Faller damm, faller regn Dansföreställning av och med Ami Skånberg Dahlstedt, Palle Dahlstedt, Kumiko Nonaka

Vackert resultat av
gedigen forskarmöda

3:e Våningen 4/4 – 11/5 2012
Trio - Foto: Anders Bryngel

Dansscenen på 3:e Våningen ligger initialt i mörker, ett mörker som efterhand punktvis sprängs av skarpt strålkastarljus.  Ur tillvaron i skydd av detta suggestiva ljus-mörker lösgör sig efterhand en gestalt, lik en välbekant bild på ett japanskt träsnitt. Motivet har nu fått en för mig tidigare okänd benämning, nämligen Shirabyoshi-dansare. En sådan var en, troligen välutbildad, kvinna i mansdräkt, som utför en sorts rituell dans som tog form på 1100-talet i en orolig period i Japans historia. 

Ami Skånberg Dahlstedt har med hjälp av Fumiko Nagai återskapat dessa dansares karaktäristiska klädedräkt – en typisk huvudbonad, vit dräkt och röda byxor (nagabakama) som är långt längre än benen och därför utgör ett ganska svårbemästrat släp.  Det var en ren tillfällighet att Ami Skånberg under besök i Japan fick höra berättas om dessa dansare som ursprungligen dansade och sjöng på gatorna, likt streetperformers, något som lär ha uppstått som en överlevnadsstrategi för välutbildade kvinnor i en kulturell brytningstid. Företeelsen ansågs därför modern för sin tid, liksom musiken, fick ändå inträde i palatsen och betydelse för kontakt med gudarna för att till exempel som här framkalla regn.


Flöjtspelande Kumiko Nonaka och Ami Skånberg Dahlstedt som Shirabyoshi-dansare i Faller damm, faller regn på 3e Våningen. Foto: Anders Bryngel

Ami Skånberg kallar också sin föreställning ”modern” för att markera att det inte handlar om att försöka rekonstruera utan om att bygga nytt på gammal grund, så att säga, men formen tycks märkligt återskapad.  Minsta handrörelse lär ha sin betydelse.  För att inte tala om den elegans och symbolik som kan uttryckas med en solfjäder.  Ingår gör också en form av sång, imayo, som dessa shirabyoshi-dansare sjöng.  Palle Dahlstedts välljudande elektroniska tonkonst ljuder dock tydligt nyskapad och formligen hypnotiserar öronen med sina klanger.  Därtill kommer de distinkta toner som Kumiko Nonakas  frammanar på en sorts bambuflöjt som kallas Noh-kan och vanligtvis används på Noh-teatern.


Ledningen för 3:e Våningen odlar en ambition att stimulera forskning och samarbete mellan olika konstformer men brukar samtidigt beklaga att Göteborg ligger efter när det gäller forskning i och debatt om dans på grund av avsaknad av danshögskola. Om verket Faller Damm, faller regn kan man säga att det är ett litet mästerverk som ändå bygger på en gedigen forskarinsats både koreografiskt, kulturhistoriskt och musikaliskt. Ytterligare cirka sex föreställningar återstår.  
BRITT NORDBERG


Mycket kan uttryckas med hjälp av en solfjäder i Ami Skånbergs föreställning. Foto: Anders Bryngel