Rusalka av Antonín Dvorák

Rusalka 

- en talande metafor

Göteborgsoperan - åtta föreställningar mellan 3 oktober och 9 december.
Nikolai Schukoff och Elisabet Strid som Prinsen och Rusalka på Göteborgsoperan. Foto: Mats Bäcker

Det är bara att luta sig tillbaka och njuta - från första spröda ton till den mångfald av uttryck och stämningar som följer i Göteborgsoperans orkesters och sångares suveräna hantering av Dvoráks tonkonst i operan Rusalka.
Ju mer berättelsen fortskrider tänker jag dock mindre på de förebilder som härskar i europeisk folktro och mer på dagsaktuella öden. När jag lider med Rusalka fungerar hon som metafor för de många kvinnor som oskuldsfullt förförs att lämna sina hem och sina rötter i drömmen om ett bättre liv i ett fjärran men okänt land.  Rusalka blir en del av vår verklighet i sin vilsenhet och stumhet.

”Det är språket som är hemlandet”, hade jag strax innan hört sägas på ett seminarium med en av de få icke nordiska författarna på årets bok- och biblioteksmässa, den judiske överlevaren Norman Manea från Rumänien, bosatt i USA.  Det blev min ingång till Dvoráks opera, där vattennymfen eller sjöjungfrun Rusalka offrar sin röst i hopp om att få tillträde till människornas värld och uppleva vad kärlek är, förälskad som hon blivit i synen av en ung man, storartat gestaltad av tenoren Nikolai Schukoff.


Annalena Persson (mitten) gör furstinnan som tar Prinsen (Nikolai Schukoff) från Rusalka (Elisabet Strid). Foto: Mats Bäcker

Men utan röst i en främmande värld är lyckan snart förbytt i sin motsats.
Elisabet Strid åskådliggör med hela sitt kroppsspråk den unga kvinnovarelsens längtan, vilsenhet och sedermera utfrysning, alltmer tyngd av den tygrika vita bröllopsklänning hon tycks fängslad i som ett hån ända till det bittra slutet. Men hennes röst, så länge Rusalka nu har en sådan, fick ersättas den föreställning jag såg. Det hände att man lyckats blixtinkalla en ersättare, sedan Elisabeth Strid förlorat sin röst till föreställningen efter premiären. Norska sopranen Solveig Kringelborn ska därför ha en rejäl eloge för att på så kort varsel och från morgon till kväll ha lyckats återerövra rollen som Rusalka, dessutom på tjeckiska, som hon senast gjorde för fyra år sedan.


Rusalkas tre systrar, fr v Eva-Lotta Ohlsson, Erika Sax och Mia Karlsson. Foto: Mats Bäcker

Det blev därför en scenisk upplevelse i sig att se Elisabet Strid i stumt agerande medan sången kom från annat håll i utkanten av scenen, något som man emellanåt helt glömde. Det har hänt mig förut att titelrollen fått en tillfällig ersättare strax efter premiär.  Det blir visserligen en något annorlunda men också en helt unik föreställning och den här gången tycks det ha räckt med ett inhopp.


Elisabet Strid som Rusalka med Anders Lorentzson som Vattenan

En operaföreställning är ju också i bästa fall (som här) så mycket mer, en komplex scenisk upplevelse utöver sången, särskilt i händerna på en scenograf som Lars-Åke Thessman och en regissör som David Radok, som bör ha ett särskilt förhållande till sin landsman Dvorák. Det har sagts att Dvorák influerats av H C Andersens saga om Den lilla sjöjungfrun men också av slaviska myter och visst är det så. Myterna har ju kraften att fungera som metaforer för all form av mänskligt beteende, som här ges vissa surrealistiska uttryck. Scenografin är sträng och gråtonad i en stil som sakta och nästan omärkligt förvandlas från en boning för vattenandar till en för människor med allt tydligare drag av dansken Hammershöis bildspråk. 
Rusalka hade urpremiär i Prag 1901, tre år före Dvoráks död. Det är andra gången den sätts upp i Sverige och första gången i Göteborg. Så missa inte att säkra en plats på någon av de åtta föreställningar som återstår mellan 3 oktober och 9 december. 
BRITT NORDBERG


FAKTA
Scen: Göteborgsoperan
Verk: Rusalka av Antonín Dvorák
Dirigent: Olaf Henzold
Regi: David Radok
Libretto: Jaroslav Kvapil
Scenografi: Lars-Åke Thessman
Kostymdesign: Ann-Mari Anttila
Ljusdesign: Torkel Blomkvist
Koreografi: Lina Räftegård
Göteborgsoperans orkester och kör
I rollerna: Elisabeth Strid (Solveig Kringelborn), Nikolai Schukoff, Anders Lorentzson, Susanne Resmark, Annalena Persson, Mia Karlsson, Eva-Lotta Ohlsson, Erika Sax, Henrik Andersson