Mia Branzell: ufffdGlaskonst (gemensamt med Helene Wihlborg)

Studerar naturens byggstenar

Galleri Panncentralen, Mariestad 14 april-13 maj 2012

Mia Branzell  är bland mycket annat ansvarig för glasavdelningen på Konstnärernas kollektivverkstad i Göteborg. Sedan en tid har hon och textilkonstnären Helene Wihlborg arbetat på ett gemensamt tema. Och allteftersom deras gemensamma projekt utvecklas ställer de ut tillsammans och det har de gjort på flera platser.

–Vi har studerat naturen på olika sätt med dess otroliga mekanismer och mönster från den återkommande fågelsången till de små byggstenarnas vackra former. Allt i naturen har samma byggstenar, förklarar Mia Branzell och tillägger:
–Jag går närmre inpå i mina naturstudier än vad Helene gör.  Jag har valt att studera mikrokosmos och naturens smådetaljer. Det finns mönster.  De gemensamma formerna går igen. Och det finns en matematik i naturens former som man hela tiden hittar nya spännande exempel på. Och så det där märkliga att det tycks finnas en korrespondens mellan det stora och det lilla i naturen, att ett pollenkorn kan se ut som en planet.



Mia Branzell arbetar med så kallade kalla glastekniker. Materialet är ofta planglas som hon smälter samman på olika sätt. Hon målar på glaset och smälter in färgen. Hon arbetar också i kristall. Hon har bland annat hällt smält vax i vatten och tagit vara pågjuttekniken, som hon ser en stor uttrycksmässig potential i, men som fortfarande är på experimentstadiet. 
–Klarglas och fönsterglas är det material jag föredrar. Jag gillar att kanterna blir kvar när jag smälter ihop. Skarvarna ger ett intressant uttryck.



Mia Branzell visar en kollektion aktuella arbeten som presenterar hur långt hon kommit  med sina tekniker och var hon står i projektet med tema natur. Hon visar både skulpturer och glasbilder.
–På en välvd skiva som kallas siluett finns bilden av en symbol som återkommer i mina bilder. Man kan kalla det för min logo. Det är ett tecken jag hittat på. Jag ser det som en symbol för att allt hänger ihop. 
–Jag vill visa på naturens sårbarhet, det sköna i det ömtåliga. Glaset är bra för sådan gestaltning för det är ju både hårt och sprött. Glaset synliggör naturen och jag vill att mina arbeten ska göra att man förstår, och känner den.



Arbetssättet för en glaskonstnär med Mia Branzells metoder är inte särskilt romantiskt. Det är hårt arbete med gips och glaskross. 
–Det är inte heller ett särskilt intellektuellt arbete. Jag gör mina bilder för att jag måste få en känsla ur kroppen.  Om det blir konst eller konsthantverk flyter. Jag kallar mina verk för formobjekt. Ett fat kan förstås användas, men det är gjort så att det också kan ses som konst.



Glaset är ett svårt material i konstsammanhang. Det har en tendens att bli för dekorativt och övervackert oavsett hur allvarligt och ”rått” ämnet är.

–Men det får inte bli för vackert. Jag jobbar därför med att göra uttrycket råare för att komma ifrån.
Glas slår så lätt över i uttrycket. Själv gillar jag materialet för att jag är intresserad av ljus. Det är därför jag blästrar ytorna. Då slår man sönder glasytorna i små prismor och förändrar ljus och glans.
Mia Branzell utbildade sig 1981-86 på HDKs linje för produktdesign och jobbade en tid på glasbruk. Efter en kurs därefter för glaskonstnären Eva Ullberg var hon fast för materialet.  Hon ser många fördelar med att jobba tillsammans med andra på Konstnärernas Kollektivverkstad.
–Vi är så många glaskonstnärer som jobbar där. Det tar fram särarten hos var och en.
Den närmaste tiden ska hon skissa på en utsmyckning till en förskola. 
–I utsmyckningarna får konsten en funktion utan att därför bli konsthantverk.
Text & Foto: BO BORG