Sten A Olssons stiftelse 15 år, utvalda stipendiater: Monica Englund, Jens Fänge, Annika von Hausswolff, Eva Hild, Jarl Ingvarsson, Maria Lindberg, Mikael Olsson, Ola Åstrand

”Det är mitt liv jag bearbetat hela tiden”

Monica Englund en av åtta i jubileumsutställning

Göteborgs konstmuseum
-Roligt att få vara med, tycker Monica Englund, en av åtta i Stenas jubileumsutställning. Foto: Britt Nordberg

Fotografen Monica Englund är en av fyrtio konstnärer inom bildområdet som fått Stena-stipendiet. Hon är vidare en av åtta som valts ut till den jubileumsutställning som gjorts med anledning av att Sten A Olssons stiftelse för forskning och kultur, som instiftat priset, fyller 15 år. Urvalet har gjorts av konstentreprenören Sune Nordgren i samarbete med Göteborgs konstmuseums chef Isabella Nilsson.

Jag frågar Sune Nordgren vad som avgjort urvalet.
- Det är ett helt subjektivt urval. Det var ett villkor för att jag skulle åta mig uppdraget. Jag har inte behövt ta hänsyn till något mer än det jag själv valt att prioritera – och jag har inte utsatts för några som helst påtryckningar. Är det sedan någon som klagar så kan de bara skylla på mig, säger Sune Nordgren via telefon innan detta nummer av Zenit går till tryck. Han tillägger:
- Jag har valt dessa åtta för att jag tycker att de är väldigt angelägna. Dessutom har jag ju valt utifrån ett urval. Alla 40 har ju gått igenom nålsögat en gång.
Han förklarar vidare att han valt utifrån olika kriterier vad gäller teknik och uttryck, även med hänsyn till kön och museets lokaler. Utställningen ska fylla museets moderna avdelnings tre etage.
- Det blir en stor utställning. Alla kommer att vara representerade med ett stort urval. Många har nya arbeten, men de flesta kollektionerna är en kombination av nya och äldre verk.


Paris 1963. Foto: Monica Englund

För att få Stenastiftelsens bildkonststipendium ska man ha någon form av anknytning till västkusten men oberoende av var i utvecklingen man befinner sig.  Monica Englund, som är en av tre utvalda som gör fotobaserade bilder, fick stipendiet 2002, har ateljé på Konstepidemin i Göteborg och står och funderar över ett bildcollage när Zenit knackar på oanmäld för en intervju.  Hon är lätt omtumlad efter beskedet att hon själv ska svara för minst en av långväggarna i konstmuseets moderna avdelning men också av att ha fått beskedet  relativt sent.
- Jag fick brev i början på sommaren och  förstod att jag var en av nio som valts ut till utställningen. Det är klart att jag tyckte det var jätteroligt.
Sedan dess har en av de ursprungligen nio utvalda konstnärerna fallit ifrån så nu är de åtta, fyra kvinnor och fyra män.
Senast man såg en större utställning av Monica Englund var 2008 i Strömstad, som årets konstnär på Lokstallet, där man bland annat kunde se hennes unika bilder på Led Zeppelin, Ian Anderson och från en konsert med Jimi Hendrix, som dog strax därefter.
Vad av allt hon gjort och gör som kommer att vara med nu i Göteborg är hon ännu inte fullt klar över när detta skrivs.
- Hon har ju hållit på så länge så det finns hur mycket som helst att välja på. Det blir mycket av hennes collage, säger Sune Nordgren.


Sjufffdliljor 2011. Collage av Monica Englund

Det finns ett antal tydliga perioder i Monica Englunds långa konstnärsbana bakom kameran och i mörkrum. Det började med bilder på barn som kom att bli en del i temat Livstycken. En period var hon intensivt engagerad i att göra förlossningsbilder, som blev till böcker. Mycket har handlat om självporträtt och på senare år har hon skapat närgångna sensuella bilder av växter under samlingsnamnet Persefonetid. Det är bilder hon till en början gjort på traditionellt sätt på fiberpapper. När hon sedermera lärde sig den både tidskrävande och omständliga processen att göra gummitryck har hon utgått från negativ av de på traditionellt sätt gjorda bilderna med resultat att varje bild blir unik.



Idag är kameran inte längre Monica Englunds främsta arbetsredskap utan snarare sax och lim och djupdykningar i arkiv, som är överfyllda av bilder efter en så lång yrkesverksamhet.
Efter maken och kollegan, fotografen och författaren Lars Johanssons död har hon ”slaktat” det analoga mörkrum de hade tillsammans, har städat ut lukten av alla kemikalier, som hon uttrycker det.
- Det kändes så jobbigt att gå tillbaka till det när Lasse var borta, säger hon.
Det betyder inte att hon övergått till att göra bilder digitalt.
- Det vägrar jag, är helt ointresserad av att jobba på skärm.  Inga av mina collage är digitala. Jag klipper och klistrar och bearbetar aldrig digitalt.  Jag vill känna med händerna, det sensuella. Jag skulle aldrig kunna göra collage i en dator.


De collage som uppstår under hennes händer beskriver hon som helt oförutsägbara.  
- Jag samlar på allting, har en massa klipp från tidningar och från allt möjligt. Klipper och sorterar i olika plastfickor. Det kan vara tidningsklipp, tapetfragment, vad som helst. Det blir så småningom en bild men jag har ingen aning om vad det handlar om. Jag tänker inte när jag gör collage. Jag bara börjar och sen får det visa sig vad det blir. Vad det handlar om får andra fundera över. Men det är väl det gamla vanliga. Jag har förstått att jag hållit på att bearbeta mitt eget liv hela tiden.
- Efter Lasses död hamnade jag som i ett vakuum.  Jag bearbetade sorgen bland annat genom att göra en utställning om honom.  När jag så fick Hasselblads Grez-stipendium fortsatte jag plåta växter, framför allt kastanjer. Det var jätteroligt att jobba där. Det var när jag var där som jag fick veta att jag fått Stena-stipendiet och jag vägrade tro på det.
Icke att förglömma har Monica Englund också varit teaterfotograf för Göteborgs Stadsteater. Det började med Jösses Flickor 1975.
- Jag frågade regissören Margita Ahlin om jag fick komma på en repetition och fotografera. Det fick jag. Det blev till sist en tjock pärm. När Uno Myggan Ericson (dåvarande presschef) fick se den ville han ha bilder till programmet.
Det blev början på tolv år som frilansande teaterfotograf inför föreställningar tills Monicas kompromisslöshet satte punkt.  Resultatet, 25 pärmar fyllda med bilder från Göteborgs teaterscener, finns inte på museum i Göteborg utan på Sveriges Teatermuseum i Nacka, det enda som var villigt att alls betala för samlingen. Vilken fadäs för Göteborg!

BRITT NORDBERG


Fotnot:
2011 års Stena-stipendiat tillkännages den 2/12 med utställning i Stena-salen, som pågår till 29/1.
Bilder av Monica Englund kommer också att visas på ArtPhotoCollection på Hedåsgatan i Göteborg med vernissage den 21/1 2012.