Carola Lind, måleri och Rino Bozajic, skulptur

Form, symbolik och rumslighet i Henån

Kulturhuset Kajutan, Henån 4 – 30 augusti 2012
Rino Bozajics skulpturer och Carola Linds måleri i dialog.

Carola Lind har sina rötter på Orust och hennes första yrkesdröm var att bli kartriterska. Utan den bakgrunden skulle kanske inte hennes så kallade Tidsbilder ha blivit vad de blivit. Det är delvis grafiska verk med ett gytter av bohuslänska ortnamn inskrivna över en kartbild av en del av Bohuslän runt Orust eller bara Orust. Hon ser det som uttryck för sitt intresse för historia, kulturarv och arkeologi, som att bjuda betraktaren på resa tillbaka till olika tidsepoker och leta upp platser och minnen.

Carola Lind har ett långt konstnärsliv bakom sig, gick på Slöjdföreningen (nuvarande HDK) i slutet av 1950-talet och har ställt ut flitigt i framför allt Västsverige sedan dess. Nu ställer hon ut ett urval bilder från olika epoker i livet. De som följt hennes konstnärskap kan nog känna igen en eller annan bild eller något motiv som kan gå igen. Trots att hon framför allt definieras som textilkonstnär så är det måleri som dominerar här.


Carola Lind och Rino Bozajic ställer ut tillsammans i Kulturhuset Kajutan i Henån.

Huvudsakligen är bilderna en kombination av akvarell och collage.  Dit hör en serie om tio mindrepoetiska bilder på tema Vintergatan, inspirerade av både Harry Martinssons Aniara och Zacharias Topelius dikt med samma namn. Dikten handlar om hur de älskande Salami och Zulumat skilts åt efter jordelivet och hamnat långt från varandra på var sin stjärna i galaxen. Med kärlekens kraft lyckas de dock bygga en bro av ljus, en Vintergata, mellan sig och återförenas.  Två större luftiga akvareller väcker tankar om spår i naturen som människan lämnar efter sig, i detta fall i form av avtryck av skosulor.


Formen är central i Rino Bozajics skulpturer.

Det hade länge varit på tal att Carola Lind skulle göra en utställning ensam på Kajutan i Henån, som försöker prioritera konstnärskap med anknytning till Orust.  Då tiden rann iväg och krävde mycket annat av henne vände hon sig till skulptören Rino Bozajic för att be honom göra gemensam sak med henne. Det är inte första gången som Kajutan ställer ut en kombination av måleri och skulptur och rummet har visat sig särskilt lämpat för det.


Akvarell av Carola Lind.

Det blir mycket tal om form och rumslighet, frihet och makt och frågor om vad en människa egentligen är, när Rino Bozajic lotsar runt bland sina skulpturer, som också de spänner över en längre period. På senare tid har han jobbat med ett projekt kallat ”formalfabet” med elever på HDK. Det har resulterat i en serie riktigt små skulpturer gjutna i brons och gips.  Men flertalet skulpturer arbetar med rymd och rumslighet och har kommit till i takt med Bozajics ökade intresse för arkitektur.  I några fall finns en mänsklig figur inne i rummen vilket ger associationer till fångenskap och Bozajics bakgrund som politisk flykting.  Å andra sidan, menar Bozajic, så är människan instängd även i friheten.


Mysteriet människan och det rumsliga är centrala teman i Rino Bozajic´ verk.

Men också i de större verken arbetar han med form och symbolik som är tillräckligt obestämbara att allehanda associationer väcks. Några skulpturer gjutna i betong utforskar snarare det kompakta formspråket och skapar en dialog mellan hårt material och mjuk form. Tankarna ger sig på fri färd från totempålar till någon lindad mjuk materia. Det är inte avsikten att hans konstverk ska avge omedelbara svar, eller som konstnären själv uttrycker det:  
– Precis som det tar tid att läsa en bok måste det få ta tid också att upptäcka ett konstverk.

BRITT NORDBERG
Text och foto


Fyra av tio collage i serien Vintergatan av Carola Lind.