Ewa Brodin, Mari Lagerquist, Sverker Eklund och Graham Stacy

Konst med behov att berätta

 

 

Konstepidemin 10 mars-1 april 2012
Ewa Brodin framför sin målning ”Atrium” som associerar till Anne Franks gömställe.

Ewa Brodins utställning i Galleriet består av målningar i olja på duk eller pannå såväl som små naivistiska skulpturer i betong, frigolit och textil, alla på samma tema, förhållande till ordet och friheten.  Alla verk har koppling till kvinnor som fått enorm betydelse för en hel värld. Det gäller främst Anne Frank och den burmesiska politikern och fredspristagaren Aung San Suu Kyi. Det handlar i båda fallen om att vara fängslad på en plats med strikta begränsningar.
Anne Frank levde gömd i största hemlighet mitt i centrala Amsterdam. Aung San Suu Kyi levde i husarrest intill en sjö i det inre av Burma, känd och iakttagen av hela världens media.
– Hon sågs på andra sidan vattnet som i målningen Burmesisk transparens där jag låtit ytan öppnas in mot det hemliga, det andra rummet, förklarar Ewa Brodin sina tankar.
Hon har alltså skapat två utställningsrum som står mot varandra, öppenhet och det fördolda, som grund för verkens berättelser.


”Madame Bovary” verk i betong, frigolit och textil av Ewa Brodin.

Målningen Atrium skildrar en interiör, som ges särskild tyngd med sin trappa som tänks leda upp till det vindsrum där Anne Frank var gömd i två år innan familjen blev förrådd och sänd till koncentrationsläger och där fadern sedan fann hennes dagbok som skulle bli en av världslitteraturens mest lästa böcker.  Boken gjorde starkt intryck på Ewa Brodin i tidiga tonåren, berättar hon. I två små mörka målningar har hon gestaltat sin föreställning av detta vindsrum.
De bilder som relaterar till Aung San Suu Kyi präglas snarare av en öppenhet som visar sig kunna vara högst bedräglig.  En medaljonglik mindre målning kallad ”Med angeläget ärende” visar en äldre vithårig dam med pärlhalsband simmande över en sjö. Bakom ligger historien om den simmande amerikanen som här bytts ut mot en typisk s k kulturtant i färd med att gripa in.
Tredje kvinna i Ewa Brodins associationskrets är Gustave Flauberts romanfigur Madame Bovary, som flyr den äktenskapliga tristessen via romantisk litteratur och till slut tar livet av sig.
Beskyllningarna mot henne att vara lat och bara ligga och läsa återger Ewa Brodin i en av sina små skulpturala verk, där en figur ligger med huvudet vilandet på en bok. Övriga skulpturer handlar också om relation till det skrivna ordet.
Ewa Brodin gick på Valand första halvan av 1980-talet och hade senast separatutställning på Galleri Oijens 2009.


”Tre tårar”, installation i Pannrummet av Mari Lagerquist

Mari Lagerquist har i sin installation Två tårar förhållit sig till Pannrummets speciella karaktär av före detta arbetsplats, där såväl svett som tårar kan ha runnit.  Av klarblått så kallat pressgarn av plast, som används i lantbruket när man pressar hö, har hon virkat två strängar som mynnar ut i två pölformationer på golvet. Strängarna har samma längd som till konstnärens egna ögon, får ja veta som svar på frågan vems tårarna kan tänkas vara.  Med hjälp av ljussättningen lyser den blå färgen starkt och sinnligt och verket ger rummet en sakral ton och öppnar genom sin metaforik för allehanda associationer.


”Lilla gubben”, Installation i Bergrummet av Sverker

Stor igenkänningsfaktor har de två övriga nya utställningarna på Konstepidemin. För vad vore att vänta i Bergrummet, när konstnären heter Sverker Eklund, om inte en variant på hans favorittema, hästen. Ensam och lite utlämnad står den där, en liten trähäst i en ring av ljus mitt i den mörka hålan.
– Lite som på cirkus, tänker sig Sverker Eklund själv.
Hästen står på ett glänsande podium och vore helt oskuldsfullt och naivistiskt sagoaktig om det inte vore för alla prickarna i den målade ytan och som inte är målade utan perforeringar, vissa borrade rakt igenom och ger verket en lite obehaglig känsla, särskilt om man associerar till områdets tidigare roll som epidemisjukhus. Själva hästens primitiva form för dock tankarna till dalahäst medan verkets namn, Lilla gubben, associerar till Pippi Långstrumps häst. Hästen har följt med i Sverker Eklunds konstnärskap sedan barndomen och hans första möte med och respekt för den rejäla arbetshäst som en bonde i närheten hade på hans somrars Hamburgö.
– Det gjorde att jag fick ett förhållande till hästen och hästens symbolvärde tidigt i livet, säger han.
Vid närmare syning av Bergrummet upptäcker man i rummets utkant en liten gubbfigur med lyfta händer som vore det en vakt eller en sagans vätte, om konstnären själv får beskriva det.   
 Med hästar i betydligt större format har Sverker Eklund påverkat flera offentliga miljöer i Göteborgsområdet.  Senaste utställningar var i en Skulpturutställning på Tjolöholm och på Slöjdgalleriet i Linköping förra året. Våren 2013 väntar en separatutställning hos Göteborgs Konstförening.


”Räv – mask” i corténstål av Graham Stacy.

Slutligen kan man i Blå Huset se verk av ännu en skulptör. Det är Graham Stacy, som visar ett antal skulpturer men också intressant nog teckningar som kommit till under en period av femton år då han särskilt arbetat i corténstål hos, som han säger, olika välvilliga mekaniska verkstäder.  Det är corténplåten som blivit något av hans signum, liksom också vargen som motiv och metafor.  Ingen som till exempel betjänar sig av Landvetters flygplats har kunnat undgå att uppleva hans vargar vid infarten.  Här i Blå Husets blygsamma utrymmen för konstvisning är verken förstås mindre men motivkretsen går igen, varg, hund, räv.  Verket Best kan med sin ilskna rädsla och sina textrader ur Harry Martinssons dikt Flyktingen kännas väl så hemmahörig i vår samtid: ”Utanför skallade hornen det var höst, och någonting jagades ännu genom världen”.
Text och foto BRITT NORDBERG


”Best” med text ur Harry Martinsons Flyktingen