Ditte Johansson, glaskonstnär - textilt glas

En korsning mellan textil och glas

 

 

Röhsska museet – Konsthantverksstafetten #12 pågår till 29/1 2012
Konstnären Ditte Johansson

Vad är det vi ser? Det ser ut som stickade föremål, men reflexerna och glanserna är annorlunda. Trots att de ser ”fel” ut känns de helt rätt. Men det skapas en oro, den där osäkerheten som bär så många öppningar och kreativa tankar.
Utställningen visar sig vara den tolfte och sista i den så kallade konstnärsstafetten.  Det innebär att man från museet bett konsthantverkare välja varandra och motivera sina val.

Den förre utställaren träskulptören och målaren Thomas Brolin  har valt  glaskonstnären Ditte Johansson i Göteborg. Jag frågar Thomas varför han valde Ditte:
– Hennes arbeten berör mig så starkt. Jag kommer inte undan dem. De drabbar och oroar. Det finns en sårbar känslighet i de historier verken berättar. Historierna är inte bara innehåll, de finns med som en del av hennes hantverk.
När jag står i utställningen förstår jag vad han menar. Det här är en utställning som tar tag.


Tråden, skulptur i textilt glas av Ditte johansson

Utställningen kallas ”Positioner”:
– Det handlar om både konkreta rum och abstrakta platser. Jag valde tre av mina glasobjekt, som fick fungera som grundpositionerna.   Utifrån dem ville jag bearbeta utgångsverken och genom att experimentera mig fram hitta nya uttryck och tekniker som intresserar mig, berättar Ditte Johansson.
De verk hon valde att utgå ifrån har fantasieggande former och namn som Lodjursöga, Tigertass och Strumpbyxor.


Strumpbyxor?, skulptur i textilt glas av Ditte johansson

Ditte Johansson är textilkonstnär i grunden. Hon har sin utbildning från HDK, linjen för design och konsthantverk där hon efter fem år fick sin examen 1996.
– Som textilkonstnär var jag intresserad av att jobba med transparenser och reflektioner.
Det var när hon gick på en glaskurs ” Experiment med glas” hon tyckte att hon hittat ett nytt material som bättre än textilen kunde gestalta hennes konstnärliga visioner.
– Jag är inte intresserad av glas i största allmänhet. Jag ville få med mig det textila och textilens begreppsvärld in i glaset. Jag ville helt enkelt föra med mig min textila bakgrund in i glasets värld.
Hon sökte en korsning mellan materialen som kunde föra henne vidare. Hon är intresserad av de textila tekniker som fogar ihop, flätar och binder samman. Och det, menar hon, kan man inte bara göra i textila material utan även mera abstrakt  i språket. Hur skulle de fungera i glas?


Lodjursögon, skulptur i textilt glas av Ditte johansson

Det fanns inga färdigutvecklade metoder så hon fick själv börja leta, forska och experimentera. Hon behövde ett glas som var som tråd. Efter ett intensivt sökande hittade hon en firma som hade en sorts spunnen glasull. Dessa trådar behöll trådformerna även efter bränning. Det är inte vanlig isoleringsglasull, utan en specialvariant som används till isolering av kablar och branddörrar. Hon köper stora trådrullar med glastråd som obränd är tjock som lillfingret.
– Jag hade hittat ett material som hade textilens närvaro och handens känsla, fast i glas. Just mötet mellan de två konsthantverkstraditionerna gav mig arbetslust och skaparglädje. Jag kallar min metod ”textilt glas”.


Vy över Ditte Johanssons utställning

Hon använder tråden som om den vore ett textilt material. När de stickade eller virkade arbetena bränns försvinner liksom ullen ur glasullen och kvar blir ett föremål i vitt eller transparent glas. Hon har ännu inte hittat ett sätt att färga tråden.
– Föremålen blir spröda och känsliga. Det passar mig perfekt för jag strävar efter en ömtålighet i uttrycket.
Textilen är ett material impregnerat av den låga värderingen av det kvinnoarbete det av tradition har varit. Det har en lång sådan tradition.


Klänning, skulptur i textilt glas av Ditte johansson

–Det ger mig en stark känsla för den textila världen. Den traditionen blir ett verktyg för mig i mitt skapande och den blir en del av föremålens berättelser. Jag är uppvuxen i en textil miljö så textilen blir ett sätt att gestalta hur det är att vara människa här och nu.
Hon berättar att hennes skapande styrs av ett underdogperpektiv som driver henne. Och hon är uppvuxen i en miljö där själva arbetandet är ett värde. Hon gillar ”låga” material, men hantverket ska vara på topp.
–Jag sitter inte på min kammare och tänker ut vad jag ska göra. Jag jobbar mig fram till det.
Idén och görandet växlar hela tiden. Hon gör ofta skulpturer som bär drag av kläder. I mina händer och med min teknik blir det ett mellanting mellan kroppslighet och hängande textil. I det mellanrummet kommer fantasin i rörelse.


Ditte Johansson

Hennes verk, hon föredrar att kalla dem för objekt hellre än skulpturer, liknar strumpbyxor, klänning och hjälm.
– Jag har utgått från textila verk och gått vidare från det, försökt se dem från andra positioner.
Hon arbetar ofta med platsspecifika installationer.
– Jag vill visa relationer och ta reda på de rumsligheter jag kan utnyttja för mitt uttryck. Jag tänker inte i första hand på de enskilda objekten utan på upplevelsen och känslan. Jag vet exakt vilken känsla jag vill gestalta, jag kan bara inte sätta ord på den. Men den ger sig till känna i mina arbeten.
Det är väl det som är själva konsthantverkets själ.
Ditte Johansson jobbar närmast med en utsmyckning på ett äldreboende på Hisingen. Och hon har börjat förberedelserna för en separatutställning i Norge.
TEXT OCH FOTO: BO BORG