Jonas Nerbe

Freud det bästa jag gjort

Jonas Nerbe - 25 år med musikteater

Västra Götalandsregionen
- Det här är det bästa jag gjort, säger Jonas Nerbe om sin gestaltning av Sigmund Freud i musikalen Freuds Cigarr. Foto: Mikael Silkeberg

Musikalen Freuds Cigarr har blivit en pyramidal succé för Stockholms Musikteater och förstås framför allt för dess upphovsmän, kompositören och textförfattaren Jan-Erik Sääf, huvudrollsinnehavaren Jonas Nerbe och regissören Andreas Boonstra. Efter massor av utsålda hus på Boulevardteatern i Stockholm har den turnerat i landet, senast som inlånad av Göteborgsoperan på dess scener i Skövde och Göteborg samt ett mindre antal orter i Västra Götalandsregionen. Fortsatt turnerande är att vänta och ännu en ny musikal är på gång.

Att döma av nypremiären på Freuds Cigarr i Skövde har pjäsen alls inte förlorat något vare sig i fräschör eller vitalitet. Den gick direkt in högt upp på min lilla lista över favoritmusikaler. Som musikalrecensent i musikteaterstaden Skövde (som ju förutom Göteborgsoperans Skövdescen också har Musikalen Revymakarna och Scenproduktion) ser jag de flesta av succémusikalerna i olika versioner. Genren är standardiserad för att uttrycka det milt. Och ifrån den slitna mallen avviker Freuds Cigarr på ett sympatiskt och välgörande sätt.
Den handlar som titeln anger om psykoanalysens fader och frontfigur Sigmund Freud. På ett stimulerande sätt presenteras hans idéer och hans biografi, sammanvävda. Det är gjort med intelligens och en stor portion humor, som inte är den ytliga humor som är vanlig från musikalscenen, utan det handlar om haha-upplevelser som ger aha-upplevelser. Alltså humorn som kunskapsväg, en av de allra bästa. Dessutom blir det så kul när skratten inte går på tomgång.
Musiken i den här musikalen är värd ett särskilt kapitel. Här finns spektrat, från music-hall, via tangon till brechtiga kupletter. Det finns till och med en allsång, där premiärpublikens fina tanter och farbröder skanderade  ”Jag vill ha sex” gång på gång, utan att det alls kändes plumpt.


- Nu jobbar vi med musikalen Anima, om det kvinnliga i mannen, säger Jonas Nerbe i samband med nypremiären på Freuds Cigarr på Göteborgsoperans Skövdescen. Foto: Bo Borg

Jonas Nerbe är strålande som Freud. Han är inne på scenen så gott som hela tiden. Han sjunger, spelar, dansar och allt annat som behövs för att skapa en maximal musikteaterupplevelse. Det går åt massor av trix för att hålla intresset och uppmärksamheten på topp. Nerbe använder dem alla utan att för ett ögonblick hemfalla åt publikfrieri. Han har en scenkarisma jag antar att många av hans kollegor avundas honom. Med den här rollen skapar han en ny genre i den (post)moderna musikteatern jag skulle vilja döpa till ”ståuppmusikal”.


Zenit träffade Jonas Nerbe (f 1963) efter nypremiären i Skövde och han berättar hur han började sin karriär:
- Det var som sångare i metalbandet Axid. Jag gillar kompositionshårdrock à la till exempel Deep Purple. Vi spelade tung rock i den genren. Redan då kände jag att det klassiska och hårdrock hängde och hör ihop. Men jag sadlade snabbt om.
1985-1990 jobbade Jonas Nerbe på Folkoperan i Stockholm i olika uppgifter. Sedan genomgick han en musikerutbildning i Wien under fyra intensiva år. Han spelade på många olika scener, bland annat Volksoper. Han kom att stanna sammanlagt sju år i Österrike och Tyskland.
- Nu är jag musikalartist och driver och är konstnärlig ledare för Stockholms Musikteater. Vi är en fri musikteatergrupp. Den enda i landet som jobbar kontinuerligt med modern musikteater.
Man har spelat till exempel Erik XIV med musik av Ture Rangström. I musikteatern är texten det centrala. De som inte helt kan smälta texten har musiken.
- Musiken har inga väggar. Den går rakt in som bilden. Rörelsen adderar ytterligare betydelsekomponenter.


Musikteater är svårt, dyrt och riskabelt.
- Vi gjorde en pjäs om Shakespeare. Och så Freuds cigarr. Och vi har spelat för utsålda hus i fyra säsonger nu.
När de spelade Shakespearepjäsen ”Jag, William” kom Björn Roslund, en vän till kompositören och textförfattaren Jan Erik Sääf  på besök efter en föreställning. Han var entusiastisk över det han sett och hört.
- Han sa: ”Ni måste göra en musikal om Freud. Han är på väg ut”. Så vi började plöja.
Freud förstod det där med språkets betydelse. Analys betyder ju ursprungligen ungefär; ”Tala, jag lyssnar”. Freud var banbrytande i det han vågade prata om kvinnors utsatta roll, incest och liknande brännbara frågor.
- Och han vågade blottlägga sig själv. Han använde sig själv och sina egna erfarenheter och drömmar i sin analyserande forskning. Till del är pjäsen en dramatiserad beskrivning, men innehållet blir allvarligare och mera angeläget för att det också handlar om dig och mig.
Mitt i allvaret är det en mycket rolig pjäs.
- Vi använder humor för annars når man inte människorna. Vi tar förstås Freud på fullt allvar, men skapar dråpliga situationer. På så sätt blir man både berörd och underhållen. Det ser vi som nyckeln till god underhållning.


Freud var en humanist i ordets goda bemärkelse.
- Han månade om de humanistiska värdena. Han var själv ett levande exempel på sin metod. Vi låter pjäsen gå ur bild i bild som i ett drömspel.
Det är en mycket bra och varierad musik i den här föreställningen.
- Musiken spänner över fältet från cabaret och schlager till opera. Musiken är smart, uttrycksfull och häftig.
Hur spelar man en sån gigant och legend som Freud?
- Jag har förstås läst en hel del om honom. Jag läser texten, sätter mig in i biografin och verken. Då blir jag rollen. Och det var något särskilt med Freud i den här pjäsen. Rollen är ju öppen för intryck hela tiden. Jag improviserar en hel del. Jag har jobbat med musikteater i tjugofem år och det här är det bästa jag gjort. Vi gör en vild Freud. Det blir någonting i hans ”det” som syns på utsidan.
Det är en krävande roll, två timmar oavbrutet sjungande och spelande.
- Det är här jag kommer till min rätt. Jag har jobbat mycket med mig själv. Jag älskar att få skaka om publiken och få kontakt. Inget ämne är för högt eller lågt att nå ut med.
Vad säger Freudexperterna?
- Flera undrar hur vi gjort för att få med så gott som allt man lär sig på hela det första året på psykologutbildningen.
Vad händer framöver?
- Vi jobbar med musikalen Anima, det kvinnliga i mannen. Den får premiär i Stockholm i februari. Och så ska vi turnera vidare med Freuds Cigarr. Vi ska också spela vidare med musikalen Judas i Stockholm. När vi turnerar med den kommer den nog också hit till Skaraborg.

BO BORG