Meta Isufffdus-Berlin

Flödande måleri som 
berättar och refererar

Bohusläns museum 17 mars – 28 maj 2012
Målningen Väktarna ingick i temautställningen Orfeus 2010.

När Bohusläns museum för tio år sedan utökades med en ny konsthall, ritad av arkitekten Alexis Pontvik och sponsrad av industrimannen Percy Barnevik, innebar det nya möjligheter att placera Uddevalla på den nationella konstkartan. Tillkomsten av Meta Isaeus-Berlins utställning till detta jubileum har haft en lång mognadsprocess. Kontakten inleddes för drygt tio år sedan. Konsthallschefen Agneta Von Zeipel förklarade vid invigningen att det finns en koppling till Bohuslän i Isaeus-Berlins måleri genom den myckna förekomsten av vatten men också för att Bohuslän har en stark tradition när det gäller måleri. Och här handlar det i sanning om måleri, både formmässigt och figurativt rikt i böljande färgspel.

Meta Isaeus-Berlins utställning har fått titeln ”Upp till ytan” efter en målning med samma namn som skildrar en ymnig och hemlighetsfull undervattensvegetation.  Upp till ytan har också en del av hennes tidigare måleri fått komma till denna retrospektiv.    
-Jag insåg omedelbart, när jag såg lokalerna, att det var möjligt att göra en tidsresa här inne och visa exempel från varje utställning ända fram till nu och några helt nya verk, förklarar Meta Isaeus-Berlin inför vernissage den 17 mars.


Efter Festen från 1991 är ett exempel på Meta Iseaus-Berlins tidigare måleri.

Hon förklarar att dispositionen av utställningen har styrts av konsthallens olika rum. I gamla hallen, den tidigare båthallen, kan man se intressanta prov på ett tidigare måleri.  I mellanrummet visas teckningar och korridoren har fått rollen av porträttgalleri, som avslöjar att mycket förändrats, i viss mån till fördel för hennes tidiga modernistiska porträtt framför den senare mer realistiska porträttkonsten. 
Den stora hallen är bokstavligen fylld, för att inte säga överfylld, av det måleri som tog fart på det nya millenniet efter ett längre uppehåll från måleriet till förmån för installationskonsten.  Det är exempel från tidigare utställningar som styrts av olika teman och nu lånats in från gallerier och privata samlare. Året 2011 var ett särskilt produktivt år med tre stora utställningar.


Den marina anknytningen återkommer i Meta Idaeus-Berlins måleri, särskilt tydligt i målningen Upp till Ytan.

–Jag skulle kunna berätta hur mycket som helst om vilken målning som helst men det går inte att säga något generellt om alla målningar. Varje målning har sin speciella historia.
Det kan vara mytiska berättelser som i målningarna från utställningen på Orfeus-temat från 2009. Det kan vara kristen symbolik som i Den väntande Maria, som är målad till Katarina kyrka Allhelgona. Det kan vara händelser inom familjen men det kan också vara olika sätt att förhålla sig till konsthistoriska föregångare med Edvard Munch och Carl Fredrik Hill som tydliga favoriter.  Det är särskilt uppenbart i en målning som La Danse à la Ville som ingick i utställningen Lockrop och dess efterskalv förra året och som visar ett dansande par à la Renoir men också helt i Munchs anda. Det gäller ett av de senaste verken, Det blommande fruktträdet i grottan, som refererar till en målning av Carl Fredrik Hill. Till hennes teman hör också Avtryck och filter med målningar, som mer refererar till det vardagliga livet.


En riktig tidsresa, kallar Meta Isaeus-Berlin sin utställning i Uddevalla, här framför målningen Dag och Natt, inspirerad av ett New York-besök.

– Till en utställning i Tyskland 2011 som hette Moon Dreams målade jag enbart abstrakt och gjorde mest inre landskap efter en period då jag målat väldigt mycket figurativt. Sen tröttnade jag på det abstrakta. Det är inte roligt. Det är roligare att berätta en historia och gestalta teman och jag upplever att jag ju kan plocka in de abstrakta elementen ändå.
Ett mellanting mellan abstrakt och figurativt är den stora målningen Dag och natt som kommit till i samband med ett besök i New York för att beskriva det kaotiska vardagsliv som löpte parallellt med hennes utforskande av den samtida konstscenen.


Stundom går Meta Isaeus-Berlin i dialog med äldre konstnärer, som i målningen La Danse à la Ville.

Det figurativa måleriet har ju kommit starkt på senare tid. Hur mycket påverkas man av varandra?
– Jag försöker att inte titta på mina kollegor utan tittar bara på äldre måleri för att undvika att det blir de här krockarna. Sen är det ju så att det blir som allmänna trender. Det är få idag som målar bara abstrakt. Men det kommer nog. Det finns säkert de som gör revolt mot det här. Det finns ju många idag i min generation, särskilt just kvinnor, som har samma motivvärld. Och det tycker jag är väldigt vackert egentligen. Det betyder att vi jobbar med samma verklighet, men att vi försöker säga det på olika sätt.  

Redan innan Meta Isaeus-Berlin tog examen från Konsthögskolan i Stockholm 1993 bestämde hon sig för att lämna måleriet för gott och ägna sig enbart åt tredimensionella gestaltningar och hon fick ett omedelbart genombrott i och med att Moderna Museet köpte en installation av henne. På det följde en internationell uppmärksamhet med biennaler i Venedig och Istanbul bland annat. Men lusten att måla återvände. Utställningen i Uddevalla är ett gott bevis på det.  
Text och bild BRITT NORDBERG


Meta Isæus-Berlin
Upp till ytan
17 mars – 28 maj
Måleri – retrospektiv utställning 1980–2012