i Lunds Konsthall och på Liljevalchs i Stockholm.   
Men det är hennes unika brinnande bilder från Moskensøya, på yttersta öarna i Lofoten, som lever kvar starkast. Storslaget, ödsligt och midsommareldar som brinner i dunkelt röda färger. Och det handlar lika mycket om en beskrivning av människans gåtfulla inre landskap.   

ANDERS CHRISTIANSSON