Kärlek är... Idé och regi: Mia Ringblom Hjertner

 

Mia med ansvar för den unga publiken

25/2–3/3 2012 GöteborgsOperans Skövdescen
Mia Ringholm Hjertner

I dagarna, 25/2–3/3 2012, har Göteborgsoperans barn och familjeföreställning Kärlek är... spelats på GöteborgsOperans Skövdescen.   En del av Göteborgsoperans uppdrag är ju att ha verksamhet ute i regionen och Skövdescenen är då en viktig arena. Den här föreställningen hade annars premiär på GöteborgsOperans lilla scen i höstas.

En annan portalpunkt i GöteborgsOperans  uppdrag är att  satsa på framtidens publik, på barn och ungdom, vilket gäller för nästan alla kulturinstitutioner.  Man har därför skapat en projektorganisation för ändamålet med Mia Ringblom Hjertner som ansvarig.

Mia Ringholm Hjertner är en gammal bekant för Zenits läsare, men då i andra roller. Hon har som en  av Sveriges få fastanställda musikalartister varit ett ankare på det området i Skaraborg, med Skövde som bas. Hon har spelat stora roller i massor av föreställningar; Grease, Marilyn och Erik och Eva är  några få exempel på hennes talang och mångsidighet. Hon är en komplett musikteaterkomedienn, sjunger bra, dansar och spelar. Hon har dessutom en scennärvaro och charm som ger liv åt de tristaste musikalschabloner (och sådan kryllar det som bekant av i musikalrepertoaren.)
Men nu har hon alltså bytt till en helt annan roll. Hon tar fram nya pjäser, är projektledare och regisserar.
–Vi har sagt att jag inte gjort en karriärväxling. Jag har fått den mycket ansvarsfulla och hedersamma titeln Ansvarig för unga. Det var först ett projekt på tre år. Det har funkat fint, så nu har jag fått ett nytt förordnande på ytterligare tre år.
Litet överraskad blev hon när hon fick  ”an offer she couldn´t resist”.
–Jag spelade i Mary Poppins hösten 2008. Jag blev inkallad till chefen. Jag trodde det gällde medverkan i det årliga evenemanget Julstämning i Skövde. Och så fick jag det här fina erbjudandet! Vilken julklapp!
Uppdraget  handlade om att bryta ny mark och hitta nya vägar för operans barn och ungdomsverksamhet.
–I uppdraget låg att jag skulle skapa mitt eget jobb. Inget var givet eller förutbestämt. En sån utmaning måste man ju bara ta.
Det var egentligen inget nytt område hon skulle ge sig in på så musikalartist hon är.
–Jag hade jobbat 9 säsonger  från 1991 till år 2000 som teateransvarig på Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Där fick jag goda kunskaper om barnteaterns alla delar och speciella krav och förutsättningar.


KÄRLEK ÄR... FOTO: JOAKIM ROOS

Före produktionen Kärlek är…  har hon gjort flera uppsättningar.  2010  hade man t ex en manustävling för unga. Det resulterade i föreställningen Love och Sam med 15 ungdomar på scen. Mia Ringblom Hjertner regisserade barnteaterföreställningen Min mamma är en drake. En av dess styrkor, som jag såg det, var att den tog barnen på allvar både när det gällde musik och berättelse.  Därmed inte sagt att det inte var roligt, tvärtom! Och Mia Ringblom Hjertners regi fick föreställningen att gå i mål som en frispark av David Beckham. Hon stod också bakom Astrid Lindgrenföreställningen Tjolahoptjolahej på GöteborgsOperans stora scen.


