Karin Lindblom, skulptör – Fördjupningar - Keramisk konst

Söker lugnet
och stillheten
i keramiken

10 mars - 1 april 2012 Panncentralen Mariestad

Skulptören Karin Lindblom gör sina reliefer av kavlade sjok av lera som hon ”drar” och bygger fram sina bildformer ur. Tekniskt sett handlar det om en hög relief av springor, veck och fördjupningar; linjer och volymer på konstspråk. De bildar hudliknande kroppsformer som möts, och mötena bildar sensuella mönster. De mjuka gestaltfragmenten är målade i en jämnt monokrom, vit, sammetslen, kall fast varm, yta. Den lockar till sig det infallande ljuset, smeker fram en skimrande värme i de försiktigt inåtvindlande formerna.

Karin Lindbloms reliefer är oerhört vackra med en förtrolig närhet och ett liksom inåtvänt skimmer i ytorna och ett organiskt, mycket mänskligt och nära formspråk.
Arbetena är varmt vita. Det handlar om att ge formen fullt spelutrymme. Och att ge ljuset större plats.
– Färgen är inte viktig nu. Jag kan säga det jag vill bättre utan den. Det jag vill åt finns i det vita, säger hon.
Uttrycket kommer inte fram genom förenkling, utan nyansering. Inte genom att slå fast, utan genom att smeka fram.
Karin Lindbloms nu aktuella utställning, Fördjupningar, på galleri Panncentralen i Mariestad består av knappt trettiotalet verk som är gjorda de senaste åren. Det är reliefer och kärl.  Hon är född 1958 i Linköping men är numera bosatt och verksam i Sandreda utanför Växjö, alldeles i utkanten av glasriket. Hon jobbar mest i lera, men går över till brons och järn när arbetena ska placeras utomhus.



– Vägen till konsten har med några få kringelkrokar varit rak för mig. Det var en självklarhet ända från det jag var liten att jag skulle bli konstnär. Jag blev uppmuntrad av min far som var präst och hade lagt sina egna konstnärsdrömmar på hyllan.
Hon  gick på Lunnevads folkhögskolas bild och formlinje 1976–1978. Denna utmärkta breda utbildning har varit en plantskola för många konstnärer av olika slag. Krokiundervisningen var viktig för Karin Lindblom. Här kunde hon fördjupa sin talang för teckning. Hon började sitt konstnärskap som målare och experimenterade mycket.
– Det spretade nog åt alla håll. Jag målade naturstudier, men också ren abstraktion.
I slutet av åttiotalet började hon arbeta med lera efter en sjukdomsperiod.
– Jag började göra kärl. Det blev ett sätt att fylla det sjukdomen tagit ifrån mig.
I början arbetade hon med slutna former. Hon gjorde spiralformer i kärlens mynningar.
– De blev en bild av hur jag sökte mig  in mot orkanens mitt där lugnet finns. Och det är lugnet och stillheten i keramiken jag söker. Det handlar mycket om känslan av hud. Jag är en fysisk person och vill känna fram formerna med fingerspetsarna.



I relieferna zoomar hon in detaljer, en inbuktning, en spricka, en hålighet.
– Jag går direkt på känslan. Jag masserar upp leran och smeker fram formerna. Den ena formen följer på den andra. Jag vill skapa närhet. Jag strävar efter balans, harmoni och stillhet. Det blir ofta bräckligt och harmoniskt.
Hon berättar att en del betraktare blir provocerade av den blandning av sensualitet och sakralt hon arbetar med.
– Jag känner att jag balanserar mitt liv med de här arbetena.



En av de stora skulpturerna på utställningen heter Försjunkande.
– Både titeln och verket beskriver den känsla jag har av att sjunka in i de här formerna.
Bilderna är alla i nyanser av vitt. Ljuset blir därför en viktig bundsförvant i hennes uttryck, direkt avgörande för hur man upplever verken.
– Det är ljusspelet som driver mig vidare. Det blir alltid på olika sätt spännande när ljuset faller på ett möte mellan en konvex och en konkav yta. Jag skulle vilja ha skulpturerna på en rullvagn så de kunde ses i alla möjliga olika ljus.



Ytorna i relieferna skapar hon med en murfärg. Det är mycket arbete med spackel och slipning innan hon får fram sina hudnära ytor. Sedan läggs ett ytlager på.
– Jag vill ha rena ytor. Det är alltid brutet vitt. Det låter ljuset få arbeta med full sinnlig kraft. Jag vill få fram lystern i de torra ytorna.



Stil?
– Jag har mitt koncept, men arbetar inte konceptuellt. Jag har min stil som jag är väldigt trogen. Så blir det när verken ligger nära personliga känslor. Jag jobbar med mitt. Tittar inte mycket på annan konst.
Verken har rubriker som Fördjupning, Fördjupade intryck, Ås o s v.
– Mina arbeten heter vad jag får en känsla av att de är.



Hon har gjort flera arbeten med en ås i reliefen.
– Jag har får hemma. När de är nyklippta ser man kontrasten mellan sänkt och insjunket i huden.
Karin Lindblom har gjort ett antal offentliga utsmyckningar. De gjuts i brons eller järn. Några exempel är Kungshögsskolan i Ljungby, Volvo i Braås och i Växjö.
Efter vernissagen åkte hon hem för att direkt börja jobba. Bland annat med nya arbetslokaler och lokaler för att presentera sina verk hemma i Sandreda.

BO BORG