Trollhättans konsthall

Tre män inviger hallen

Trollhättan
En stor hall med goda möjligheter är Trollhättans nya konsthall.

Det är inte helt lätt att göra en så stor lokal rättvisa. Men Trollhättans konsthall tycks spinna vidare på traditionen att vara både experimentell, traditionell och lokal.  På det tyder valet av konstnär för öppningsutställningens huvudnummer, dansken Frode Gundorf Nielsen. Sju verk av honom tar plats i drygt halva hallens utrymme, tekniskt underfundiga och välgjorda verk som alstrar ljud i någon form men har svårt att göra sig hörda en dag då hallen är fylld av nyfikna premiärbesökare, trots att just dessa verk är tänkta att aktiveras av publikens närvaro.

Verken går under samlingsnamnet Unfinished Symphony och han förklarar dem så här:
-Även om mina ljudinstallationer blir alltmer tonala så kallar jag det inte musik. De är inspirerade av musik, som balanesisk gamalan, afrikansk rytmgitarr och allehanda elektronisk och klassisk musik, men jag tycker ändå att det ligger på ett annat plan. Det är inte riktigt skulptur och det är inte riktigt musik men befinner sig i gränslandet.


Vattenorgel av Frode Gundorf Nielsen

Ingen tvekan om att verken är resultatet av en lång process när det gäller att leta sig fram till de ljud som de naturligt kan alstra, verk med titlar som Vattenorgel, 5 glas, Klockspel, Helikopter och en variation av det finska stränginstrumentet Kantele.


Alien Tap Alien Tap Dance, av Frode Gundorf Nielsen

I den del av hallen som fått benämningen Xgalleriet visas måleri av Benjamin Björklund, en ung konstnär på god väg kan man gott säga. Konsthögskola hägrar. Han visar en samling målningar i olja som är porträtt på olika vis. Men porträtten av människor är inga avbildningar, förklarar han.
-Det är påhittade människor som råkat ut för olika händelser. Jag brukar tänka mig att de har en historia och det är den jag vill berätta.  Mitt måleri är mycket tidskrävande och jag är väldigt petig. Färgerna, penseldragen, formerna och linjerna är saker som spelar in. Ofta lägger jag dit och tar bort färgfläckar. Det blir små markeringar över hela målningen. Kanske som att ta rätt ackord på ett musikinstrument, säger han.


Porträtt i olja av Benjamin Björklund

Vissa målningar handlar dock om rena avbildningar, som det av den egna hunden, så realistisk att den kan inbjuda till en smekning.
-Men nu är det framför allt porträtten av människor som jag vill utveckla. Det finns så många variationer i ansikten, så mycket nyanser och färger att leka med, säger han.
Benjamin Björklund tycker sig vara väl förberedd efter olika förberedande konstskolor att söka sig till konsthögskola.


Porträtt av hund, oljemålning av Benjamin Björklund

Sten Teodorsson visades i en stor utställning i Trollhättans tidigare konsthall 1990, två år före hans död. Nu är ett urval av hans akvareller och skulpturer de första att visas i det så kallade scenrummet.
Att man inviger en ny konsthall år 2012 med tre manliga konstnärer har sin förklaring, enligt ansvarige Peter Hagsér, och den är att en kvinnlig fotokonstnär var inbokad men Fotografiska museet i Stockholm tycke sig ha rätt att resa veto i ett sent skede.
Text och foto: BRITT NORDBERG