Skulptur i Pilane

Trätempel från Kina
i dialog med bohuslänsk granit

17 maj - 16 september 2012
Zhang Huans installation Det gamla templet på Pilande berget avtecknar sig på långt håll. I förgrunden Claes Hakes Wall Street sett från sidan.

Skulptur i Pilane fortsätter att överraska. Det är med vördnad och spänning man träder in på detta historiskt laddade forntidsområde vars namn lockar konstnärer från när och fjärran. Att skapa skulpturer att kommunicera med det pastorala landskapet med tvåtusenåriga spår av möten mellan människor, djur och natur får internationella världsartister att vilja återkomma med nya verk. Det gäller inte bara den trogne Tony Cragg utan också den spanska konstnären Jaume Plensa och den kinesiske Zhang Huan.  Huans tempelinstallation på områdets högsta topp hann inte bli färdig till årets aviserade invigning i maj. Men till midsommar var alla delar på plats i den 26 meter långa, 13 meter breda och 9 meter höga installationen, varifrån man har vidunderlig utsikt över havet och en stor del av den bohuslänska arkipelagen.

I och runt denna tempelruin ser man nedfallna ornament som vittnar om förfall, av härjningar eller tidens tand. Utan någon som helst skråma dock i den vitpolerade ytan återfinns skulpturen av en Mao Tse Tung, placerad i templets inre, där som regel en gudabild brukar ståta. Det var med en nio meters Buddha i kopparplåt som Zhang Huan förra gången ådrog sig den största uppmärksamheten i Pilane. Men årets tempelinstallation är svår att tänka bort från Pilane när den nu står där som ett manifest mot himlavalvet eller kanske som en hägring. Men till hösten kommer hela härligheten att monteras ner igen för att återta den långa färden tillbaka till Kina.


Mao har lite provokativt förärats en staty inne i Zhang Huans tempelinstallation.

Peter Lennby, skapare och konstnärlig ledare, säger om årets utställning att den nog är den mest avancerade i Skulptur i Pilanes historia, såväl konstnärligt som ekonomiskt. Ytterligare en komplicerad installation är Claes Hakes Wall Street nere i dalen. Som en pendang till templet reser sig denna komposition av 100 ton gigantiska upp till elva meter höga granitblock som delvis vilar tungt men stundom också äventyrligt på varandra, kanske som en sinnebild av Wall Street. En bild som kryddas extra av de oskuldsfullt betande fåren runt om.


Tony Craggs bronsskulptur Point of View

Den sakrala metaforiken återfinns vidare i Jaume Plensas tre verk. Plensa hör också till de internationellt uppmärksammade skulptörerna. För göteborgarna blev hans namn, om inte förr, känt för de tre lysande skulpturerna på 12 meter höga stålpelare utanför Clarion Hotell Post som en parafras på de japanska Tre aporna.  I Pilane har Plensa tidigare deltagit och återkommer nu med en meditativ skulpturdiptyk i brons The Heart of Trees och den stora marmorvita kroppen Grand Latent Blanc. Alla tre har pregnanta inskriptioner av i ena fallet namn på musiker i det andra namn på världshav.


Ena delen av The Heart of Trees av spanjoren Jaume Plensa

Trogen Pilane är den brittiske världsartisten Tony Cragg som i år deltar med tre verk, som känns igen sedan tidigare: Discussion, Point of View och 3D Incident, alla i svartmålad brons och i Craggs mycket välkända abstrakta formspråk och estetik.  
   Svenska Sofia Bäcklund refererar till betydligt mer vardagliga ting som återvinningsstationer, lekplatser och bunkrar i sitt tredelade verk Gemensamma referenser – Fika, Slänga, leka i förzinkad metall och presenning.


Måleri av Alf Lindberg visas i Pilanes galleri. Här ett självporträtt från 1989.

Återvinning är också tema hos den tyske konstnären Wilhelm Mundt, vars Trashstones av industriavfall och glasfiber avtecknar sig i landskapet som någon sorts urtidsdjur eller ufon från en annan planet.  Amerikanen Keith Edmier, som också deltagit tidigare, är konstnären bakom installationen You gotta go out, you don´t have to come back, en gjuten båt som väcker existentiella frågor där den ligger till hälften nedgrävd i sand och omgiven av höga jordvallar.


Färgstarkt och expressivt havsmotiv av Alf Lindberg

Värt ett besök är också det lite längre bort belägna galleriet som hela sommaren visar måleri från Alf Lindbergs sena och mest koloristiska period. Lindberg hade koppling till Göteborgskoloristerna men drog iväg åt eget håll.  Under 1980-talet blev hans målningar allt färgstarkare och allt mer dramatiska. Detta hans sena måleri har beskrivits både som en explosion och som ett senkommet ungdomsuppror. Inte minst ett självporträtt från 1989 vittnar om det. 
Text och foto: BRITT NORDBERG