Margareta Fürst

Gobelänger och akvareller av Margareta Fürst

Det lågmälda är hennes signum

Götene konstförening 12.2–3.3 2012
Margareta Fürst Foto: Agneta Oledal

Margareta Fürst visar akvareller och gobelänger. Det är framför allt gobelänger som är hennes specialitet och signum.
Gobeläng är en klassisk vävteknik,  ett fritt vävsätt som innebär att hon lätt kan anpassa sitt bildspråk, utan att göra våld på det organiska. Hon arbetar med tunna trådar som hon färgar själv. Hon jobbar på samma sätt som t ex pointilisterna i måleriet. I stället för att använda garn i en viss nyans lägger hon garn i starkt kontrasterade och klara färger intill varandra som i stället för att blandas förenas i betraktarens ögon.

 

Det är effekter som kan åstadkommas i andra tekniker. Men få, om några, har den stilla kraft och värme som en bra gobeläng kan få.
– Jag kan göra bilder, men jag är inte så bra på att prata om dem.
Så inleder Margareta Fürst vårt samtal på sitt försiktiga och lågmälda sätt.  Och just lågmäld är ett ord som återkommer i intervjun och framför allt i hennes bilder. 
– Jag älskar att vara i skog och mark. Jag målar akvarell, gouache och tempera inför mina motiv i naturen. 
Hon utgår från naturen, men gör inte direkt naturalistiska bilder.



– När jag ska jobba vidare med materialet och väva gobeläng använder jag mina akvareller och förenklar och abstraherar. Jag söker mig vidare mot något nytt som är spännande. Som tar tag. Det kan vara en rytm eller ett mönster som jag kan renodla. Och då kommer lusten att väva fram.  Jag målar t ex lagerliljor en hel dag, sen väljer jag det jag tycker om. Och något blir det alltid något extra med. 
Hon har jobbat med måleri och gobeläng i femtio år nu. Och gjort en rad offentliga utsmyckningar.
– Jag gillar de offentliga utsmyckningarna. Då har man ett speciellt rum att hålla sig till. Det ger utmaningar och därigenom impulser till nya bildlösningar.



Vatten är ett vanligt motiv i hennes vävar.
– Jag har jobbat med vatten som motiv i tio år nu. Och det tycks vara ett outtömligt motiv. Det har ofta handlat om mera stillastående vatten och växtlighet som stiliseras till små punkter och prickar. Det finns en rytm och en upprepning i naturen jag tycker om. 
Att göra gobeläng är tidsödande. Därför måste man koncentrera mönstret. Några gobelänger har fjärilar som motiv. 
– Det började med en temautställning Linneåret 2007. Och idéer från den tiden kommer tillbaka nu, så jag är väl inte klar med temat än. 
Margareta Fürst tycker att gobeläng är den bästa av alla de konstnärstekniker hon behärskar.



– Vackrare än måleri, säger hon.  De ger något mer åt rummet. Och de skapar värme och närhet. I gobelängen kan man skapa färgytor och nyanser på ett särskilt spännande sätt. Man kan lägga två klara färger bredvid varandra. Och lägger man en blå tråd i det röda gör man det varma kallare. Så jobbade de så kallade pointilisterna i måleriet. Kanske var det gobelängen som gav dem idén.
Hon lägger inget emellan i sin strävan att göra vackra föremål.



– Det verkar som om många, inte minst kritiker, tycker att det är något misstänkt med det vackra. Det finns ju en trist och nedsättande kritikerklyscha; ”farligt nära det dekorativa”. Det finns väl i all sin dar alltid ett dekorativt och harmoniskt drag i det vackra.
Och på utställningssalens väggar hänger akvareller som är vackra på det sötas gräns och inget annat. 
Vad händer närmast?
– Jag ska visa collage och målningar på Galleri Anna H i Göteborg.
BO BORG