Gunnel Jonasson

Gunnel Jonasson - särling med unika insikter

Konst med laddade minnen


Ibland ställs vi inför bildkonst, som träffar rakt i hjärtat och som på ett oförklarligt sätt håller fast oss under lång tid. Innehållet kan vara av olika art och vara fullt av hemligheter, magi och bära på en särskild stämning eller en märklig färgbehandling. Det kan ställa frågor som får våra invanda värderingar att gunga. Ofta handlar det om djupt existentiella spörsmål. I varje tid och kultur finns särlingar och konstnärer som är helt ensamma i sitt uttryck, som har ett ursprungligt förhållande till natur, tradition och historia och verkar hämta sin kraft ur ”folksjälen”.  Mest kännetecknande för denna konst är att den närs av väl förankrade traditionella föreställningar och ett djupt mänskligt perspektiv, som i bild kan anta mytens form. I det primitivt enkla och nära finns lösningen till de stora livsfrågorna och denna konst blir gripbar och kännbar, utan att vi behöver förklara.

Gunnel Jonasson från Heestrand i norra Bohuslän har länge varit en konstnär som förmedlar denna känsla av insikt om det fundamentalt mänskliga. Hon är uppvuxen i en skepparfamilj i en släkt med traditioner flera generationer bakåt i trakten. Hon har alltid levt nära havet med båtar, olika väder och vind i ett ständigt växlande ljus. Som barn målade hon som en besatt på allting hon kom över: påsar, kartonger eller omslagspapper. Bättre papper var otänkbart och slösaktigt att inhandla i den kärva bohuslänska miljön.
Eftersom familjefadern ofta var till sjöss fick resten av familjen med mor och två systrar sköta allt praktiskt på landbacken utan rinnande vatten och andra bekvämligheter. Mycket tid gick åt till att längta efter den ständigt sjöfarande fadern. Det finns tidiga starka barndomsminnen av denna längtan i bilder med båtar, hav och människor i märkliga storleksförhållanden. Många minnen och synintryck har etsat sig fast för evigt. Ofta återkommande motiv är människor i farkoster och porträttbilder på finklädda småflickor. Hennes uppfattning och återgivning av landskapet har alltid varit unikt.
- I ett av mina allra första färgminnen sitter jag alldeles stilla på den branta kökstrappan och får inte röra mig för mamma av rädsla för höjden och fallrisken. Jag var nog bara ett par år. Plötsligt ser jag naturens alla färger och deras innebörd och mening. Allt sjunger och gnistrar omkring mig. Som litet barn fick jag en märklig insikt i färgens hemligheter och det är egentligen denna färgupplevelse som jag berättar om i bild efter bild ännu idag.



Intresset för bilder fanns där alltid slumrande, men stimulerades ytterligare i vuxen ålder genom konstnären Reinar Wikströms undervisning och genom möjligheten att studera Göteborgskoloristerna på nära håll i privatsamlingar. Periodvis har hon varvat arbete i hemmet och inom konservindustrin med kortare intensiva studier vid Gerlesborgsskolan och Hovedskous målarskola i Göteborg. Ibland har måleriet tagit all tid och kraft för att sedan följas av intervaller, då hon inte haft lust att röra vid färg och pensel.  Hon snappade upp lärdomar på olika ställen och försökte konsekvent undvika det snabba och ytliga.
Gunnel Jonasson arbetar idag främst i akryl och krita och motivvärlden skiftar starkt med landskap, stilleben, människor, djur, visioner och drömmar. Ofta bygger målningarna på sekundsnabba tidiga bildminnen, som fastnat på näthinnan. Alla bilder ser så självklara ut och verkar ha tillkommit snabbt som i trance, men istället är det tvärtom. Hon har alltid slitit med måleriet och mödosamt trevat sig fram till en lösning, men den stränga självkritiken har lett till att många bilder kasserats eller stoppats undan som ofullgångna. Hennes närmaste har ibland lyckats rädda viktiga delar ur produktionen från soptunnan.
 Det är tyvärr bara ett fåtal bilder som blir godkända och de är alla laddade med en märklig magi som håller fast betraktaren. Hon vill egentligen inte berätta någonting genom bilden utan istället förmedla en viss känsla för ett exakt ögonblick, då slumpen, ljus och färger har ingett henne omvälvande upplevelser. De starkaste minnena från den tidigaste barndomen kan hon återkalla när som helst som en filmremsa. Från bostaden i det gamla skärgårdshuset från sekelskiftet ser man ut över rännan innanför Dannemark och Hornö och hon känner vattnen väl eftersom hon som 7-åring fick ro omkring i öppen eka utan vuxnas inblandning.  I bilder med båtar och människor är farkosterna alltid små medan besättningen har ett oproportionerligt format.
- Jag såg ju alltid båtarna uppifrån huset  med ett annat perspektiv och då blev de så små. Hela bildlösningen tvingade däremot upp människorna i en annan storlek. Mitt måleri är egentligen ingenting som har med känslor att göra, men jag har haft färg inom mig sedan barndomen och har upplevt en besjälad natur som jag arbetar med i ständig kamp med färg och formproblem. Det är ett verkligt slit. Jag blir sällan nöjd och det är alltid svårt att få ihop tillräckligt många bilder för en utställning. Ibland känns det som om jag bara håller på med kärringmåleri. Här runt Gerlesborg finns många kollegor att bli inspirerad av, men en av mina viktigaste förebilder har ändå alltid varit Paul Klee för hans magiska och osannolika färghantering.



Det har varit svårt att locka henne med en separatutställning men i somras deltog hon i samlingsutställningen ”Sju konstnärer i Bohuslän” på Galleri Gullmarn utanför Uddevalla med kvinnliga konstnärer verksamma runt Gerlesborg. I de stora luftiga lokalerna samsades Margareta Blomberg, Kerstin Grundberg, Christina Ärlestig, Elsa Agélii, Birgitta Eriksson Fast, Marianne Sterner och Gunnel Jonasson alla med stark profil och tydlig identitet. Birgitta Ödesjö Haglund på Galleri Gullmarn som drivit galleriet sedan 1984 med stor uppmärksammad tillbyggnad 1992 framhåller utställningen som en riktig publikdragare:        
- Det blev en riktigt folkkär utställning eftersom det handlade om några väl kända kvinnliga konstnärer runt Gerlesborg. Alla var så bra var och en på sitt sätt, men jag märkte samtidigt att många besökare blev fascinerade och tagna av Gunnel Jonassons bilder. De är alltigenom ärligt och öppet gestaltade och hon frestas inte att slå in på den lätta vägen. Utan att hon vet hur eller varför hon träffar rätt i det mänskliga och många blir djupt berörda.
Gunnel Jonasson vågar vara oerhört personlig och kompromisslös i sitt arbete och hon framstår som helt äkta och genuin i sin konst. Hon sneglar inte åt något håll och har på sitt stillsamma sätt skapat bilder av betydelse för västsvensk konsttradition. Konstens särlingar är konstnärer som med sin envishet och obändiga kompromisslöshet alltid gett oss de bilder som berört oss mest under olika tider.
 
GUN HELLERVIK