GALLERIROND våren 2006 Zenit, kulturtidningen i väst



Ekelöf ger en bild av 1900-talet

 

 
Henric Holmberg läser modernistens dikter till marimba
"Författaren Elisabeth Rynells råd att ta med en flaska vin och läsa Ekelöf i naturen blev en nyckel till att koppla loss respekten..."
 
Nu när vi är inne i 2000-talet talar vi om 1900-talet som vi inte gjorde helt nyligen. Då talade vi om 40-talister etc., nu behöver vi göra en bild av 1900-talet. Där är Ekelöf central. Det säger Henric Holmberg som satt ihop ett program på diktaren Gunnar Ekelöf.
– Han var akademisk i sitt sätt att arbeta och skriver om kollektivet som individualist. Han är emot den moderna storskaligheten, emot ideologi och religion. Han försöker hitta en nivå som är under tankesystemen.
– 1900-talet bestämdes av tankesystem.1800-talet av religionen. Han försöker hitta en sanning under som är djupare. Då söker han meningslösheten för att hitta något meningsfullt och komma under alla vackra ord och vackert tal.

Bytte kurs flera gånger
Henric Holmberg sysslade i ett år med att sätta ihop programmet.
– Om man ska tolka honom måsta man tala om perioder som hos Miles Davis och Charlie Parker. Nästa diktsamling bryter med den tidigare. Han byter kurs fyra fem gånger i sitt liv.
I Ekelöfs diktning på 1940-talet hittade Henric Holmberg ett spår som han vill följa.
– På 1950-talet var han mer absurd (Strountes, 1955), det har jag inte med, inte heller 1960-talet med den mystiske Fursten av Emigión (Diwãn över fursten av Emgión, 1965).
– Det är den klassiska perioden, mest diktsamlingen Non Serviam, som jag tar fasta på. Där skriver han dikter som kommentera varandra och ibland samma ord som han tornerar på olika sätt.
– Det låter pretentiöst att säga att han söker meningslösheten. Han suckar och säger "tänk om det vore någonting annat", "jag vill skriva något annat än vad det blir". Så tänker man ofta, jag vill göra något annat.
– Alla har denna önskan om att göra något annat. Vi har en frihet som vi sällan använder oss av. I bland reser vi oss upp ur fåtöljerna och gör något annat. Men de flesta människor gör det inte. Men han söker:"…vad jag menar, vad jag vill är något annat" (här citerar Henric Holmberg Gymnosofisten ur Non Serviam, som är med i programmet).
– Det tror jag är något allmänmänskligt, fortsätter han.

Men Ekelöf kommer inte fram till "det andra"?
– Föreställningen beskriver en båge, han är otålig i början men efterhand uppnår han försonlighet som har med åldrandet att göra, acceptans och förtrolighet.

Får nyckeln till förståelse
Henric Holmberg får en helt annan ingång till Ekelöf när han besöker ett seminarium och lyssnar på ett föredrag av den norrländska författaren Elisabeth Rynell som läser en lång betydande dikt kallad Absentia animi.
– Hon säger att man ska ta en flaska vin och gå ut i naturen och läsa den, då upplever vi den på ett annat sätt. Den är slirigt skriven som bara en berusad person skriver. Gunnar Ekelöf ändrade ofta i sina dikter även till nyutgåvor.
– Dikterna är öppna, de var inte färdiga. Det gjorde utgivarna rasande.
– Han drack alkohol varje dag i sitt liv. Det ingick i hans liv. Att tänka sig att den dikten har med berusning att göra, det är nyckeln till att förstå den. Det är en rolig ingång och välgörande, understryker Henric Holmberg.
Kasten i dikterna blir helt naturliga.
– Han tar om, skriver i tanken, stakar sig. Plötsligt är allt solklart och han har världens teori och ser klart.

Du har själv prövat rådet?
– Det är klart. Det var som att Rynells uppmaning att dricka ett par glas vin kopplade loss det respektfyllda. Att vara lika berusad som han, det öppnade befrielsen. Det gäller inte generellt men dikterna skrivs medan man läser.
– Han är närvarande. Det är inga rim. Det är som att han sitter vid ens sida och lägger fram papper efter papper när man läser. Hans närvaro gör det roligt att som skådespelare läsa dem högt, säger Henric Holmberg.
– Jag kom på: Jag skulle göra dem som de skrevs. "Endast som vittne finns människan till", Ta och skriv. Det är ett slags uppmaning han säger till sig själv.

