Elisabeth Åsbrinks pjäs Räls

Blytung Räls

Folkteatern,Göteborg - spelas september, oktober, november 2012
Lena Birgitta Nilsson, Viktoria Folkesson och Lars Magnus Larsson i Räls på Folkteatern. Foto: Patrik Gunnar Helin

En återkommande fråga under urpremiären av Elisabeth Åsbrinks Räls är: vem vänder sig föreställningen till?

Den åldersgrupp som sitter i premiärpubliken har hört dokumentära fakta om nazitysklands judelagar och deras konsekvenser så många gånger, att det kan bli farligt att upprepa dem. De riskerar urvattnas genom att tas om och om igen. Uppenbart medveten om dilemmat presenterar man representanterna för den historiska tragedin i en antydningsvis skämtsam form. Inte enligt Karl Marx’ uppfattning om att historien utspelar sig första gången som tragedi och andra gången som fars, utan som ett rent underhållningsgrepp. Spökena från igår med svartsminkade gluggar visas tankspridda, orediga, bundna vid manuskriptet (vi lydde bara order). Den av dem som hävdar rättvisa och framtidslogik i förbrytelsemönstret (Lars Magnus Larsson) går till sådana ytterligheter i sina resonemang att skrattet ligger nära till hands – och det kommer.


Dag Malmberg i Räls. Foto: Patrik Gunnar Helin

I sådana ögonblick blir det lite svårt att övervara föreställningen. I minnet av det som hänt, i ljuset av det som fortfarande händer (vad innehåller t.ex. de våldsamma riots som nu åter grasserar i den muslimska världen, om inte också ett väl rågat mått av judehat?). Ofta i samma blindhet eller iakttagelsens lättja som vi tidigare stått frågande för, angående något vi en gång för alla hoppades tillhöra det förgångna. 
Nerven i Elisabeth Åsbrinks pjäs ligger i stället i de nu vuxna barnens berättelser, men de har svårt att få den plats de behöver i den korta föreställningen. Här bor många stora frågor omkring barnens minnen av sina föräldrar i dag, liksom deras uppfattning om dem då – dessa barn som kom till Sverige ensamma och som nu bär konsekvenserna av en uppväxt som förvred deras naturliga bakgrund till en grimas.


Sara Wikström och Dag Malmberg i Räls. Foto: Patrik Gunnar Helin

Bäst kommer den livslånga ensamhetskänslan till uttryck i Emils historia, spelad av Dag Malmberg. Sara Wikströms Alice får en mer kluven roll i dramat genom att hon attackeras så hårt av Emil i en klasskonflikt som hade mått väl av att underspelas i det här sammanhanget. Det är i deras berättelser jag ser kommande möjligheter i Räls: i konfrontation med det som ständigt sker. 
De ensamma flyktingbarnen av i dag. 
De besinningslösa folkhaven av i dag. 
Den historia Åsbrink påbörjat är blytung och förtjänar att berättas flera gånger än en. 
KJERSTIN NORÉN


Fakta 
Räls av Elisabeth Åsbrink 
Regi: Erik Ståhlberg Scenbild: Lisa Hjertén, Ludde Falk 
Kompositör: Dan Andersson
Koreografi: Peter Svenzon 
Medverkande: Viktoria Folkesson, Lars Magnus Larsson, Dag Malmberg, Lena Birgitta Nilsson och Sara Wikström Folkteatern, Vita Scenen