KÄRLEK ÄR... FOTO: JOAKIM ROOS

Hur ser hon då på förutsättningarna för barnteater.  Jag minns när mina barn var barn i början av nittiotalet. Då spelade vi särskilda klassiska skivor ”anpassade” för barn. Är det vägen?
–Vi jobbar så att vi skapar särskilda föreställningar för barnen. Man kan berätta vilken historia som helst för barn. Men man får anpassa styckenas längd så att det inte blir för långt för rastlösa barn. Vi har gjort några projekt, nu senast Kärlek är…, där vi vänt oss direkt till barnen för att fånga upp deras syn på frågor pjäserna handlar om. I Kärlek är…, som är ett gott exempel på hur vi arbetar, lät vi fjärde- och femteklassare i hela regionen skriva om sin uppfattning om vad kärlek är för dom. Vi fick 900 brev! När jag sen har satt samman föreställningen har vi gjort så att alla texter i pjäsen är skrivna av barn. När jag läste texterna kände jag direkt att de olika texterna krävde olika sorters musik. Därför var det suveränt att vi kunde knyta en så mångsidig och lyhörd kompositör som Teresa Indibeto till projektet. Vi vill använda den pedagogiken, för hela vårt projekt är pedagogiskt.


NINA EWALD OCH TERESA INDEBETOU. FOTO: JOAKIM ROOS

Kärlek är… har blivit ett charmigt collage av text och musik, fullt av roliga och överraskande infall. Olika stilar och frågeställningar får tala var på sitt språk. Föreställningen har fått ett tilltal, som går hem hos barnen som förstår att det här är en föreställning av dem, om dem, och för dem. De båda medverkande, Nina Ewald och Teresa Indibeto, gör ett fint jobb när de lätt och ledigt skiftar mellan musikstilar och berättelse. Det är gjort med respekt för barnens texter och det märker och uppskattar barnen. 
–Jag tror att vuxna tror att barn tycker att opera är konstigt. Men barn är inte alls så låsta i sina föreställningar som många vuxna tror. Hittar man rätt tilltal öppnar de alla sinnen för allt möjligt som vuxna tror är omöjligt.

Kärlek är… gavs i 26 föreställningar i Göteborg och nu spelas 14 till i Skövde. Eventuellt kan det bli ytterligare någon spelplats.


NINA EWALD OCH TERESA INDEBETOU. FOTO: JOAKIM ROOS

Vem är då Mia Ringblom Hjertner?
–Jag gick ut balettakademin i Göteborg för tjugo år sedan. Jag har nog spelat de flesta musikalroller, från Trätornas Träsk på Olssons lada i Skövde.  I det här sammanhanget kan det vara roligt att nämna att jag själv spelat massor av barnteaterroller, som, för att bara ta ett axplock, Lina i Emil i Lönneberga, Undis i Ronja Rövardotter, Pippi Långstrump, Alva i Madicken med många flera. 
Vilken nytta har hon nu som regissör av att själv ha spelat och tagit regi så mycket?
–Genom att jag själv är rutinerad skådespelare kan jag processen utan och innan. Jag är själv en lojal lagspelare som alltid ställer upp. Och så  vill jag att aktörerna i mina uppsättningar också ska vara. Som regissör tänker jag på hur jag själv vill bli regisserad. Som regissör måste man vara på det klara med vad man vill. Samtidigt måste man vara lyhörd för det som händer under processen. De som agerar är lika stora konstnärer som regissören. Fast vi har olika roller.
Man gör fina föreställningar för barn. Men man har en känsla av att trots att arbetet med barn och ungdomar är prioriterat jobbar man paradoxalt nog på en helt annan och betydligt lägre ekonomisk nivå. 
–Vi jobbar med betydligt mindre resurser än vuxenprojekten. Alla pratar om  vikten av att jobba för barn. Jag har en vision att få in ungdomar i operahusen. Och gör vi bra projekt kommer nog bättre resurser.


Mia Ringholm Hjertner

Vad händer härnäst?
–Vi har just avgjort en manustävling.  Sextonåriga Sofia Ringhage från Lerum har vunnit GöteborgsOperans manustävling för gymnasister. Hennes berättelse, En amputerad själ, blir nu en musikteaterföreställning. Ett jättefint manus som det ska bli spännande att jobba med. Och så planerar vi en föreställning med texter av en av våra allra bästa och roligaste barnboksförfattare. Jag kan inte avslöja vem det är än. Men nyheten är väl värd att vänta på, det garanterar jag.

Intervjuaren dristar sig att tro och hoppas på geniet Lennart Hellsing. Men det finns förstås många andra nästan lika bra. Spännande är det i alla händelser.
BO BORG