Varför har du valt att göra programmet med musik?
– Att ha musik till är inget ovanligt. Jag såg en kille spela marimba på stan och tyckte det fanns en likhet. Det har med text att göra. Det är en klaviatur som ett piano men medan pianisten sitter med ryggen mot publiken ser man spelet tydligt. Det är som man säger en mening, att lägga ut en text. Sen är det väldigt vackert.
– Det finns en likhet mellan att säga dikterna och spela en fras.
Henric Holmberg talade med Musikhögskolan och fick kontakt med Daniel Berg, utbildad marimbist med en internationell profil. Han har en repertoar för marimba (en afrikansk xylofon med stämda träplattor, föregångare till vibrafonen) och har givit ut en skiva.
– Vi jobbade i våras och han spelade olika saker för mig. Det måste vara 1900-talsmusik, det går inte med Chopin, inte heller med Bach. Ekelöf är modernist, då ska det vara nutida musik. Daniel Berg spelar mycket, verk av Miklós Maros, Ole Lützow-Holm, John Cage och Sergej Dimitriev.

Du säger att åldrandet gav försonlighet. Men Ekelöf (1907–1968) var ju knappt 40 år när han skrev Non serviam?
– Han var tidigt gammal och levde hektiskt i början. Han föddes i en förmögen familj i Stockholm och levde ett dandyliv i Europa, gick i skräddarsydda kostymer och hade uppassare och förde ett intellektuellt liv. Han studerade asiatisk filosofi och grekisk kultur, bodde i Paris och London, berättar Henric Holmberg.
– 1932 förlorade han förmögenheten i Krügerkraschen och spekulationer. Han blev utfattig. "Ett helvete men det gjorde folk av mig", sa han. Han bosatte sig i ett torp på Hölö i trakten av Södertälje. Han började skriva dikter här och skrev recensioner i tidningarna.
– Han fortsatte med sitt aristokratiska sätt som om han fortfarande hade de rika vanorna. Att han var alkoholist grundlades tidigt då han gick ofta på restaurang. Gunnar Ekelöfs far dog när han var åtta år och han hade dålig kontakt med modern.
 
 
Genomskådande hädare
I vänkretsen framträdde han som en hädare, något som framgår av Olof Lagercrantz Ekelöfbiografi Jag bor i en annan värld men du bor ju i samma, som Henric läser ur.
– Han kunde säga kuk och fitta när han var full varje kväll. Han kunde ringa och säga upp bekantskaper. Alla visste att han hade ett jävla sätt och kunde säga elaka saker men det var en genomskådande människa som alla tyckte om.
Ekelöf hade överklassuppfostran men tillhörde aldrig det konstnärliga etablissemanget.
– Vännerna hade ett helvete när han skulle hålla invigningstalet i Svenska akademien 1958. Han var tvungen att ta några ordentliga supar men det fick inte bli för många. Han gick sällan på akademiens möten, säger Henric Holmberg. Gunnar Ekelöf gjorde aldrig något annat än att skriva.
– Han hade inga nervförutsättningar att ha ett vanligt yrke.
Han var gift tre gånger, den första hustrun erövrades av poeten Karin Boye. Sedan gifte han sig med Nun Flodqvist, sist med Nuns syster Ingrid. Med henne fick han en dotter Susanne som bor i Frankrike och är översättare.

Har inte Ekelöf varit ganska "ute" de senaste tio- tjugo åren?
– När det kommer pocketutgåvor säljer de i 100 000 ex. Allmänt kallas han den största poeten under 1900-talet. Strindberg har också haft vågor, det måste sjunka undan, avslutar Henric Holmberg.

Sex gånger i höst
Föreställningen Ekelöf spelade inte marimba!, som kallas en konsert, är på en timme och en kvart. Ibland går diktläsandet ihop med musiken, ibland är det var för sig. Det är två olika språk som förenas.
Efter två provföreställningar på Skillinge Teater i somras är det urpremiär 12/9 på Studion i Stadsteatern, där den ges sex gånger i höst.
– Fyra var inplanerade men lärare från skolorna ringde så det blev två till. Kanske fortsätter vi på musikfestivaler nästa år.
 
 
Jan Bergman JAN BERGMAN
 

Mångfaldigande och utnyttjande av text och foto är ej tillåtet utan upphovsmannens tillåtelse.
Copyright text och foto: Jan Bergman