Lady Macbeth från Mzensk

Dödlig passion
till busig musik

Göteborgsoperan 4 feb–14 april 2012
Gitta-Maria Sjöberg som trånande Katarina i Sjostakovits opera Lady Macbeth från Mzensk. Foto: Mats Bäcker.

Dramats Lady heter Katarina och berättelsen bygger på en kortroman av den ryske författaren Nikolaj Leskovs. Katarina är hustru till en storgodsägare på den ryska landsbygden, ett hushåll fullt av tjänare både ute och inne. Själv har hon ingen som helst uppgift i huset, har inte ens lyckats få barn under fem års äktenskap, och sjunger ut sin tristess och besvikelse över en tillvaro utan mening.  Svärfadern hånar henne för barnlösheten och maken reser bort i affärer efter att ha avkrävt henne trohetslöfte med en kyss på madonnabilden. Låter inte så särskilt kul. Men. En ny arbetare har kommit till gården med rykte om sig att vara en riktig kvinnokarl. Katarina lägger beslag på honom och så är karusellen igång med passion, våldsamma kärleksscener, prygel, mord och svek. Och Sjostakovitj måtte haft roligt när han skrev denna busiga musik, som dock fick Stalin att vända tummen ner och fördöma operan både för dess kaotiska musik och sexuella våld.  Och nog är det en musik som hänger med i de skiftande stämningarna på scenen, varierar i takter och stilar, kastar sig styrkemässigt från sköraste blåston och luftig folkton till full styrka med en blåssektion som då och då dyker upp på första radens balkong. Kreativt och humoristiskt. Som också kan sägas om ridån med sin parafras på Andy Warhols soppburkar men med etiketter på ryska som säger svampsoppa, av samma skäl som programmet pryds av en förförisk flugsvamp.

Med stor självklarhet har regissören Graham Vick och scenografen Paul Brown förlagt dramat till ett nutida förmöget men närmast slavdrivet gods, som går i trendigt vitt, från minkpäls och köksinredning till Volvobil i garaget och brudklädda kammarjungfrur. Undantag är sängkammarens illrosa svävande dubbelsäng. Göteborgsoperans tekniska möjligheter tas tillvara med stor lust och fantasi, inte minst när den stora kören ska ges plats och tillhörighet i handlingen. Man roar sig med att placera ett stående knull i en grävskopa och låta en cementblandare stjälpa sand i en grop i garaget som blivit grav för de två män som blir passionens offer.


Gitta-Maria Sjöbergs fysiska utlevelse som den kärlekstörstande Katarina är både rörande och komisk. Foto: Mats Bäcker.

Gitta-Maria Sjöberg agerar med så stark intensitet ut sin blinda kärlekshunger att det passerar gränsen till det komiska, särskilt när hon liggandes på diskbänken drömmer våta drömmar om nakna karlar under dusch. Inte lätt att sjunga i alla de ställningarna. Men det går för det mesta galant för denna framgångsrika sopran från Trollhättan. Mats Almgren som svärfadern Boris sjunger med rejäl pondus och vacker bas och Pär Lindskogs ljusa tenor stämmer väl till rollen som erotisk pajas.


Gitta-Maria Sjöbergs Katarina och Pär Lindskogs Sergej i första mötet bland gårdens alla arbetare. Foto: Mats Bäcker.

Man kan mitt i denna satir läsa in en uppgörelse med patriarkala strukturer, om att pengar inte garanterar lycka och att klassolidaritet får stå tillbaka för lojalitet med härskaren men här skrattas också åt prästerskapet och åt en poliskår som ”måste fiska i grumligt vatten för att få ihop till skatten”. Det blir till rena farsen och om regissören i det som vanligt matnyttiga programmet säger sig hylla skrattet så lockade han i alla fall allt mer fram mitt och fler med det. Så missa inte detta!
BRITT NORDBERG


Scen: Göteborgsoperan
Opera: Lady Macbeth från Mzensk av Dmitrij Sjostakovitj
Libretto: Sjostakovitj och Alexander Preiss efter Nikolaj Leskovs berättelse
Dirigent: Thomas Sanderling
Regi: Graham Vick
Scenografi, kostymdesign: Paul Brown
Ljusdesign: Giuseppe di Iorio
Koreografi: Ron Howell
Solister: Gitta-Maria Sjöberg, Mats Almgren, Joachim Ottosson,   Pär Lindskog, Carolina Sandgren, Iwar Bergkwist m fl
Göteborgsoperans kör och orkester
14 föreställningar ges 4/2–14/4 2012