Vinter - En kärlekshistoria av Jon Fosse

Ömsint tolkning av 

ett oväntat kärleksmöte

t.o.m 12 april 2012 på Folkteatern i Göteborg
Fint skådespeleri av Jonas Sjöqvist och Karin Bergquist gör Jon Fosses Vinter – en kärlekshistoria till en timmes laddat möte. Foto: Patrik Gunnar Helin

En man sitter försjunken i något som kommer att visa sig vara obeslutsamhetens kranka tankar.  Han blir dock snart väckt ur dem av en lätt berusad och för väderleken lätt klädd kvinna, som vinglar in på sylvassa höga klackar, skruvar sig ner bredvid honom och inleder ett försök till kontakt. Uppfordrande. Det går inget vidare. Men den unge mannens livsvillkor skall innan dagens och föreställningens slut vara omkullkastade, utan egen förvållan, kan man tycka. Och slutet blir till en illustration av titeln på teaterkritikern Leif Zerns Fosse-biografi Det lysande mörkret.

Jag har sett ett antal Fosse-pjäser tidigare sedan debutpjäsen Någon kommer att komma, som förresten hade Sverigepremiär i Göteborg 1998.  Dock har jag inte tidigare sett denna, Vinter – en kärlekshistoria, som liksom debutpjäsen blir till en historia om kärlekens möjlighet och omöjlighet. Och jag inser att det är en fördel att slippa jämförelseproblematiken med tidigare uppsättningar av den. Jonas Sjöqvist är i denna tolkning, regisserad av Sofia Jupither, så rörande tafatt i sitt oskuldsfulla och fumliga sätt att hantera situationen att bli föremål för en vacker främmande kvinnas ohämmade uppvaktning, så till den grad paralyserad att han inte ens inne på hotellrummet, dit kvinnan bjuder in sig, tar av sig så mycket som halsduken. Hans kärleksfulla omsorg visar sig efterhand  i en rent praktisk handling. För orden hakar sig och hackar sig fram som de gör hos denne den verbala minimalismens och de laddade pausernas mästare.


Vinter - En kärlekshistoria av Jon Fosse. Foto: Patrik Gunnar Helin

Karin Bergquist är också hon rörande i sina olika stämningar från påfluget kontaktsökande till tillnyktrad reservation.  Hon bemästrar nyansrikt Fosses speciella replikföring med upprepningar, avbrutna meningar, stackatorytm och pauseringar.  Så hanterar de två tillsammans med känsla för rytm och tonfall Fosses förmåga att göra poesi av en ytligt sett högst banal situation. Här finns en respekt för det mänskliga mötet och en existentiell både sorg och sorglöshet som går igen i Fosses dramatik. Ändå tycker jag denna Vinter är mindre mollstämd än som brukligt är i Fosseland.

BRITT NORDBERG


Karin Bergquist och Jonas Sjöqvist på Jon Fosses pjäs Vinter – en kärlekshistoria på Folkteatern i Göteborg. Foto: Patrik Gunnar Helin

Fakta:
Folkteatern Göteborg
Pjäs: Vinter – en kärlekshistoria av Jon Fosse
Översättning: Marie Lundquist
Regi: Sofia Jupither
Scenografi och kostym: Erlend Birkeland
På scenen: Karin Bergquist och Jonas Sjöqvist