2xStrindberg: Leka med elden och Fordringsägare

Väl tänkt och
välgjord kärlekslek
à la Strindberg

Teater Tofta Herrgård – spelas tom 3 augusti 2012

Det tycks vara på scener utanför de stora institutionerna som Strindbergs dramer lever detta Strindbergsår när det gäller Västsverige. Medan det i Stockholm pågått ett rent Strindbergsfrosseri sedan årets början har det hittills varit magert i och runt landets andra stad. En solitär i sammanhanget var Regionteater Västs dansensembles barnföreställning Lilla Spöksonanten, som jag hoppas fått god spridning bland den unga publiken i regionen men som nog varit svårare för en vuxenpublik att få tag i.  Den publiken hittar däremot till Tofta Herrgård och får sig nu en underhållande uppvisning i strindbergsk relationsterror i dessa två tragikomiska och föredömligt komprimerade triangeldramer i händerna på en erfaren ensemble, som kan sina repliker så exemplariskt att framför allt kvinnornas eldfängda ordväxling i första akten mer upplevs som rabbel än når innanför huden. Att jobba lite mer med pauser kunde löna sig. I det stora hela är dock det hela väl tänkt och välgjort.

Att få båda pjäserna att handla om samma huvudpersoner och inleda med den senare tillkomna faller förbluffande väl ut, då handlingen i Leka med elden då blir en föregångare till den i Fordringsägare, vilka båda bygger på Strindbergs privata erfarenheter. Namnfrågan har man löst genom att låta skådespelarna behålla sina egna namn. Samtidskänslan stärks genom att man bytt kön på den besökande vännen, effektivt gestaltad av Sara Estling, vars röda upproriska halsduk är det enda som bryter mot den helvita scenografin och blir till symbol för kärlekens eld som här utsätts för en grym och cynisk lek.



Den uppgörelse som i första akten alltså resulterar i makarnas separation får sin uppföljning i Fordringsägare. Här figurerar kvinnan i nytt tröttkört äktenskap och den före detta mannen på besök för att återta vad han förlorat och det genom att hänsynslöst manipulera sin efterträdare, omedveten som denne är om att nära en orm, då det visar sig vara sin frus exman han tagit till vän och rådgivare. Johan Ehns sätt att med lågmäld cynism, humoristisk underskruv och låtsad omsorg gestalta de två manliga huvudrollerna, först som gift och sedan som frånskild fordringsägare, är ett sant nöje att studera. Susanna Helldén antar med framgång utmaningen att spela rollen som den av Strindberg så förhatliga ”mankvinnan”, som i Fordringsägare, liksom i Fröken Julie, lär ha inspirerats av författaren Victoria Benedictssons öde.



Att spela teater i en gammal lada är i sig en utmaning. Konstruktionen med sina stöttande pelare gör att sikten här och var blir begränsad för dem som sitter i de bakre leden, vilket jag gjorde. Uppsättningen uppfyller annars helt Strindbergs intentioner, att pjäserna är skrivna för en liten scen och en liten salong. Här har man lagt särskild vikt vid att göra spelet så rörligt, med ständiga förflyttningar utmed det lilla scenutrymmet, att ingen blir helt skymd särskilt länge. Publiken kan snarare ges känslan av att det som pågår sker här och nu mitt ibland oss.
BRITT NORDBERG


Fakta:
Teater Tofta Herrgård
2xStrindberg: Leka med elden och Fordringsägare
Idé, regi och scenografi: Göran Parkrud & Sara Estling
I rollerna: Susanna Helldén, Johan Ehn, Göran Parkrud, Sara Estling, Christer Fjällström, Lisa Parkrud
Spelas tom 3 augusti 2012