Mikael Fagerlund och Anders Stolt

Vill skapa dialog om vad måleri är

Med teorier om ljus,
färg, yta och djup

Galleri Thomassen, Göteborg 24/11 – 11/12 2011
Mikael Fagerlunds ateljé speglar den noggrannhet som präglar hans verk. Foto: Britt Nordberg

Var går gränsen mellan måleri och skulptur om verket är tredimensionellt? Frågan ställs på sin spets av konstnärsduon Mikael Fagerlund, Uddevalla, och Anders Stolt, Malmö, som svarar för årets final på Galleri Thomassen i Göteborg. En utställning som lite lätt demonstrativt har samlingsnamnet ”Målningar”.

- Vi vill ställa frågan vad som är måleri. Det behöver inte se ut som Göteborgskolorism. Så här kan det också se ut, säger Mikael Fagerlund i ett samtal i hans väl upplysta och rymliga ateljé i det som en gång var Scan Västs slakteri i Uddevalla.
Samtalet kommer att kretsa runt den frågan, skillnaden mellan en två- och en tredimensionell målning och de fysikaliska förklaringar som hans experimenterande leder till. Mikael Fagerlund undersöker ljuset och färgen i förhållande till yta och djup och hur det mänskliga seendet påverkas.
- Allt jag gör sker av intresse och intuition. Jag blir nyfiken och ser en sak utifrån någon sorts upptäckarglädje och ser om det fungerar rent visuellt emotionellt. Sen tar jag reda på varför och då får det en teoretisk beskrivning.


Förhoppningen med utställningen ”Målningar” är att skapa dialog mellan Mikael Fagerlunds (tv) och Anders Stolts (t h) tredimensionella verk och ställa frågan vad måleri är. Foto: Robert Gremalm

En period har han arbetat med vad han kallar målningar mellan den tredje och fjärde dimensionen, alltså målningar som är tredimensionella till formen men upplevs som plana genom ljusåterkastningen.
Så blev hans utsmyckning av en stor vägg på Ångströmslaboratoriet i Uppsala ifrågasatt, eftersom den var vit. Beställarna på Statens konstråd förstod att brukarna inte såg vad det var.  En förvånad Fagerlund fick då i ett föredrag upplysa husets naturvetenskapligt skolade användare om detta, att målningen i själva verket genom ljusets olika återkastningar var polykrom, i och med att bilden har ett mönster av geometriska fördjupningar. Verket är beskrivet i boken Samtidskonst i Akademiska hus, där 20 konstnärers verk installerade 1993-2001 finns presenterade.
Snart blev Mikael Fagerlund förknippad med en banbrytare som konstruktivisten Kazimir Malevitj. Detta trots, förklarar han, att Malevitj gjorde rent tvådimensionella målningar medan han själv gjorde målningar som var tredimensionella men upplevdes som tvådimensionella genom ljusets inverkan.  Övergången till tredimensionella verk i plexiglas har lett fram till att han nu talar om den femte dimensionen - som ett tillstånd av energi.


3D Painting från sidan.

Mikael Fagerlund har prövat olika material, även gjort rent skulpturala verk i diabas, sedan han som utbildad civilekonom svängde av till konstnärsbanan via Konstfacks skulpturlinje på 1980-talet. Den som såg utställningen Beyond painting i konsthallen på Bohusläns museum 2009, där Fagerlund ställde ut tillsammans med två andra konstnärer, Miquel Mont och Wolfram Ullrich, fick möta verk från hans nu aktuella period, tredimensionella målningar i plexiglas, där ytor, färger och mönster framträder olika beroende på var betraktaren befinner sig i rummet. Det är en teknik som han arbetat med nu i sju, åtta år och som kan beskrivas som en sorts mellanting mellan måleri och skulptur. Det är verk av det slaget som nu visas i Göteborg.
– Jag har jobbat med ljus i tjugo år, med reflexion och absorbtion av ljus. Färg existerar inte utan ljus. Färg är ljus. Det här är resultatet av det. Plexiglas fungerar ungefär på samma sätt som fiberoptik. Ska du till exempel göra en gastroskopiundersökning förs en slang ner i magen och så kommer det upp en bild på en monitor. Då tror du direkt att det är en kamera där nere. Men det är det inte utan bara ljus som leds ner och reflekteras. Det beror på att insidan av den här slangen är som spegelglas så att ljuset studsar upp ungefär på samma sätt som vi ser, enbart genom ljusets återkastning.
Det får osökt en målare som Piet Mondrian i tankarna när man ser det geometriska mönstret i klara komplementfärger i dessa plexiglasmålningar. Det utlöser ett lätt skratt från Mikael Fagerlund, som berättar att han tidigare i år deltog på en konstmässa i Amsterdam med just galleristen Thomassen.  
- Det var väldigt roligt, eftersom chefen för Mondrianmuseet var där och köpte en av mina bilder.


Tredimensionella plexiglasmålningar av Mikael Fagerlund sedda från sidan. Foto: Britt Nordberg

Han är också glad över att ha fått tre verk inköpta av museet för konkret konst, Espace de l´art concret, i Sydfrankrike. Han har också verk på museer i Wien och Budapest, i Finland, Tyskland, Schweiz med flera platser. I Sverige bland annat på Göteborgs konstmuseum.
Men det är i Centraleuropa som Mikael Fagerlund mest ställer ut och där han tycker det finns en större förståelse för den icke figurativa konst han gör och de teoretiska resonemang den leder fram till. Han är ofta på väg till eller från någon utställning i Frankrike, Tyskland, Holland, Schweiz eller Österrike.  På golvet i ateljén står en stor lår som nyligen kommit med verk från Frankrike. I början på året var han en av tio utställare på Museum Villa Rot i Burgrieden-Rot i Tyskland, med Pipilotti Rist som mest kända namn. De sades ha det gemensamt att på olika sätt utnyttja transparenta ytor i syfte att undersöka hur gamla tekniker använts och används och deras släktskap med den nutida konsten. Senast i november hade Mikael verk med i en samlingsutställning på tema konkret geometri i Österrike.


Om konstklimatet i Sverige vill han helst inte säga så mycket mer än att det en längre tid nu varit väldigt inriktat på figurativ konst men att det finns tecken, tycker han, på att den trenden är på väg att vända. Det var på det nu nedlagda Galleri Oijens som han tidigare ställde ut i Göteborg och han tycker det finns anledning att se mörkt på framtiden för gallerierna.
Medutställaren på den nu aktuella utställningen i Göteborg, Anders Stolt, kallar sina verk för objekt, som vid första anblicken ser ut att vara keramikkrukor.
- Men i själva verket är de tillverkade av akrylfärg på tyg och papper, säger Anders. Det handlar om att jag återanvänder erfarenheten av ett mindre lyckat försök att bli keramiker i början av 90-talet. Samtidigt är det ett lite udda sätt att arbeta i stillebentraditionen.
- Vi är kollegor och respekterar varandras tankar om konst. Tanken med den här utställningen är att få en dialog mellan våra verk och ett samtal om vad måleri är, säger Mikael Fagerlund.

BRITT NORDBERG