CIRKUS CIKÖR

Artisteri på hög nivå med leken som grogrund

 

 

 

Wear it like a crown – Stora Teatern, Göteborg – januari och februari 2012
Anna Lagerkvist som Mistress of Mayhem på kinesisk påle. Foto: Mats Bäcker

När Stora teatern byggdes ondgjorde man sig över att byggnaden placerats utanför stadsgränsen, inte som en krona i stadens mitt som den kommit att bli.  Och kommunen bör få en eloge för att den vågat denna satsning för Pustervik att arbeta vidare på att vara Nordens främsta gästspelsscen för teater, dans och gränsöverskridande scenkonst, som kulturnämndens ordförande Thomas Martinsson yttrat inför invigningen.

Lämpligare invigningsföreställning än Wear it like a Crown kan man väl därför knappast tänka sig i betydelsen att bära sitt risktagande som en krona. En signal också för det gränsöverskridande som varit Pusterviks signum.  Så nu lyser Storans fasad åter välkomnande.  Det krävs att dra uppmärksamheten till sig när det handlar om en så lång spelperiod som en hel månad.  Hela 24 föreställningar är nämligen inplanerade mellan 11/1-11/2 av nycirkuskompaniet Cirkus Cirkörs bejublade föreställning från 2010.  Och premiärkvällens publik i Göteborg var i alla fall inte sen att haka på jublet.


David Eriksson och Fouzia Rakez i avancerad pingpongduell. Foto: Mats Bäcker

Det är inte ofta det bjuds cirkus i en sådan inramning. Det säger en del om denna konstforms ökade status inom scenkonsten, från tält till gyllene salong. Så handlar det heller inte om cirkus i traditionell mening.  Nycirkusen har uteslutit djurnummer,  anammat de traditionella cirkusdisciplinerna och utvecklat dem på en bädd av filosofiska och existentiella undertoner, ibland har man till och med bakat in en berättelse i det våghalsiga artisteriet.  Cirkus Cirkörs direktör och en av skaparna, Tilde Björfors, har inför olika forum i Göteborg passat på att berätta om hur det hela började i mitten på 1990-talet efter en Paris-resa. Mölndals museum har hakat på med en utställning.  Nycirkusen har med andra ord intagit Göteborg, en stad som Tilde Björfors förvånat konstaterar att man tidigare mest farit förbi på sina turnéer i och utanför Sverige. Lokalbrist har varit orsaken. Så nu tas skadan igen med en spelperiod som också den kan gå under mantrat ”allt är möjligt”.


Henrik Agger och Louise Bjurholm i en dialektisk pas de deux. Foto: Mats Bäcker

Föreställningen Wear it like a Crown, den sista i en triptyk, skiljer sig från tidigare genom att den mer eller mindre improviserats fram utan manus.  De sex artisterna är särskilt utvalda för att var och en kunna axla en roll som förstärker det individualistiska i denna konstform. De har gått med på att ”utsätta sig för en riskfylld process” i sökandet efter den mänskliga själen,  som nu slutligen nått hjärnan med sina två halvor.  Drivkraften är att våga ta risker och att se möjligheter. Det blir en föreställning som man kan säga handlar om den lekande människan (homo ludens), bejakande sin högra hjärnhalva, som med humor och ödmjukhet vågar sig fram till och även passera den yttersta gränsen för sin förmåga.  Och dit är det långt hos dessa fantastiska aktörer, där Henrik Agger med sin röda tuppkam och röda mobila soffa fungerar som en blandning av konfrencier och magiker men också som trygg partner i cirkusens egen pas de deux med den bräckliga Louise Bjurholm i oskuldsfullt vitt.  Anna Lagerkvist, med teater och cirkus i blodet sedan barnsben, har utvecklat en mästerlig förmåga att formligen dansa upp och ner på en så kallad kinesisk påle, först förankrad i scengolvet och senare fritt hängande.  Resultatet av både hård,  riskfylld och  kompromisslös  träning som är en del av dessa artisters vardag.  Risken för skador är stor. Så har hon också fått ersätta Shanon Savage av det skälet.  För scenens gycklare David Eriksson är det stora risktagandet bland annat att försöka lägga ännu en pingisboll till sin fullkomligt obegripliga färdighet i att jonglera ett oräkneligt antal bollar med munnen och mellan sig och den följsamma Fofo Rakez.


Motorsågsjonglören Jesper Nikolajeff med nerver av stål. Foto: Mats Bäcker

Ett imponerande artisteri där hjärtat inte når halsgropen som det gör när den samurajmaskerade Jesper Nikolajeff jonglerar med motorsågar eller kastar knivar mot en roterande dam ur publiken (som det tycks) och som avtackas med en bukett avloppssugar, som det också jonglerats med.   Till magin i denna föreställning hör att artisternas alla entréer och sortier till och från den egna rondellscenen kräver att en mobil dörr kommer på plats, även om det går lika bra utan. Symboliskt om något. 

BRITT NORDBERG


FAKTA
Sen: Pustervik på Stora Teatern
Föreställning: Wear it lika a Crown av Cirkus Cirkör
Idé och regi; Tilde Björfors
Musik och sångtext: Rebekka Karifjord
Kostym: Anna Bonnevier
Ljusdesign: Ulf Englund
Koreografer: Molly Saudek och Cilla Roos
Artister: Henrik Agger, Louise Bjurholm, David Eriksson, Anna Lagerkvist, Jesper Nikolajeff,  Fouzia (Fofo) Rakez